Hur gör ni med ekonomin??

Är han inte skyldig att betala underhåll till dig??
Jag tycker gott att han kan göra det eftersom pojken bor hos dig och betalar han underhåll så slipper du stå för allt.
Sen tycker jag att du kan sätta ner foten och kräva att han betalar för det han använder när han är hos dig.

Tack!

Ja, jag försöker det. Men han tycker jag är löjlig.. och jag känner mig löjlig också..vad gör det att han tar ett äpple..bara det att det var det ensa äpplet jag hade råd med den här månaden..
Han fattar inte. Jag vet inte hur jag ska få honom att förstå.

Det känns ju lite skumt att begära underhåll när vi faktiskt fortfarande är tillsammans (än, eller nått..)

Eftersom ni inte bor ihop så tycker jag att du ska begära underhåll, ta det via fk.

Jag hade också tyckt att det känts knäppt att ta betalt för ett äpple, men jag antar att han äter både middag och tar en macka när han är hos dig och det kan han hjälpa till att betala för.

Jag har ju inte med det att göra, men tycker det verkar som att han både vill ha kakan och äta den. Självklart ska han betala för sig när han är hos dig. Är aldrig du hos honom?
Hur träffar han ert gemensamma barn? Har det själv hos sig utan dig någon gång?

Jag tycker du ska ställa dig frågan om du vill leva med honom?
Han verkar inte prioritera dig alls.

Mja..situationen är minst sagt rörig som ni märker..
Min son är bara 4 månader så han kan inte ha honom hos sig eftersom jag ammar samt eftersom han har barn på annan ort som har högre prioritet än mig och min son (ja vi säger mitt barn och hans barn - de andra två..trots att alla tre faktiskt är hans, men det känns ju inte så)träffas vi inte så ofta.
Vi bor ju inte ihop heller.
Att vi inte bor ihop är just nu mitt val, eftersom jag tvekar på relationen...samt att jag inte har någon lust att försörja både honom och hans andra barn.. fast det verkar jag ju redan göra.

Jag skulle kunna vara hos honom också, men det vill jag inte. Jag har alla saker till min son hos mig och orkar/vill inte helt enkelt. Så lite får jag väl skylla mig själv?

Ja, vi har ju mer problem än dom bara ekonomiska, fast det är väl en annan tråd.

tänkte bara på en sak..om du har ensam vårdnad så har du väl alla färäldrar dagar eller har jag helt fel? alltså kan han ju inte vara föräldrarledig om inte du ger han dagar eller ändrar till gemensam vårdnad. eller har pappan ändå dom 60 dagarna även om mamman har ensam vårdnad?
i vilket fall så kan han ju inte vara ledig så länge om du inte ger honom dagar..sen om det är rätt eller fel...det är inte min sak att avgöra..ville bara ge dig min tanke..kram

konstigt, känner igen mig exakt i det du berättar. trodde jag var unik...
alla runt mig idiotförklarade mig att jag inte ställde krav när jag var i den sitsen. han jobbade och jag var mammaledig, och ändå var det jag som betalade allt.
det är jättesvårt att kräva pengar från nån som du säger.
och egentligen har man nog inte rätt till underhåll genom fk heller om man har valt att vara särbos.
därimot ha han ju naturligtvis skylldighet att bidra till försörjningen av dig och barnet.
för min del fick jag nog när pappan under en period var ute och festade en hel del, stod i baren och bjöd. jag blev förbannad över att han hade råd med det och inte hade råd att göra rätt för sig hemma hos mig. vi började bråka, bestämde oss för att göra ett uppehåll i vårt förhållande. sen gick jag till fk.
numera är vi inte tillsammans längre, får fortfarande pengar från fk. pappan har hittills inte betalt ett underhåll, utan allt hamnar hos kronofogden. tragiskt för honom, men han har haft möjlighet att göra rätt för sig.
pappan har kontakt med pojken, men de tidigare barnen är fortfarande de viktigaste.

tycker du har fått en hel del goda råd, men du skriver ingenting om dina känslor för barnets pappa, dvs din särbo. Om du inte älskar honom så är det kanske lättare att gå till fk, eller inte ge honom dagar. Om du älskar honom, så kanske du ska ta dig en funderare över hur er relation ska vara. Mitt råd till dig är att komma ihåg, man kan inte ändra någon annan utan bara sig själv.

Lycka till!

Jag är smärtsamt medveten om att det inte går att ändra någon.
Det är jag som måste lära mig att leva med detta antar jag.
Jag vet inte hur jag känner just nu..är mest förvirrad faktiskt.

Om du har ensam vårdnad så har ju han inga rättigheter till fp dagarna  eller är jag helt ute och cyklar??

varför ska du själv betala för inköpen till din son under den tiden pappan är föräldraledig? tanken är ju att utöver barnbidraget ska båda föräldrarna försörja barnet. om inte han har möjlighet att hjälpa till att försörja barnet tycker jag absolut att du ska söka underhållsstöd hos försäkringskassan, varför ska du stå för ALLA inköp?

