Kejsarsnitt eller inte efter akutsnitt ?

Jag hann inte tänka så mycke, jag blev gravid när min bebis bara var 8 månader.....hann inte tänka så mycke på förlossningen och sen så kom bebisen oväntat i vecka 35 vaginalt .

Det gick bra

Fast, huruvida snitt är aktuellt eller ej beror ju till största delen på varför det blev snitt första förlossningen.
Blev det snitt pga något som man inte kan påverka, tex trångt bäcken, så kommer det bli snitt igen med största sannolikhet.
Blev det snitt pga faktorer kring förlossningen, som att man var väldigt överburen och barnet var jättestort, att man hade dåliga värkar eller vad som, så finns det ju inget som säger att det blir så igen.

Vid min andra graviditet (första avslutades med akutsnitt i vecka 35 pga tillväxthämmat foster) så var det egentligen aldrig ens fråga om att jag per automatik skulle snittas igen.
Anledningen till mitt första snitt berodde ju liksom inte på mig.
Hade det blivit snitt första graviditeten pga stort barn så kan man ju med UL följa barnets tillväxt och ev göra en tidigare igångsättning. Berodde snittet på tex svaga värkar så finns det ju värkstimulerande dropp att sätta in tidigt.
Osv.
Nu blev det så att min andra förlossning inleddes som en vaginal förlossning men avslutades med katastrofsnitt iallafall, och nu får jag inte föda vaginalt oavsett.

Om du vill föda vaginalt så ska du prata med din BM om dina funderingar. Kanske kan ni skriva ner lite punkter till förlossningspersonalen så att dom vet vad som hänt och hur du tänker?
Men minns att ingen förlossning är den andra lik.

Min situation är liknande, jab blev akutsnittad alldelses för sent och jag fick inte se min dotter på nästan 4 timmar efter eftersom hon inte måde så bra efter alla värkar. Låg alldelse själv på uppvaket och fick inte veta hur hon mådde, det var vidirgt....

Nu har jag pratat med min bm och sagt att beslutet om snitt skall tas relativt fort om det visar sig att jag inte öppnar mig igen så att vi slipper samma elände. Jag hade aldrig några förvärkar utan hade max 1 min mellan värkarna (minst 1,5 min långa) från värk nr 1 och efter 10 timmar var både jag och bebis i mycket dåligt skick..........ingen som helst smärtlindring fick jag heller...

Självklart vill jag föda vaginalt om det går!

Du hade nästan kunnat beskriva mitt förlossningsförlopp. jag blev igångsatt BF+16 och öppnade mig inte heller så BF+19 blev det akut snitt efter ett antal hemska pinvärkar.

I början av denna graviditeten var jag övertygad om att jag ville ha ett planerat snitt men under tidens gång har jag känt att det "minst dåliga alternativet" (är tyvärr oerhört förlossningsrädd denna gången med) är att testa vaginalt om det startar av sig själv men planera in ett snitt vid ev övertid. Har BF på tisdag och läkarsamtal ang snitt en vecka senare om inget hänt då.

Har också haft täta samtal med psykologen på MVC hela denna graviditeten samt samtal med Auroramottagningen och läkare. Haft snittlöfte med mig som alternativ.

All lycka till!

Feliz!
Jag har precis samma dilemma som du! Jag hade en hemsk förlossning som slutade med akut snitt. Dessutom var min kropp så slutkörd efter allt värkarbete så livmodern drog inte ihop sig och slutade inte blöda så jag förlorade mycket blod. Det hela var myckte traumatiskt för mig och min man. Nu väntar vi barn igen och redan nu (i v 10) så tänker jag mycket på hur fölossningen ska bli. Vi har varit på Aurora mottagning 1 gång efter förra förlossningen och ska få komma dit igen för att "planera" inför nästa. Men valet är ju ändå mitt; ska jag försöka föda "naturligt" eller ska jag välja planerat snitt? Jag är rädd för båda delarna! Många verkar uppleva snitt positivt men för mig var det väldigt jobbigt och jag vill helst inte göra det igen. Men å andra sidan gör jag hellre ett planerat snitt än ligger och våndas och så slutar det ända på samma sätt som sist!
Jag hoppas att samtal på Aurora samt bra stöd från mvc (har en bra bm) ska hjälpa mig.

Även jag vill gärna höra vad andra i liknande situation har för erfarenheter!

Hej

Jag har samma erfarenhet som BABY R ( du får gärna skriva till mig i min gästbok om du vill dela lite av erfarenheterna).
Jag vill helst föda naturligt och hoppas det går bra denna gången. Det verkar ändå bäst för både mamman och barnet att inte behöva bli snittad, men tur att alternativet finns.
Jag tycker personal så som Aurora, barnmoskor och barnmorskepsykolog är väldigt duktiga. Att bearbeta förra förlossningen och mentalt förbereda sig på en ny, antar jag är det som gäller. Man kan ju omöjligt veta hur det ska bli.
/Karin

Det som är jobbigast är att man inte vet varför en del kvinnor inte öppnar sig, som i mitt fall. Det hade varit en annan sak om min son legat fel eller att det finns någon annan bra förklaring till varför det blev som det blev....

