är livrädd men kan inte bestämma mig

Jag fick en son i sept-06 och det blev ett katastrofsnitt i v 36+5 pga moderkaksavlossning är nu gravid tätt inpå helt oplanerat i v 27.
Jag fick fullständig panik när jag såg + på stickan och vi visste inte om vi skulle klara av en gravv så tätt inpå snittet så vi bokade tid för rådgivning och stod beredda att ta bort barnet, men hur det nu än kom sig så kunde jag bara inte ta bort detta lilla liv utan jag och min man ville ge det en chans.
Men skräcken fanns där hela tiden så jag krävde ett planerat snitt men fick nej utan jag skulle få gå hos en aurorabm och jag skulle inte få komma förrens nu till hösten (detta var i våras) så jag ringde själv till auroragruppen och fick tid inom en månad. när vi kom dit så hade inte en dag gått utan att jag gått med denna skräck inför en fl. och jag kunde bara tänka mig snitt just då, men ju mer vi pratade aurorabm och jag desto mer slappnade jag av och tänkte att ja kanske att jag ändå kan tänkas föda vag ialla fall. Blev lovad noga övervakning vid en vag fl och minsta tecken  på att nånting var fel så skulle dom snitta och även att det kommer bli ett planerat snitt om jag går över tiden.

Nu har en tid gått och jag har försökt tänka mig att föda vag men ena dagen känner jag att föad vag klarar jag för att nästa dag vackla och vela. Om ca 2 veckor är det dags för nästa aurorasamtal och då bör jag ha bestämt mig för hur jag vill ha det men jag kan inte bestämma mig!! det känns som att ja om jag nu går över tiden så blir det snitt hur eller hur och varför inte göra ett snitt från början då och ställa in mig på det , men samtidigt känner jag näää jag vet inte om jag vill genomgå ett snitt till.

Ett annat problem som dykt upp är att mannen börjar nytt jobb och ska då iväg på 2 veckors utbildning 30 mil hemifrån plus en vecka till då han ska ta en intensivkurs i lastbilskörkort och detta är 1 månad innan bf!!!!!

jag vill verkligen inte stå där helt ensam när det startar och ha honom 30 mil hemifrån jag klarar inte att genomgå en fl själv så då känner jag att ett planerat snitt vore helt ypperligt men samtidigt är det ett dåligt argument för att genomgå snitt

men ja ni ser ju hur jag velar fram och tillbaka och vet inte på vilket ben jag ska stå på

snälla ge mig lite tips råd och stöd hur ska jag hantera allt detta och hur hade ni gjort om ni varit i samma sits?????