Hur många relationer överlever en abort?

Anonym (ååh..) skrev 2007-08-30 13:19:18 följande:

Jag skulle välja barnet,, skit i honom,,

Anonym (beror på..) skrev 2007-08-30 14:49:41 följande:

Nu har jag skickat till din inbox. Hoppas allt är okej med dig!

pratade med min man igår om barnet.. han säger att "jag har väl inget val" men jag ville diskutera det ändå, det är ju VÅRT barn inte bara mitt..

han saa att det är upp till mig att bestämma abort eller inte, men jag vet ju att han inte vill.. eller så kommer han vänja si med tanken...

åh hur ska jag göra?

han har ju aldrig tvingat mig välja mellanhonm eller barnet eller sagt något elakt.. men jag känner mig elak som kan bestämma över våra liv just nu..

jag känner ju mer och mer att jag itne akn ta bort det.. men kan jag leva med att jag tvingade honom till ngt?

Dilemma - grejen är ju att du faktiskt inte tvingar honom alls. Han visste om risken att man kan bli gravid när han hade sex med sig.
Och den stora frågan är om du kan leva med att du tog bort ett barn du egentligen ville ha.
I och med att du redan tänker dig fostret du har i magen som ett barn, så vill du ju att barnet ska ha rätt till sitt liv. Det ÄR redan ett liv i dina tankar, är det inte så?

Din man är vuxen och han måste ta ansvar för sina handlingar. Det är inte så enkelt att han bara kan komma undan med att han inte vill ha barnet och så är det bara för dig att göra abort. Gör du abort kommer du bara känna att du gjorde det för hans skull och ångra dig något otroligt. Även om han inte tvingade dig till abort så kommer du leva med vetskapen om att du tog beslutet baserat på att HAN inte ville.

Och det där med att du känner dig elak som kan bestämma över era liv just nu - så ska du absolut inte känna. Ni hade sex och det resulterade i ett barn och det är knappast nåt som DU kan känna dig elak för. Era livs framtid bestämdes redan där - inte i abortbeslutet.
Det som är tragiskt är att många anser att det "bara är att göra abort" och inte inser att efter en abort går inte livet tillbaka till det som var innan graviditeten. Man får leva hela livet med beslutet om att man tagit bort ett barn (som man egentligen kanske ville ha), leva med att veta att om man inte hade gjort abort så skulle barnet varit si ch så gammalt,  tappat sin första tand, börjat skolan osv. Så oavsett om du bestämmer dig för att behålla barnet eller inte så är både ditt och din killes liv oåterkalleligt förändrat.

Om jag var du skulle jag välja barnet!
Tycker han är omänsklig som ställer detta krav.
När jag blev gravid ville inte pappan heller ha barnet (vi var i å för sig inte tillsammans) men för mig var det så självklart att hon skulle få födas så jag födde henne! Idag bor vi ihop alla tre och är skitlyckliga. Pappan har tagit ut halva föräldraledigheten ändå och kämpar som bäst med gröt och välling och bajsblöjor och sovtider.

Även fast jag är så mycke för jämställdhet som en människa kan bli så anser jag att det är KVINNANS val om hon vill föda barnet hon bär på eller inte. Och vad GRUNDAR din sambo uttalandet om att en abort för en NÄRMARE varandra på?

GÖR INTE ABORT. Föd ditt barn. Glädjs åt din graviditet. Spricker det så spricker det och ja, i såna fall kommer din graviditet vara jättejobbigt psykiskt. (det var min oxå) Men jag LOVAR att du inte kommer att ångra nånting sen när du HAR DITT BARN!

Lycka till!

Jag tycker att har man väl blivit gravid (under normala omständigheter förstås) så får man ta sitt ansvar som pappa. Han vet om riskerna innan ni har sex och jag tycker inte att man då bara kan göra abort för att han inte vill. Har han varit med och satt barnet till denna värld så får han ta sitt ansvar och inte bara ta för givet att tjejen ska göra abort, som flertalet killar gör.

Anonym (Undrande..) skrev 2007-09-02 13:13:25 följande:

nyfiken  på hur allt gått för dig ts ??