Kejsarsnitträdd, vad kan man göra?

Läs på allt du kan! BM trodde ett tag att min tjej låg i säte (vilket var fel) och då fick jag en jättebra broschyr (som inte delades ut till alla). Min förlossning slutade i alla fall med snitt och det förlöpte exakt som i broschyren och som min kompis berättat. Nästan som om jag själv "sett filmen tidigare". Tog 25 minuter allt som allt. Mycket bra och professionell personal! Vad är det som skrämmer dig mest? Faktiskt bara positiva minnen. För mig var det en lättnad att få snitt då jag nästan gått tre veckor över tiden och haft värkar i flera dagar... Det enda "negativa" var att jag fick äta antibiotika efter någon vecka då jag fick lite var där en agraff suttit. OM det skulle bli snitt så är det bra om man har typ barnets pappa eller någon annan som kan hjälpa en den första tiden eftersom man ju genomgått en magoperation och det är svårt att lyfta, gå rak osv. Tycker absolut att du ska prata med din BM och skriva om rädslan i din förlossningsplan.

Halet är inte speciellt stort, bedövningen kândes knappt, barnet fick jag pa en gang, och snittet lâkte fint.

fast jag tror inte det kommer göra nagon skillnad för dig om jag berâttar det egentligen vâl?

Prata med BM sa kan hon sâkert hjâlpa dig eller skicka dig till nagon som kan.

Jag har ett akutsnitt och ett planerat snitt.

Ingen av gangerna var jag sövd. Det blir man bara vid katastrofsnitt da de inte hinner vânta pa att spinalen/edan ska ta.

Bada snitten gick väldigt lugnt till, inga monster eller lâskiga gubbar.

Du kan vända dig till Aurora (eller vad de heter där du bor) även för att få hjälp med kejsarsnittsrädsla. En del tar inte det riktigt på allvar men be att få prata med någon annan i så fall.
När mitt förra barn skulle födas, med planerat snitt, så fick jag väldigt lite hjälp med min rädsla. Men denna gången har jag vänt mig till ett annat sjukhus och här tar de min rädsla på allvar på ett annat sätt. Jag tycker det är jätteskönt att få lite hjälp med det, även om det inte tar bort rädslan för mig så blir den lättare att hantera när jag får prata med någon om den.

Har fött sex barn med snitt och det var verkligen inte något att oroa sig för. En vaginal förlossning tycker jag verkar mkt läskigare!
Försök att ta reda på mycket så att du är förberedd så blir det inte så dramatiskt om det skulle bli snitt.

Jag blev också akutsnittad nästan direkt när jag kom in till BB för våran lilla tös var för lugn inne i magen så de vågade inte riskera att hon var sjuk.
Gillade inte heller tanken på att snittas innan förlossningen, men nu efteråt tror jag att det var betydligt mera smärtfritt än en vanlig förlossning.
Snabbt och smärtfritt.
Redan när jag vaknade mådde jag bra och var inte alls illamående. Första dygnet var det lite stelt att röra sig men de är väldigt frikostiga med smärtstillande så det gick bra.
Andra dagen var jag uppe på benen och det var bara ur och i sängen som det gjorde ont. Tredje dagen var jag som vanligt igen och endast alvedon behövdes som smärtstillande.
Hemma har jag fungerar precis som vanligt och vait ute och prommenerat och så utan att känna av såret alls. Så du behöver inte oroa dig allt för mycket för det är inte så illa som man kan tro. :)

Hej, jag skulle vilja skriva: Oroa dig inte i onödan innan och sådana saker och vill inte skrämma dig på något sätt.
MEN jag har precis gått igenom en förlossning som slutade i akut kejsarsnitt och med tanke på min rädsla för sjukhus och framför allt operationer så var det det sista jag önskade mig och i efterhand önskar jag verkligen att jag tagit kontakt med en aurora innan. Jag ska faktiskt kontakta en nu efteråt för att kunna bearbeta allt och ska även ha ett möte med läkaren om några månader.

Jag tänkte innan att chansen är så liten och jag accepterar det såklart om det väl händer osv. Men mitt tips är som sagt, prata med kunniga människor nu innan. Allt som kan underlätta är väl bra?!

Nu när min älskling väl är ute och mår bra så känns det underbart såklart, ända tills någon frågar hur förlossningen var och jag bara börjar skaka. Antar att hormonerna gör sitt till med. 
Jag önskar dig all lycka! Detta fixar du galant och man klarar mycket mer än vad man tror. Du kommer knappt märka av dom lägger bedövning, då är du redan i den egen värld och där är du oövervinnerlig!

Med vänliga hälsningar
// Myriz

Jag är precis som du ts, skiträdd för att bli snittad. Tanken skrämmer mig. Jag vet inte varför egentligen. Kanske för att när kroppen väl ska läka, så blir det inte lika bra och tar mycket längre tid, vill inte heller ha det där ärret och sen hade det nog kännts som att jag "fuskat". En vän till mig fick göra ett akut kejsarsnitt och hon hade jättesvårt att ta till sig sin dotter sen, det tog flera veckor, hon trodde helt enkelt inte att flickan var hennes. Jag vet inte om just det skulle hända mig, men man vill ju föda sitt barn själv, inte att läkarna ska göra det åt en. det ska ju vara ett äventyr, jag vill då vara med om min förlossning och inte gå miste om den, vilket det hade kännts som om det hade blivit ett kejsarsnitt. HOPPAS att jag slipper det!