• maribel

    *Och så kom den, hade det på känn.

    Och så kom den, hade det på känn. Efter ett och ett halvt års försök så börjar man bli van, att inte hoppas för mycket, man blir ju bara besviken fast man är förberedd på att mensen kommer. Fast den här gången vågade vi hoppas iallafall lite för efter 8 månaders lång väntan på utredning fick vi äntligen göra en insemination och eftersom man inte hittat något fel på någon av oss så hade vi kanske lite större chans än 15% att lyckas. Dum nog så har jag letat efter symtom fast jag borde veta bättre vid det här laget. Just nu så känns allt bara så sk..t. Hur gör man för att orka vara positiv och hoppas på nästa försök om två månader? Hur gör man för att inte bli ledsen när det går så lätt för alla vänner runt omkring? Jag vet att jag kommer hoppas igen men just idag känns all bara så dåligt.

  • