Bonusförälderns ansvar

Jag tror inte det finns ett generellt svar på den frågan, det måste vara upp till varje familj att utifrån deras situation bestämma vad som fungerar bäst. Vad som däremot är jätteviktigt är att det är något man ska diskutera igenom väldigt noga innan man flyttar ihop om det finns barn från tidigare förhållanden.

Jag själv levde när jag var yngre i fem år med en man som hade en son som bodde hos oss. Jag var väldigt tydlig innan vi flyttade ihop att jag inte ville vara extramamma. Dvs jag tog inget ansvar för barnet alls, vare sig ekonomiskt eller praktiskt i form av dagishämtning, nattning o dyl. Det fungerade utmärkt för oss. Jag kom väldigt bra överens med sonen, mycket tror jag just på grund av detta. Jag vet att det här sticker i ögonen på folk, men jag var helt enkelt varken mogen eller villig att vara mamma och det fungerade som sagt väldigt bra. Sonen hade en mamma och en pappa som tog allt ansvar även om de inte bodde tillsammans.

Soul: Det där lät som en jättesund inställning, tycker jag!

Många konflikter mellan bioföräldrar beror just på att en bonusförälder "lägger sig i" och gör mer än vad som kanske är helt nödvändigt.
Bor man ihop med en person som har barn så blir man indirekt försörjningsskyldig, det stämmer.
Tyvärr så ger det inte automatisk bestämmanderätt. Sverige är ett konstigt land... Du ska betala men får inte bestämma nått.

Personligen så tycker jag det är bättre att ta ett steg tillbaka och se hur det hela utvecklar sig.

Jag tycker att det helt och fullt är upp till varje familj att bestämma hur mycket bonusföräldern ska vara med.
Personligen tog vi det lugnt i början med min "inblandning". Jag var pappas kompis som lekte och busade med dem ibland, men tog inget direkt ansvar. Det utvecklade sig så småningom till att jag var mer delaktig i det praktiska och uppfostran. Men huvudansvaret har alltid varit pappans. Nu när vi har ett gemensamt barn har jag klivit tillbaka lite i bonusbarnens liv (rätt eller fel?) eftersom jag väljer att lägga min tid på mitt barn. Bonusbarnen är 11 och 13 och vårt gemensamma är 2.

Gällande din fråga om bonusföräldern har semester och om barnen ändå kan vara på dagis tycker jag absolut att det kan vara så ifall inte bonusföräldern själv känner att hon/han vill ha barnen hemma hos sig.

Min sambo är lika ansvarig som mig vad gällande mina barn. Vi lever tillsammans o då faller det sig mest naturligt. Däremot så är det jag som till större delen står för kostnaderna av just mina barn.

Men han går p föräldramöten o läser läxor o sätter tider o skjutsar osv.

Det ska växa fram! Aldrig påtvingas. För om det växer fram, så kommer man bli en mycket bättre bonusförälder. Och tillslut kommer man automatiskt vilja följa med på möten och se till att det finns blöjor.

I den frågan kan du nog aldrig göra rätt... För om pappan jobbar, bonusföräldern har semester och barnen är på dagis så kommer mamman gnälla över att barnen är tvungna att gå på dagis fast det finns någon hemma. Men om pappan jobbar, bonusföräldern har semester och barnen är hemma med bonusföräldern så kommer mamman att gnälla över att bonusföräldern är ensam med barnen. Är relationen med mamman god så slipper du gnäll, är relationen med mamman dålig så hjälper det inte hur mycket du än försöker kommunicera.

Den där dagis frågan kan jag svara på. Alle fall hur det är i min kommun. Och när man är sambos och bonusföräldern som frågan lyder här så får barnen inte vara på dagis när denne har semster.

Står dock ilagboken att vi som bomusar ej har skyldighet att ha sambons barn hemma!Trots att vi bonusmammor är lediga!

det är inte kommunen som bestämmer det de är skolverket, jag tog reda på det pga av att dagiset här påstod att min styvis förlora sin rätt till dagiset när jag blev mammaledig fast pappan jobbar, men jag kollade med skolverket och de säger att kommunerna gärna vill att de ska vara så och hittar på egna regler men som inte är rätt. Fick till och med papper hemskickat som bevis om de skulle bli tjaffs men behövde de aldrig..

Jag tar lika mycket ansvar för min sambos son som han gör. Eftersom vi lever tillsammans och delar vardagen så faller det sig naturligt att vi delar ansvaret för hans barn. Och eftersom vi har delad ekonomi så hjälps vi åt med de utgifterna oxå. Detta funkar jätte bra för oss. Eftersom jag lever tillsammans med hans pappa så känner jag att jag måste få vara med i uppfostran av sonen, eftersom vi bor under samma tak varannan vecka..

Vill bara säga till er alla, det är toppen med era svar... Kan ibland känna mig ganska ensam i min situation och alla råd är goda råd...

Behöver inte göra egna inlägg då det finns så många kloka kvinnor i Sverige. Härligt tycker jag!!