Jag är mest kluven just nu.

OM föhållandet varit bra (därför har vi inte heller flyttat ihop..än) hade det ju varit självklart att han hade en del av föräldraledigheten. Det är ju det man önskar liksom. Så sonen får sin pappa också.
Men om han tar föräldraledigt måste han ta ut 7 dagar i veckan eftersom hans räkningar är högre än mina (eftersom han har underhåll för två andra barn + resor dit osv), och det kommer inte att räcka så då får jag alltså stå för kostnaderna för min son ensam (just nu får jag hälften av vad jag köper till honom..om jag tjatar). Om han tar ut 7 dagar kommer föräldradagarna ta slut för tidigt.
Jag snålar på dagar och lever på existensminimum så dagarna ska räcka tills sonen är 1,5 år iallafall, men det kommer att spricka alltså ifall pappan måste ta ut 7 dagar.

Jag vet inte hur jag ska få honom att förstå att han måste spara pengar för sin "ledighet".

Just nu vill jag inte att han ensam ska ta hand om "min" son, tyvärr. Detta eftersom han inte älskar honom och hur kan man lämna bort sitt barn till någon som inte ser till sitt älskade barns bästa? Även om det är pappan?

Alltså, det känns inget bra att spela kortet "du har ingen rättighet till fp dagar", det är ju ändå pappan liksom.

Villrådig, jag tycker du ska ta dig en funderare vad du vill med pappan, är han den mannen som du vill ska uppfostra din son, vill du leva med honom och älskar du honom. Det är ju mycket större frågor än om han ska få föräldrardagar, för om du inte vill leva med honom behöver han inte ha någonting. Men vill du ha en relation med honom så vet du ju hur läget är och det är ju bara att gilla då.

Känner med dig, och hoppas att du hittar en bra lösning för dig och din son
kram

Men fortfarande har han verkligen rätt till några dagar om han inte står som vårdnadshavare av barnet???????

Varför vill du inte bo med honom? Är det för att du får betala till hans andra barn då med?
I så fall känns det som det är ganska onödigt att du slösar mer tid på honom om du är bestämd med att inte vilja bo med honom.
Att man blir småaktig med pengar när man har det tufft förstår jag, då räknar man ett äpple eller att schampoot tar slut.
Och han måste betala underhåll till sina andra barn med.
Men om du inte vill leva med honom pga pengar som går till dom, då är det ju lika bra att ni bryter med så får du med underhåll?
Annars förlorar du ju både samvaron med din kille och era gemensamma pengar, bryter ni får du med underhåll.
Förstår du hur jag menar? Eller är jag snurrig, jag är ganska dålig på matte...
Det blir mer pengar över om man delar på allt, alla äpplen och hyran, maten. Då fick han träffa sitt barn och du är hemma hela tiden, och han jobbar och tjänar pengar. Rent ekonomiskt vore det bättre för dig att bo med honom, tror i allafall jag!
Men om du inte älskar honom och inte vill,inte tror att han älskar sitt barn som du skrev,då är det väl lika bra att separera och få underhåll.

Instämmer med tulipanrosen...

Jag får känlsan av att det du egentligen vill, d v s det du skulle vilja få ut av förhållandet, både mellan dig och pappan och mellan pappan och ert gemensamma barn - inte finns och inte kommer att bli verklighet oavsett hur stor knut du slår på dig själv... Du säger att han inte älskar sitt barn - och kärleken till dig verkar ju lite...vag, liksom. Var då krass: Han kommer inte att se till så att ni har kärlek, omsorg och trygghet, så fixa det själv, efter bästa förmåga. Vänta inte. Sluta hoppas. Sätt din grabb och dig själv i fokus och det som blir bäst för ER utifrån den situation som råder!

Vadå inte "spela-kortet-du-har-inte-rätt-till-fp-dagar"? Rent moraliskt har man "rätt" till föräldradagar för att man är förälder och för att man avser att agera fullt ut i den rollen. Är din fasta övertygelse att han tänker det? Gör han det nu? Finns det någon magisk chans att han kommer att förändras när han "tvingas" ta hand om ert gemensamma barn? Ett barn du säger att han hyser ett ljumt intresse för?

Hallå. Behåll föräldradagarna, du som verkar vara den som är den "riktiga" föräldern till "din" son. Och fundera över: Hur ser mitt förhållande till pappan ut om fem år - med den "information" jag har nu? Och framförallt: Vad är känslomässig och praktiskt bäst för din son? Gör inga "glädjekalkyler". Fatta beslut utifrån det du vet i dag. Vänta inte.

"Bättre gråta ut en gång än att ständigt sucka"