Ni som fick barn ung

Vi fick vår äldsta när vi var 18 och han fyllde 18 nu i augusti.
 
Gick ut gymnasiet med magen i vädret (2 årig DK). Hade extrajobb hela gymnasiet + att jag började jobba mer extra när vi bestämt oss för att behålla barnet. Det innebar att jag iaf inte fick lägsta SGI:in. Bodde hemma nästan hela första året tills vi fick första lägenheten.

Hade tur och fick jobb när sonen var 1,4 månader och började på dagis. Sen har det bara flytit på. Pappan pluggade klart 4-årig teknisk och jobbade extra under tiden. Det var tight vissa gånger men vi klarade oss faktiskt bra ändå. Man klarar det man måste klara! Fick andra när vi var 21 (han blir 15) och våra sladdiar har precis fyllt 1 . 

Kan tillägga att våra föräldrar stöttade oss till 100% när beslutet väl var taget och det har såklart underlättat enormt!

Jag fick min son när jag var 19, nu är jag 24. Jag och pappan bor inte ihop längre och jag är tillsammans med en ny kille sen cirka 3.5 år tillbaka. Jag gick klart gymnasiet efter att jag varit mammaledig och har nu börjat på universitetet. Min ekonomi har väl gått ihop det har den, genom att jag har tagit studielån under tiden jag studerar och att mina föräldrar har hjälpt mig väldigt mycket. Sonen har fått allt han behöver, men inte nödvändigtvis ifrån mig.

Jag har även satt mig i den situationen att jag bor cirka 15 mil ifrån alla jag känner och att hitta barnvakt i en stad där man inte känner så många kan vara ganska så svårt.

Det är inte alltid lätt och inte ens alltid roligt att vara mamma. Jag kan inte följa med ut en kväll bara så där och jag måste alltid planera allt. Som i dag så ska jag ut till en häst som jag är medryttare till. Eftersom han inte har dagis förrän imorgon så måste han följa med, det är inte säkert att han vill följa med överhuvudtaget. Men han måste med för att jag måste ut dit och det finns ingen som kan ta honom.

Boende är inga problem för mig, jag bodde i en tvåa när han föddes tillsammans med hans pappa sen flyttade vi till en tre strax innan han blev ett år. Nu bor jag och min nya sambo i en fyra. Ekonomin är lite svängig som den kan vara för studenter.

Jag jobbar extra för att få ihop det helt, jag har förmodligen tre olika jobb den här hösten som kommer...

Jag kommer förmodligen inte att skaffa fler barn, jag känner att jag inte orkar börja om igen och jag tror att det har att göra med att jag fick han så tidigt. Skulle jag ha väntat några år så skulle jag nog vilja ha flera barn och ganska tätt efter varandra. Nu är det som det är och jag gör det bästa av situationen. Allt kan inte vara lätt alltid..

Fick dottern 2 veckor innan jag fyllde 20. Gick sista året på fordonsprogrammet, inriktat racing och hade bara ren praktik under graviditeten. Men var dock sjukskriven hela praktiken pga svår foglossning och ryggproblem. Så när dottern kom vart jag avskriven ifrån skolan, då jag inte skulle ha en möjlighet att kunna gå klart, eftersom jag inte fick gå gymnasiet efter 20. Får lägsta föräldrapenning, men som tur är jobbar hennes pappa som vi bor ihop med och klarar oss ganska bra endå tack vare hans jobb. Och har jag tur så kanske jag får en deltidsanställning snart att dryga ut kassan med. Hade jag haft möjlighet med att vänta med att bli gravid så hade jag hellre gått klart skolan först och haft ett jobb och kunnat haft lite bättre ekonomi (abort var inget alternativ för mig). Var planerat att jag skulle hinna gå klart skolan först innan hon kom, men då hon var tvungen att plockas ut 3 månader för tidigt så vart det bara kattskit av skolan.

Fick min dotter när jag var 17 år. är nu 19 år och dottern fyller snart två. Jag han gå ut ettan i gymnasiet innan dottern kom. nån månad innan hon föddes flyttade jag och hennes pappa till ett litet hus som sambons pappa äger (hyr av han) när dottern var 9 månader så började jag plugga och pappan var hemma från jobbet tills det att hon var 14 månader då hon började hos dagmamma. går nu sista året på gymnasiet och sambon jobbar och dottern går kvar hos dagmamman.allt funkar kanon.

har inte jätte mycket pengar att röra oss med, men det räcker.

