Vi höll på att ryka ihop riktigt i dag
I dag fick jag höra det igen...och så här gick samtalet
-du kan inte älska dina familjehemsbarn lika mycket som du älskar din egen
-jo
-men det är skillnad
-ja det är skillnad...man ser ju likheter av mig själv och pappan
och vi har längtat så länge efter honom...tretton år du vet...
men vi älskar alla barnen lika mycket
-Ja men han är ju din egen
-Nej han är inte min egen!
-?
-Jag delar honom med min man
-Det är inte samma sak
-Varför inte...jag delar fosterhemsbarnene med deras mamma
(deras pappor har jag inte direkt någon kontakt med)
-Jamen du har ju burit din egen...eller er egen om du nu ska märka ord
-Ja och det måste ju vara så svårt för alla fäder att älska sina barn
för de har ju inte burit dem!? Eller?
-Vad dum du är...du fattar väl vad jag menar
-Nej...
-Det ÄR skillnad på "mina barn och andras ungar" :)
- Tycker du det där var kul eller särskilt smart sagt till mig? Det tycker inte jag!
Jag delar vår son med min man och jag delar familjehemsbarnen med deras mamma.
Min man delar vår son med mig och delar familjehemsbarnen med deras mamma.
Skillnaden är väl att jag älskar min man men inte familjehemsbarnens mamma,
men om det handlar om det så kan ju inte skilda föräldrar älska sina barn heller i så fall!?
-Men de älskade varandra när barnen blev till.
-Inte säkert...en kille jag känner blev pappa i fyllan och villan
och han har aldrig älskat mamman till deras gemensamma barn
men han avgudar sin dotter ändå.
-Dig kan man ju inte prata med, du vrider och vänder på allt.
-Ja men det är ju så det ÄR
- Näh
En stunds tystnad - och det är jag som bryter tystnaden
- De barn som bor under vårt tak är våra barn och vi älskar dem...ALLA lika mycket!
punkt slut!
Och du, när vi fick våra första två familjehmsbarn så fanns det inget biologiskt barn
hos oss och vi trodde aldrig det skulle bli något heller men så kom vår lille bonus
och vi var så glada åt det obs. GLADA inte GLADARE!
Man behöver inte vara en mamma och en pappa
som älskar varandra och som har ett biologiskt barn för att kunna älska.
-Okej, okej...du behöver väl inte ta i så. Ska vi dricka det där kaffet nu.
Jag måste snart hem.
Vad jag tänkte nu ska jag kanske inte skriva...
men det börjar på Sk och slutar på önt ;)
Skriv gärna om era erfarenheter. Är vi verkligen så annorlundra jag och min man?
För jag vet ju att det finns massor där ute som inte lever i just
en familj som består av endast mamma och pappa med biologiska barn.