Får panik när jag tänker på förlossningen!!!

det kommer gå bra. det gör ont, det ska jag inte ljuga om men den glömmer man fort när man får hålla den lilla bebisen. jag hann inte få någon smärtlindring men klarade det galant ändå.

Jag hatar verkligen smärta jag med! Det finns inget värre. Jag tar i stort sett jämt tabletter när jag har mensvärk och gillar inte att ha ont alls. Dock vid förlossningen så "gick det bra". Visst gjorde det överjävligt ont. Men jag överlevde. Jag fick ingen som helst smärtlindring utan var tvungen att härda ut och om man verkligen måste, så om man måste så står man ut med smärtan. Jag lovar att man över lever förlossningen!

Jag tror du kommer klara det jätte bra! Du vet ju att det kommer göra ont så det kommer inte komma som någon överaskning! Men när det väl är dags så kommer du snart ha din bebis, och när bebisen är ute har du glömt att det gjorde ont! Det är värt det

Det är normalt att känna så, tror nog att de flesta känner som du gör inte blir dte bättre på andra heller
Det gör ont men vissa tycker det gör mer eller mindre ont en andra. Själv var jag också nervös över förlossningen och undrarde hur jag just skulle klara av smärtan, men när jag väl var inne på förlossningen så lättade allt. Kändes så skönt att veta att man var på plats.
Hemma var jag nervös och skakade.
Jag hade lustgas bara och det kändes ändå fast man hade annat att tänka på fast i slutet la jag mig av den för dne vara bara till besvär.
Du ska se att du klarar det galant och även om det gör skit ont så överlever man det är en smärta som man inte kan förklara.

Jag har 2 st possitiva förlossningsberättelser i bloggen om du vill läsa (hjälte mig jätte mycket att läsa om just förlossningar).
Lycka till!

jag var oxå väldigt väldigt rädd.. sen när dagen var här så kändes det så himla naturligt och jag grejade det utan bedövning..jag hade faktiskt förväntat mej värre än det värsta.. så jag ville inte åka in till BB i första taget ( ja, ville ju inte bli hemskickad ) men killen och min mor såg till så vi åkte ändå.. och där visade det sig att jag var öppen 6 cm..!

det jag kan säga om smärtan är att det inte är "negativ" smärta.. man vet att det kommer något fint av det.. och det är värt alltihop det är så positivt..

har du fått prata med någon om detta!?

klart du kommer greja det galant *krama om* och grattis..!

Jag känner igen mig! Så kände jag det när jag skulle ha ettan. Var livrädd och fick panik bara det kändes annorlunda i magen. Visst det gjorde ont att föda men inte så mycket som jag trodde. Så fort han var ure sa jag: Vad häftigt! Detta vill jag göra om igen! Och det har jag gjort. Ska ha bebis nr 5 om några månader.
Du kommer att klara av det fint även om det inte känns så nu! Kram och Lycka till!

Det var inte så farligt som man inbillade sig innan tycker jag. Det är normalt att vara rädd, men det var en fantastisk upplevelse, ett minne för livet. Jag har en förlossningsberättelse i min blogg, det kanske lugnar dig lite att veta att det inte behöver göra så fasansfullt ont hela tiden.

Min förlossning gick kanon. Hade värkar länge men när hon väl ville ut så tog det 10 mino 3 krystningar o det med första barnet. Behövde inte sy ett enda stygn, åkte hem dagen efter. Hon föddes 21.00 vi var hemma 14.00. Allt kommer gå bra.
Lycka till

jag slapp oxå sy.. även bristningar.. *glad*

Långsammare - hehe.. jaa, men gratulerar

om jag slipper vara gravid hela tiden, så så vill jag gääärna ha massor av barn! men jag ska orka oxå      

jag är i samma situation...är i vecka 35 och ju mer jag tänker på förlossningen och var bebben ska komma ut så får jag panik....men försöker släppa det.
Det finns ju ändå inget jag kan göra ¨åt saken....det som ska ske ska ske.....tror att det är viktigt att man försöker tänka positivt och att man kommer fixa det när man är som räddast...jag menar...kvinnor föder ju barn varje dag ...minut och sekund och dom flesta gör om det  1 eller fler gånger under sin livstid....detta måste ju ändå säga en hel del.....tror det blir bättre om man som sagt försöker tänka positiva tankar....vet att du inte har det lätt TS...jag känner precis som du*ler* är dock inte så rädd för själva förlossningen i sig...den ser jag fram emot relativt mkt.....är dock livrädd för att spricka och behöva bli sydd därnere...suck....kram

Tack för alla svar Jo jag vet när det väl sätter igång och man befinner sig i den situationen så kommer man klara av det på nåt sätt juh, är medveten om att bebisen ska ut på ett eller annat sätt men det gör inte saken lättare för det.
Fattar inte varför jag har så svårt att tänka positivt, försöker verkligen tvinga mig själv att tänka positivt men har så svårt för det, det ända jag tänker på är hur ont det kommer att göra. Gud så skönt det kommer att kännas sen när man har fått det gjort, längtar verkligen efter den stunden. Kommer vara så stolt över mig själv sen när jag ligger där med min bebis i famnen Men men känns som en evighet dit juh
Hatar verkligen detta, att jag plågar mig själv med massa tankar och funderingar, trots allt är det inte långt kvar till förlossningen. Vore bäst att jag inte tänker så mycket på det, för innerst inne så vet jag att hur mycket jag än tänker på förlossningen och är rädd så måste jag juh föda på nåt sätt, finns juh inget jag kan göra.

Det finns en urkraft inom dig som du ännu inte fått känna på eftersom du är förstföderska. Därför är det svårt att förstå att man kommer att klara av det, för det gör man.
De råd jag kan ge är att var inte rädd att fråga, kommunicera mycket. Jag tog EDA vid min första förlossning och det fungerade jättebra för mig.
Ett annat råd är att om du känner att du vill så vråla och skrik när du föder, försök inte hålla igen någonting.

Det kommer att gå kanonbra!!

Kramis

Hade oxå en jättebra förlossning. Är vanligtvis jättesjåpig och gapar och lever om så fort man får en stick i fingret eller nåt.

Visst gjorde det ont, men det var en annan sorts smärta, svårt att förklara, men man kunde ändå kontrollera den på nåt sätt.

Man kan inte föreställa sig hur det ska bli förrän man är där, jag var oxå nervös, men jag valde att stoppa huvet i sanden och inte tänka på det oundvikliga alls. Mitt enda tips är att du försöker slappna av så mycket som möjligt mellan värkarna och gärna under värkarna om du kan

Önskar dig lycka till och hoppas att du får en jättefin upplevelse. Kram

Ida Rullgardina skrev 2007-08-20 21:39:26 följande:

Du klarar det! Visst kommer det att göra ont men att föda fram sitt barn är en upplevelse som övervinner all smärta i världen. Är du jätterädd så prata med din barnmorska om hur du känner, de brukar vara bra på att hjälpa. Lycka till!