fick sonen 2 månader efter att jag tagit studenten. i början hyrde vi ett hus med låg hyra+ att min man tjänar lite mer än genomsnitts"arbetaren" så ekonomiskt hade vi det helt ok redan från början. efter mammaledigheten fick jag jobb direkt, då var pappan hemma med sonen några dagar i veckan då jag hade dagspass.
tack vare att vi har ett väl utvecklat nätverk kring vårt barn har fritiden inte blivit direkt lidande, de gånger vi verkligen velat gå ut/ resa iväg tillsammans utan barn har vi haft underbara barnvakter som ställer upp, annars har han helt enkelt fått hänga med på det mesta. 
så småningom flyttade vi till en jättefin lägenhet inne i stan där vi bor nu. vi har gift oss (hade världens bästa bröllop f.ö) och väntar nu på att lillasyster ska komma ut om ungefär 2½ månader.=D när jag/vi varit hemma med henne ska jag börja läsa till sjuksköterska. tack vare mitt jobb som jag med största sannolikhet kommer kunna ha kvar under studietiden kommer jag i princip inte att behöva ta några studielån. 

så om jag får säga det själv så kunde det nog inte gått så mycket bättre.

halloj!! är 85:a som fick min första son när jag var 17, ja gick andra året på gymnasie!bodde inte med pappan men vi hade varit tillsammans sen vi var 15 så vi bestämde oss för o flytta ihop efter att vi fick veta om bebisen i magen...efter att Oliver föddes var jag tillbax i skolan efter 2 veckor,hans pappa var föräldra ledig ett halvår(Oxå 85:a)studderade hemifrån,sen tog han stundenten!
efter ett år var det min tur att ta studenten sen var jag föräldraledig ett halvår!under tiden jobbade pappan, sen började sonen på dagis och vi båda jobbade!två år senare separerade vi och nu har ja träffat mannen i mitt liv och vi har fått en son nu som blir en månad den 8 sept...min största son bor hos oss på heltid pga. att hans pappa har ett jobb som inte går att kombinera med barn tyvärr..jobbigt för oliver men det funkar fint ändå!

allt har funkat utmärkt och jag har aldrig upplevt det som omständigt och jobbigt med att vara ung förälder!snarare tvärtom!

de klart att de kan vara hårt med ekonomin ibland men vi har haft fantastiska föräldrar som har stöttat och ställt upp till 100%!

alltså...slutsats:UNDERBART ATT VARA UNG FÖRÄLDER!!!

Fick en gosse när jag va 17år. Han är 4,5år nu..
Allt har gått bra!

Gordnid

så vad bra att du fick jobb direkt efter gymnasiet. Vad jobbar du med? Härligt att allt gått så bra!

Jag var 19 år när jag fick barn. Jag var en exemplarisk mamma, dock med en liten ekonomi... men allt gick bra ändå... Gymnasiet var klart. Innan barnet kom åkte jag utomlands o jobbade ihop lite pengar, dock fick jag ut det allra lägsta då jag var föräldraledig (var det 60 kr om dan?). När mitt barn var 1 år fick jag en fast anställning o har jobbat sen dess. Ska plugga inom en snar framtid, men har lite svårt att acceptera att ekonomin kommer bli till det sämre under några år...

Vi fick vår son när jag blivit nitton, vi fick han för cvirka 7 mån sen. men blev gravid innan jag blev 18. det va en chock för vissa...
Men ja jag ahr aldir gått gymnasiet började jobba direkt efter nian.. Ja min sambo har ju fast jobb så vi har alltid levt på hans lön så vi klarar oss på lite. har itne så mkt utgifter har aldrig haft problem med pengar. har stor lägeneht, bil osv.
jag ahr jobbat av & till. har lägsta mammapenningen så det är ju bara ett plus i kassan. Ska snart starta eget jag & sambon köpa en restaurang så vi får skära ner på lönen.. tråkgit värre får flytta till entvå den är 2 tusen billigare så det är skönt sen slipper vi nog den hemska ebnsinräkningen på tre tusen varje månad.. men emnd et är vår dröm att göra det så. när det gäller pengar så är jag itne alls ego köper mkt till min son käder leksake rosv..

jag jobbar som personlig assistent.. inget höjdarjobb kanske med jag tjänar hyfsat och eftersom hon jag jobbar hos är relativt självgående och helst vill vara ifred finns det massor av tid då jag får sysselsätta mej själv och då är det ju perfekt att läsa läxor, t ex.
dessutom kommer jag förmodligen kunna jobba ett dygnspass i veckan, då jobbar man 24 timmar i sträck, och på så sätt alltså ha en halvtidstjänst parallellt med pluggandet.
kalasbra!

Jag fick min dotter när jag var 18 (skulle fylla 19). Jag och pappan till barnet bodde inte ens tillsammans, plus att han hade en karriär framför sig men valde ändå barnet och mig sen. Att han ens tvekade! Nu har det gått drygt några månader bara så jag kan inte riktigt svara på frågan...

men vi förlovade oss igår!!

