Vi som bor utomlands och har kort mammaledighet

Vi bor på Island och här har mamma 3 månader och pappa 3 månader och så 3 månader som är valfria. Jag hade inget jobb utan läste på universitet då barnet föddes så jag tog därför 6 månader. Då barnet var 7 månader började jag jobba 5 kvällar i veckan. Så på så sätt var jag hemma på dagen och pappa på kvällen. Lillen behövde därför inte börja hos dagmamma förrän han var 18 månader vilket vi tyckte var jätte skönt. Nackdelen var att han nästan aldrig träffade andra barn i veckorna eftersom nästan alla barn börjar annars hos dagmamma här innan de blir 1 år. De flesta dagis är från 2 år. Alla dagmammor är privata och mycket dyrare än dagis och en ren slupm om du får en bra eller dålig dagmamma. Vi hade otur med den första, det var mer som en förvaring för barnen. Den vi har nu är helt underbar, fast min son som är 2 år är mycket äldre än de andra 3. Så det blir nog kul för honom att börja på dagis 1 Oktober.
Det har varit många diskussioner om att detta behöver förändras och förhoppningsvis kommer föräldrarledigheten att vara 1 år då vi får nästa barn och många dagis har börjat ta emot barn både från 18 månader och 1 år.

Jag var gravid i femte manaden när vi flyttade fran Sverige till Spanien förra aret. Det blev da inte aktuellt med att söka jobb eftersom ingen vill anställa en gravid kvinna. Jag ansökte hos FK om föräldrarpenning men de nekade mig eftersom jag inte bor i Sverige. Eftersom jag inte jobbat i Spanien sa har jag heller ingen rätt till ersättning här.

I vanliga fall sa är det 16 veckors föräldrarledighet som gäller i Spanien. Papporna har rätt att ta ut dagar men det är inga som gör det. Man kan Även fa 8 manader utan ersättning men det är det langt ifran alla som har rad med.

Ja jag känner att jag har haft tur som har haft råd att ta fyra månaders obetald ledighet. Kom på att jag ju också kommer att jobba hemifrån en dag i veckan, fast för att få något gjort måste sonen förstås vara på dagis om än inte lika lång dag. Tyvärr är det inte accepterat att gå ner i tid med det jobba jag har, det är redan så att folk kan titta lite snett på en om man går hem efter en åttatimmarsdag.

Helst skulle man väl vilja ha längre ledighet och billigt dagis som i Sverige fast utan att betala lika mycket skatt...

Jag bor i USA dar jag ar doktorand och fick tigga och be mig till fyra manaders (naturligtvis obetald) ledighet. Jag var tvungen att ta sjukledigt eftersom det var enda sattet jag fick vara borta fran skolan pga visaregler. SOm tur var hade jag en forstaende lakare som skrev ett intyg. Sedan borjade min son hos dagmamma pa halvtid. Jag tyckte att det kandes hemskt da, men han trivdes (och trivs) bra dar, och for spraket ar det bra att han hor engelska pa dagarna eftersom vi inte pratar engelska hemma. Jag tror faktiskt att jag led mer an vad han gjorde av att lamna honom dar. Eftersom jag har valdigt oregelbundna arbetstider ar jag valdigt flexibel och kan t ex vara hemma med honom om han ar sjuk om det skulle behovas. Darfor tycker jag att vi har haft tur i oturen. Hade jag haft ett "vanligt" 9-5 jobb hade det varit mycket jobbigare, bade for oss och for sonen. Ibland blir jag arg nar mammor i Sverige klagar over foraldraledigheten. De inser inte vilken lyx det ar att slippa fixa och trixa for att fa vara hemma (och dessutom betalt!).

Jag glomde att skriva att min son ar hos dagmamman pa heltid sedan sju manaders alder. Priset for en dagmamma har ar mellan 250 och 300 $ i manaden.

Forlat, det var onsketankande. Mellan 250 och 300 $ i VECKAN skulle det statt!

Jag ar gravid i v 17 och far borja planera for mammaledigheten snart.
Vi bor i Australien och har finns ingen betald foraldraledighet...vissa foretag har borjat infora betald ledighet som en forman for sina anstallda sa lucky me har 4 veckor betald ledighet!! och min sambo har ingen. Han far ta en veckas semester nar bebben kommer. Vi kan ta ett ar obetald ledighet men jag tror inte jag kommer atervanda till mitt jobb pga att det ligger ca 1 timmes restid ivag och jag skulle vara borta sa himla lange. Hur som helst sa planerar vi att leva pa sambons inkomst i ett ar eller sa, det kommer bli tight men det gar nog. Han kan nastan alltid jobba overtid for att fa lite extra pengar.
Sen far det bli minst halvtid for min del och resten av tiden far barnet ga pa dagis/dagmamma. Dagisen har tar emot barnen fran 6 veckors alder och kostar kring AU$300/vecka (ca 1600SEK).
Man kan dock fa tillbaka delar av denna kostnaden i slutet av aret.

