Förlossningsrädsla med andra bebisen..

jag och sambon ska ha med en till person, min svägerska. som extra stöd...=) jag vill inte behöva känna mgi ensam och övergiven...det är ett bra tips, om man kan tänka sig det!! tror det kommer vara super, för både mig o sambon. han kan med behöva likte stöd!!

Finns ju proffesionella Doulor om man inte känner någon som man tror skulle passa..!!

=)

Jag ska få prata med en sådan där auroabarnmorska : ) Tack så mycket för att ni berättade om att det fanns sådanna. Det känns tryggt och nu längtar jag dit...så fort jag tänker på förlossningen blir jag gråtfärdig och jag vill bara få ut allt.
Nu har jag skrivit min förlossningsberättelse här på FL om ni vill läsa...skulle vara kul om någon kunde göra det : ) Ibland känner jag mig så dum för det finns ju alltid de som haft det värre. Som hållit på att förblöda, som haft onda värkar i flera dygn osv...

Även om det alltid kommer finnas de som haft det värre, så är ju ens egen upplevelse lika stark och obehaglig i ens eget huvud. Jag hade också på papperet ingen förlossning med svåra komplikationer, men ändå när jag blev gravid igen så blev jag livrädd och hade många nätter panikångest  när jag tänkte på förlossningen.
Jag pratade med min BM, men framförallt så pratade jag helt galet mkt med min sambo Varje kväll i typ 4 veckor frågade jag ut honom om detaljer, frågade massor, varför blev det så? Gjorde ngn det? Sa hon verkligen så?
Visade sig att vi hade två HELT olika bilder av förlossningen

Sen så gick vi en psykoprofylaxkurs, som jag också tyckte hjälpte. Så nu när jag är här i v.39 så är jag inte rädd, mer förväntansfull. Lite orolig visst, men ändå övertygad om att det kommer gå bra.

Jättestort lycka till!!! Kram

Tack för ditt inlägg : ) Ja det är ju precis som du säger!
Min sambo har också en annan syn, han tyckte förlossningen gick..bra! Jaja...
Hur fick du reda på vart det fanns psykoprofylaxkurs? Lycka till nudå! : )))

Sapho: jag vågar tyvärr inte läsa förlossningsberättelser, men håller med memlan att ens egen upplevelse är ju det som avgör hur man mår och känner - inte den där "tävlingen" om värsta förlossningen. Förutom det som memlan skriver, att hon och hennes sambo har oliak bilder, så har jag själv också olika bilder av min tidigare förlossning. Det låter helt knäppt, men när jag skrev ner min förlossningsberättelse då dottern bara var några dagar så hade jag bara tagit vara på dom positiva upplevelserna med förlossningen. Först när hon var 2 månader gammal började den andra bilden att komma fram och den har nu stört ut allt det positiva. Just nu försöker jag att låta båda berättelserna liksom finnas till sida vid sida. Fast det är svårt!

Jag har märkt att jag bara skrivit det negativa..iof upplevde jag inte så mycket positivt men t.om. eftertiden på BB har jag skrivit bara är negativt (pga dålig personal) fastän faktiskt min underbara son kommit till livet!

Jag är livrädd....den här gången vet man ju hur ont det gör!! Men jag ska på samtal på måndag, men jag fattar inte hur detska bli bättre...det tar ju inte bort smärtan!!!

Det kan ju vara så att din förlossningsupplevelse är väldigt negativ till stor del? Men titta gärna om det fanns något positivt också? För egen del var det ju så att personalen var den stora styrkan i min förlossning, dom var underbara! Det utgör till stor del den positiva delen i min alternativa förlossningsberättelse. Förstår att det måste kännas otroligt svårt att vara dåligt bemött i en förlossningssituation då man dessutom är så utlämnad åt andra!

Nej smärtan går inte att ta bort helt, men kanske kan de ge bättre smärtlindring och hjärnan är komplicerad, de intryck vi tar in kan påverka våran smärtupplevelse. Om vi tänker positivt, om vi får positiv feedback från personalen, känner att vi får hjälp och blir stöttad. Din inställning och dina förberedelser kan nog påverka din totala upplevelse mycket.

Ja...det var verkligen förjäkligt, förstår inte att det får vara så i en sådan utsatt situation. Skönt att du haft bra personal! Hoppas du får hjälp med din egen motivation och tänk så du kan hjälpa dig själv att ta dig igenom din förlossningen. Får du bra hjälp av din auroa?

Tias tjej: jag var väldigt bra bedövad faktiskt, bara ett tag när värkarna började ta i hårt dom det var otroligt jobbigt och sen superbedövad resten. Kanske kan du göra upp någon sorts planering med bättre bedövning när du ska på samtalet?

Sapho: nä fy, det ska inte få vara så! Jag har träffat min aurora 3 gånger efter min förra förlossning (när dottern var 7-10 månader) och nu en gång under graviditeten. Ska träffa henne igen nästa vecka. Hon är otroligt bra! Jag har fått veta redan på första samtalet med henne att jag får välja sjläv om jag vill genomgå en vaginal förlossning eller ett kejsarsnitt. Just nu ska vi jobba med processen att se om jag kan hitta orken att genomgå en till vaginal förlossning. Min Aurora-bm är också den person på jorden som jag nånsin har känt störst förtroende för när det gäller någon typ av privat problem, så det känns otroligt skönt att jag har fått kontakt med just henne i den här situationen!

Prata med din bm! Se till att det skrivs upp i din journal vilka känslor du har ifrån förra förlossningen. Många sjukhus har Aurora (eller liknande) som är suveräna att prata med när man är förlossningsrädd.

Min första förlossning var en mardröm - dåliga hjärtljud, hot om katastrofsnitt, ruskigt dålig personal,sugklocka EDA  mm mm Jag mådde rätt kasst efter det men jag pratade/ältade massor under graviditeten med min andra dotter. Man säger ju att ingen förlossning är den andra lik o i mitt fall stämmer det absolut! Min andra dotter föddes spontant efter två timmars värkarbete. Jag hann vara på förlossning i lite mer än en timma så var hon född. Hlet underbar personal och det vart en drömförlossning.

Nu är jag gravid med dotter nr 3 som ska födas i början av januari

Jag funderar på andra smärtlindringar denna gång, sist vart det "bara" lustgasen. Det som gjorde mest ont på mig var när hon skulle ut ur "musen" ....fy fan va ont det gjorde!

Sen fick jag liksom ingen "paus" mellan värkarna....det gjorde ju förbaskat ont hela tiden...från början till slut. Smärtan ökade inte under tiden utan det sa bara PANG sen höll det i sig hela tiden.