Jag blev gravid med första barnet när jag var 16 år, sonen kom när jag precis fyllt 17 år, det gick väldigt bra med honom, en lugn och fin pojke, vi flyttade till en tvåa samma dag jag kom hem från bb.
Jag valde att bo ensam med pojkvännen och våran son för att vi själva skulle ta ansvaret från början.
Mkt var jätte ovant i början men man känner sitt barn bäst och mognar så under graviditeten.
Jag han gå ut 1:an i gymnsiet och var sedan ledig i ett år, nr jag kom tillbaka fortsatte jag en stund, men kände att nej, jag klarar inte att vara ifrån min son mellan 08-16, så jag hoppade av omvårdnad och valde att läsa engelska, matte och praktisera lite i min takt på iv programmet, när sonen var 1 ½ år blev jag gravid med min dotter, jag hoppade av skolan helt när jag var i ca v.18.
Jag kunde ägna mig åt sonen och den kommande bebisen.
När hon kom så var det jätte jobbigt för hon sov aldrig, jag fick gå med henne i famnen från sex på kvällen till sju på morgonen och så var det i 4 månader! Jag höll på att bli galen och jag kunde inte sova om dagarna för då var ju sonen pigg som sovit hela natten, men han fick vara hos sin mormor ganska ofta så jag kunde sova i bland med My.
Hade vela ägna mer tid åt honom också, min sambo hade fått ett jobb i samma veva som hon kom, så han var borta mellan 06.30-17.15 varje dag. Det var tungt, men när hon sen började sova så gick det mkt bättre.
Vi flyttade till en 3:a mest jag väntade dottern glömde jag att skriva.
Sambon har haft jobb i bland men ibland, vissa månader har vi fått socialbidrag, inte så kul, men finns inte jobb så kan man inget göra.
Idag funkar det jätte bra, sonen är en lugn och go kille som är nu 4 år och dottern blir 2 år den 2:a oktober, är jätte vild och bråkar gräna med stackars storebror.
Idag läser jag på komvux, läser en del ämnen för att till våren gå yrkesutbildning som undersköterska eller butiksbiträde. jag tycker det r mkt roligare att gå i skolan idag än förut.
Barnen har kul på sitt dagis och vi har jätte kul efter.
Jag och pappan är fortfarande tillsammans, snart 5 ½ år tillsammans.
Han jobbar borta i veckorna så vi ses bara på helgerna
Men det funkar bra.

Jag fick min första dotter när jag var 15, min andra när jag var 19 och nu sista flickan när jag var 22.
När jag fick första dottern så gick jag ut nian höggravid och hon föddes månaden efter skolavslutningen, jag tog ett sabbatsår från gymnasiet och sen när hon var ett år och började på dagis så började jag 1 ring på gymnasiet.
Sen hoppade jag av efter en termin och har sedan dess jobbat och pluggat om vartannat.
Nu är jag snart färdig uska och jobbar inom vården.

Jag blev gravid straxt efter min 18-årsdag, det var i slutet av september och både jag och min kille hade precis börjat sista året på gymnasiumet.Vi hade lite extra jobb vid sidan av skolan men inget seriöst och vi båda bodde hemma.
Jag var väldigt osäker i börja på om jag ville behålla men min kille lyckades övertala mig att det skulle ordna sig. Hans föräldrar var överlyckliga, medans mina tyckte att vi var för unga.

Idag är våran lilla kille Julian snart 10 veckor och det ablolut bäst som hänt mig!
I slutet av december förra året fick vi en försthands lägenhet, det är bara en två på 62kvm men det funkar de första åren. Efter att vi tagit studenten i början av juni fick min kille en fast anställning på sitt jobb och jag är mammaledig vilket jag tycker är helt underbart härligt! Vi har visserligen inget överflöd av pengar men vi har så vi klara oss gott o väl och kan köpa det vi behöver både till oss och Julian.
Visst kan det kännas tråkigt att missa kvällar på krogen med tjejerna men det kan jag ta igen senare!
För mig är föräldrarskapet det bästa som kunde hända, och som sagt att vara förälder är ingen ålder uten något man är!

Jag va 18 när jag fick min son och det har funkat jätte bra. Tog studenten en månad efter han föddes så är färdigutbildad och så. Pojkvännen jobbade så pengar va inget problem och vi flyttade ihop 3 månader innan sonen föddes. Är nu 21 år och vi har 2 barn ihop och allt funkar skit bra. Några kompisar som försvunnit men man har jöe fått massa nya