I norra England betalar vi ca £800 per månad (dyrare i London) alltså ca 10-11000 SEK i månaden. Svettigt, men man kan få bidrag ifall man är låginkomsttagare. En del företag erbjuder också ChildCare vouchers som man köper före skatt så man får en viss skattelättnad. Vårt dagis erbjuder också 10% rabatt till de på mitt företag. Fast barnen är ju bara på dagis upp till 4-5 års åldern då de börjar skolan. Min son är född October 2003 och börjar skolan i September 2008 - då är han nästan 5. Men hur folk har råd att ha mer än ett barn på dagis samtidigt förstår jag inte. Det är inte konstigt det finns så stor andel hemma-mammor här.

Glömde säga att "Vård av sjukt barn" inte heller finns. Jag har tur att ha ett flexibelt jobb där jag kan jobba hemifrån när han är sjuk och maken kan det också. Annars får man jobba igen timmarna, ta obetalt ledigt eller semester.

Jag bor i schweiz. Här får man 14 veckors mammaledighet, betalt till 80%. Pappan får en dag i samband med födseln. Detta är lagen och så kan vissa företag ha bättre förmåner. Min mans företag ger 2 dar till pappan och mitt företag betalar ut full lön under de 14 veckorna tex.

Jag började jobba 4 dar i veckan (alltsa 80%) när dottern var 4.5 månader (så endel blev obetalt). Vi hade planerat lämna henne pa dagis. I den delen av Schweiz där jag bor börjar kommunalt, och gratis, dagis vid 3 års ålder. Innan är det privat dagis som kostar ca 4000 kr i manaden för fyra dar per vecka. Vi började med inskolning när dottern var 3.5 månader. Jag tyckte det var lite jobbigt för hon åt ju inte ännu mat och jag hade ju gärna varit den som börjat med smakportioner osv... Nåja, efter några dar inskolning blev dottern sjuk (förkyld) och fick vara hemma. Efter en vecka var hon frisk och tillbaka till inskolningen. Sjuk igen... Det var en jobbig tid för hon fick även RS-viruset och vi fick ge inhalationer för andningen osv. Hon sov dåligt och åt dåligt! När det var dags för henne att börja dagis på riktigt var hon ännu sjuk och min första jobbardag fick jag vara hemma för sjukt barn (vilket man har möjlighet i 3 dar). Sen fick mina svärföräldrar vara hemma en dag och så fick min man sjukskriva sig en dag. Vi insåg att detta inte kunde fortsätta och vi började tvivla på om dagis verkligen var det bästa för vår dotter eftersom hon var så liten. Jag tyckte även att det var svårt att få information om vad som hänt under dagen, när hon sovit och vad hon ätit osv. Inte fick de små barnen vara utomhus heller. Om dottern varit några månader äldre och det inte varit på vintern hon började hade allt kanske fungerat bättre. Vem vet?

Vi bestämde oss i alla fall för att ha en nanny istället som kommer till oss. Vi hittade en jättebra tjej och sedan den dagen hon börjat har dottern inte varit sjuk en enda gång, hon äter bra, sover bra, har fasta rutiner, går ut varje dag, och det är lätt för mig att ha översikt över dagen. Hon hjälper även till att plocka iordning, tvätta, stryka och laga mat till dottern som jag kan värma på helgen. Vi trivs jättebra med detta men det kostar oss naturligtvis mycket mera: ca 15000 i månaden. Svärföräldrarna hjälper oss betala lite. Men vi ser ju alla hur mycket bättre dottern mår så det är värt det.

Jag håller fullt med om det som någon skrev ovan att man inte känner att man gör något konstigt. Ingen ifrågasätter att man börjar jobba när barnet är så litet för det är ju så det är här. Jag trodde att det skulle bli jobbigt att vara ifrån dottern så mycket men jag känner mig så nöjd med omsorgen jag valt till mitt barn att det känns helt ok att gå till jobbet på morgonen. Jag tycker också att man kan bli frustrerad när svenskar klagar över att de får för få dagar!!!

Oups, det blev långt

Haller med Tuntalisa att sa lange man kanner att barnet trivs med barnomsorgen ar det mycket lattare att lamna dem. Jag vet att min son ar i trygga hander hos sin dagmamma, och att han verkligen trivs dar. Bevis pa det fick jag inte minst nar vi kom tillbaka efter en en manad lang semester i Sverige och han blev alldeles till sig sa fort han sag dagmammans hus och sedan rusade ut ur bilen och kastade sig i hennes famn. Men, som tur ar ar mamma anda alltid mamma sa jag ar inte radd for att hon tar over min roll.