Av en slump träffade jag en av de 1000 (känns det som!!) läkare som undersökte mig under min förlossning.

Hon sa att om jag blir gravid igen, bör jag vara uppmärksam på liknande symptom som vid förra graviditeten. Dvs förvärkar varje dag(mycket smärtsamma, som krävde profylaxandning) över en månad innan bf. Samt om det blir en mycket udragen förlossning, utan att det händer någonting. Då är det bättre att man genomför kejsarsnitt snabbare än som var fallet för mig.

Jag vill tillägga - jag är så tacksam att kejsarsnitt finns! Det räddade ju faktiskt livet på mig och min son.

Problemet idag är kanske att vi vill vara så förberedda för våra förlossningar - vi läser på, går olika kurser, lär oss andas, pratar, pratar.... Och när det väl är dags blir det aldrig som vi tänkt oss.

Det är kanske det som är det mest skrämmande???!!

Jag tycker att det är skönt att höra att fler än jag har det jobbigt...Inte för att jag önskar att någon ska behöva gå igen samma som jag men ändå...Det finns ingen bland mina vänner som haft en traumatisk förlossning så de förstår nog inte riktigt vad jag gick igenom.
Anledningen till att det blev snitt var att alla värkar avtog efter 1,5 dygn. Då var jag öppen 8-9 cm...sen blev det inget mer. Då hade de ändå kört värkstimulerande på max. Enligt de jag pratat med efter så finns det risk för att jag kommer att ha svagt värkarbete även nästa gång (en del har det bara). Men, det finns möjlighet att det går mycket bättre nästa gång då det kanske är lättare för kroppen då den redan har gjort en del av jobbet en gång. Enligt Aurora är det dock inte aktuellt med varken värkstimulerande eller epidural för min del nästa gång. Också att ta med i betänkandet. Dessutom är jag orolig för att livmodern spricker i ärret. Vet ni något om detta? En fd kollega råkade ut för detta.

Hej!
Jag blev akutsnittad efter en misslyckad igångsättning där jag inte öppnade mig mer än 3-4cm + att dotterns hjärtljud gick ner. Nu hade jag inte en långt förlopp, bara 6-7 timmar och upplevde heller inte situationen som traumatisk. Men jag hade ändå mkt funderingar efteråt och under min nuvarande graviditet.
Jag fick stödsamtal efter snittet + animasamtal under denna graviditet och det har hjälpt mig.
I början av denna graviditeten blev jag skrämd utav några historier här på Fl, om livmoderruptur å ena sidan och sammanväxningar efter flera snitt å andra sidan. Det var oerhört bra att få prata med erfaren personal om dessa komplikationer. De är ju högst ovanliga! Men rädslan är ju inte rationell, man är rädd för det som kan hända även om det är ovanligt.

Nu går jag och väntar på att det ska sätta igång, Bf 3/9, och tycker det känns spännande.

Jag kan varmt rekommendera anima/aurora-samtal!

Baby R: Jag tror inte det är så stor risk att spricka i ärret. Har läst att de inte gärna vill ge värkstimulerande dropp pga att det kan skynda på förlossningen och man kan spricka. Har även läst att de kan mäta trycket på livmodern för att se om det finns risk för att det kan brista. Hur de gör på sjukhusen är säkerligen väldigt olika.

Kan för egen del inte säga hur jag vill ha det med nästa förlossning. Samtidigt som jag inte vill ha ett planerat snitt är jag även LIVRÄDD för en vaginal förlossning, eller snarare, jag är livrädd för jag vet inte vad som komma ska, smärtan osv! Kanske går det jättebra och smidigt eller blir ett rent helvete, jag vågar inte ta reda på vilket, men så vill jag inte heller veta ex om 3 dagar får jag mitt barn.... Vill även vägra sugklocka om det skulle bli aktuellt i en vaginal förlossning och när man väl är uppe i allt så kan man ju inte direkt knipa

Jag tror iaf att det blir en vaginal förlossning med nästa barn. Jag blev akut snittad pga värksvaghet och var till en början vaken under snitt men blev sedan sövd och det är även en stötepelare. Ska jag ha snitt igen vill jag vara vaken, tänk om det inte går och jag blir sövd igen??

Många tankar.... många funderingar.... Kanske borde bli gravid först?? Tankarna finns likt förbannat där!

Blev akutsnittad med sonen efter 4 dygns förlossnig!! Tänker absolut INTE föda vaginalt denna gången!!! För mig finns inte några alternativ, jag ska snittas igen!

helene306: varför blev du sövd? Jag blev bedövad.

Gör man ett akut snitt så brukar man få vara vaken. måste man göra ett urakut kejsarsnitt så hinner man inte bedöva utan man söver kvinnan för att det går fortare, barnet måste ut snarast.

Jag har gjort båda.

Tänkte prova föda vaginalt denna gång trots två snitt i bagaget, chansen att allt går bra är 98% .......föredrar att säga så än att säga: risken för ruptur efter 2 snitt är 2 %.