Att flytta hem

Då är det nog hur lätt som helst - de skriker efter lastbilsförare - då kan han nog få jobb utan sfi...

Vi flyttade hem, jag bodde 5 år i Spanien o vi flyttade när mina barn var snart 2 år o den andre 3 månader. Vi fick tag i en hyreslägenhet o så tog vi båda föräldrapeng, men min man fick jobb efter 2 veckor, o sen klarade vi oss första året på hans lön o föräldrapeng, sen började jag läsa o fick csn. Man får ju bostadsbidrag om man har liten inkomst o sen barnbidrag också, o dagis kostar ju efter hur mycket man tjänar.
Jag ångrar mig inte en sekund, är jätteglad att jag vågade flytta, känner att mina barn får det mycket bättre här.
Har ni bara din familj som ni kan räkna med om det blir kämpigt så hade jag inte tvivlat. Lycka till

Bebben Elias mamma:

Ja jag tycker precis som du, barnen har det nog mycket bättre boendes i Sverige.
Spanien har varit jättebra för mig innan men nu med barn är det för mycket som inte fungerar som det ska..

Japp, det är klart ni vågar! Det är klart ni kan!

Vi gjorde samma sak i början av året och ALLT funkar mycket bättre än jag vågat hoppas på.
Man KAN leva på en lön, i synnerhet när ni är vana vid att ha det lite knapert. Om ni också tar ut lite föräldrapenning, så torde det funka OK. Ni måste ju bara se till att få tag på ett billigt och bra boende, då - så det skulle jag lägga en del tid och energi på.
Priser för mat och kläder var en bit lägre än vad jag trott, egentligen (om man handlar på de större varuhusen - Willys och Coop Forum och så). Vi har bara gått ekonomiskt framåt på att flytta (med samma löner och så). Nu är ju kostnaden för barntillsyn kanske det som skiljer mest, och det har ju inte ni, men som sagt - mat och kläder kommer nog att vara lite billigare än ni är vana vid och för oss var barnbidraget också större (ju).

En engelskspråkig person borde inte ha några problem att få jobb - just nu får "alla" jobb. Och lär han sig svenska så torde det bli bra. Nu vet jag ju inte var ni tänker bo, för det är klart att det är svårare med jobb på mindre orter, men i de större städerna expanderas det för fullt.

Vi trivs bra och ångrar att vi inte tog steget tidigare - men vi trivdes ju så bra i Nederländerna..

Åh, vad kul att läsa era inlägg. Att det faktiskt går...

Går i samma funderingar själv, men klart man oroar sig för att hitta jobb, ekonomin (tjänar bra nu men har tråkigt jobb), få dagisplats, hitta hus/lägenhet, hur maken (har aldrig bott i Sverige men pratar hygglig svenska)ska trivas etc.

Ni som tagit steget, vad har varit det största problemet om något? Har ni någonsin (om än bara tillfälligt) ångrat er?

Eme: Det största problemet är väl att hitta boende och att iallafall någon får jobb, har man det fixat så löser sig ju resten.
Dagis brukar ju ordna sig på några månader max. Men jag hade nog inte vågat flytta utan boende, iallafall inte till en stad där det är jättesvårt att hitta, inte heller vågat om vi inte hade något jobb på gång, el. utan vetskap om att man lätt kan hitta.
Jag har aldrig ångrat mig

oj vilken underbar trad!!! är i nästan samma situation som ts. Vi har bott i Spanien och som nagon annan sagt sa har det varit jätte bra hittils, men nu känns det att barnen har det mycket bättre i Sverige, tryggare.
Min man kan inte svenska och vi ska börja med att söka uppehallstillstand. Vi tänkte bo hoss mina förärldrar ett tag. Har lite fragor;

- vem kan fa fp??
- om min man pluggar svenska, far han nagot bidrag?
-hur gar det till med att söka hyresbostad?

vad kul att läsa att det faktiskt gar!! vi är lite rädda nämnligen att ta steget.

Det krångligaste med att flytta hem?? Ja du, det är nog jobb och bostad. Men trots att jag oroade halv ihjäl mej för det så var det nog den biten som gick smidigast. Internet är då en salig välsignelse!! Vi hittade ett jättefint hus som vi hyr för ett år nu - och sedan ska vi flytta in i ett hus som vi håller på och bygger. Vi hade den sjuka turen att hitta en fin tomt billigt på internet (Blocket, av alla ställen!)

Nej, allt har gått som på räls. Min man behöver ju inte något uppehållstillstånd heller eftersom han är EU-medborgare, och det gör ju saken väldigt lätt. Jobb, personnummer till min man och barnen, inskrivning i försäkringskassa, a-kassa, pensionssystem, etc , boende, dagis, (tand)läkare, telefon och banklån (till husbygge) har gått oförskämt lätt, faktiskt :)

Svårt var det dock att skriva ut sig ur Nederländerna! Konstigt nog. Det blev fel när vi gjorde det första gången och vi misstänkte inte att det gått fel, förrän vi plötsligt fick ett inbetalningskort på motsv. kommunalskatten...
Sedan har vi haft lite krångel med Canal Digital. Det är kanske inte Sveriges kundvänligaste företag, om man säger så. Och kommer man då utomlands ifrån så ses man med mycket misstänksamhet. Vi var tvungna att betala in 10 mån avgift i förskott för att få abonnemang. Sedan hittade de inte pengarna och vi blev tvungna att bevisa för dem FYRA gånger att vi verkligen betalat in pengarna...Så det tog sin tid innan vi äntligen fick digitalTV.

ni som har man/sambo som inte pratar svenska, hur har ni gjort?? ár det bättre att plugga lite svenska först?
vad kan en person som inte pratar svenska ( pratar engelska flytande) jobba med???
det är det mest jag oroar mig för
tacksam för svar

up

nagon?

Hejsan!
Jag ser att du redan fått massa svar men tänkte ändå ge lite av mina erfarenheter. Min man flyttade till Sverige utan att kunna svenska eller ha jobb. Det är svårt i början, det ska man nog vara beredd på, men det går absolut. Mitt tips om ni har råd är privat intensivkurs i svenska. SFI kan vara lite långsamt och anpassat efter invgrupper med helt annat förstaspråk och utbnivå. Kolla folkuniversitetet etc.
Skadar ju inte att träna lite innan. Böcker finns att beställa, läs Áftonbladet på nätet, kolla svensk barnfilm med svensk text etc. Vill du ha mer språktips (har rel stor erfarenhet av detta) så hör av dig!
Tyvärr är det svårt med jobb utan språket. Vet att det finns vissa jobb i storstäder som englärare för affarsfolk där de inte kräver examen. Kolla platsbanken! Tog min man tre månader av intkurs för att göra sig förstådd, men då man väl har språket öppnar sig massor av dörrar! Lycka till

loulou: är det dyrt med intensivkurs?

Hej igen!
Tror att det kostar typ 2000, kanske 3000 för ett par veckor på folkuniversitet. Men då är grupperna mindre än på sfi (som är gratis). Man kan ju gå båda. Kolla upp Natur och Kultur och Nordsteds hemsidor. Där finns alla kursböcker under titeln sfi. Finns där en bok med band till så är det en jättebra start hemma!

tack sa mycket, ska kolla ;)