Verkligen jatteintressant att lasa om hur ledigheten ar i olika lander!!

Jag bor i England och har 6 manaders betald och som tur ar sa fick jag ocksa 6 manader obetald mammaledighet. Beror lite pa vilket foretag man jobbar pa har verkar det som, nu har de ju dessutom hojt den 'statutory' ledigheten till 9 manader. Dvs staten betalar £109 i veckan.

Min son ska borja pa dagis eller dagmamma har inte bestamt annu i Januari och jag bavar redan som manga andra tror jag dock att det kommer bli jobbigare for mig an for lillen

Jag bor ocksa i USA, nar jag vantade forsta barnet sa fick jag sparken under min graviditet (inte tillatet, men vi valde att acceptera och inte braka om det, kandes inte vart det..) Sa jag var hemma hela graviditeten, och sedan hemma i fem manader, da jag var tvungen av ekonomiska skal att jobba igen. Jag ar forskollarare och tack vare att jag jobbade pa samma dagis som min dotter gick pa, sa fick vi 50% rabatt pa avgiften, annars hade det inte varit vart det..

Sa nar nummer tva kom, sa valde vi att ha mig hemma heltid. Nu ar vara yngsta fem ar, de har just borjat Kindergarten heltid, och jag soker jobb igen.

Dagiset var inte negativt for min dotter alls, kande jag. Jag tog det hardare an hon gjorde. Hon trivdes bra! Men jag ar anda glad over att jag har fatt vara hemma med resterande barn pa heltid.

Hej! Idag har vi varit på dagis första dagen, tre timmar tyckte jag var lagom. Personalen verkade lite ställda att jag inte bara lämnade honom och gick, men de får väl tycka att jag är mesig. Han var lite ledsen första timmen men lät en av tjejerna ge honom lite lunch. Även om det finns barn där som är födda i februari i år och inte ens kan krypa, tycker jag att det känns tungt att lämna lillen redan nu. Förr eller senare skall det ju dock ske.

här i Spanien är det ju som non redan skrivit 16 veckor, monga jobbar tills dagen de föder i princip, är hemma 16 v + semestern. moste säga att jag blir ganska ledsen po mina svenska kompisar som tycker att jag är helt inhuman som faktiskt funderar po att lämna bort sonen (som föds i november) när han bara är 5 monader. som om det är ngt man önskar, självklart skulle man vilja vara hemma 91 veckor som dom kan, men det gor inte här.

bizzy: haller med! Jag blir ocksa less pa svenskor som tror att den svenska lösningen är den enda rätta och möjliga...
Da säger de att man kan säga upp sig fran jobbet... Men vi skulle inte kunna behalla huset pa en lön och inte vet jag om jag skulle hitta ett annat jobb likvärdigt efterat heller...

Jag har faktiskt inte stött på den attityden bland mina vänner hemma i Sverige, kanske för att de själva är karriärister och inte har tagit maximal ledighet själva utan delat med sina respektive.

Vi skulle faktiskt kunna leva på min mans lön men precis som Tuntalisa oroar jag mig för att komma in på samma nivå arbetsmarknaden igen om jag ger upp det jobb jag har nu.

Nu har ju vår inskolning börjat dåligt vilket spädde på ångesten men jag har bråkat mig till att få vara med min son och att han skall få mer uppmärksamhet av personalen, så jag tror att det kommer att gå bra.

Här känner jag igen mig. Vi bor i USA och min son (nu 3 år) började på dagis när han var bara 3.5 månader gammal. Sen gick han fyra dagar i veckan (jag tog ut semester en dag i veckan) tills han var 6 månader och sen började han gå mellan 8.30 till 17 varje dag. Det var superjobbigt i början, men som någon sa tidigare så ser man ju alla runtomkring sig som gör antingen detta eller blir hemmafruar, och då man ser att barnet mår bra, känns det lite mindre tungt. Han blev väldigt fäst vid sin fröken där - hon blev lite som en andra mamma. Det var ett underbart litet dagis med bara 12 barn (3 under 1 år och 9 mellan 1-4 år)och fyra fröknar.

Han slutade sen dagis när han var ett år och fyra månader och sen var han hemma i ca ett halvår innan han började gå tre timmar om dagen igen.

Min dotter var hemma med mig i 15 månader innan hon började dagis i augusti. Då började hon heltid (9-17) med en gång, och då gick min son upp till heltid också - och båda verkar nu trivas som fisken i vattnet!

När jag ser tillbaka på det hela så är jag självklart lite ledsen att jag inte var med min son lika mycket som med min dotter det första året av deras liv, men det är ingenting jag dagligen tänker på och jag vet att han mått bra hela tiden. Dessutom var jag ju väldig mycket med honom mellan 1.5-3 års ålder istället....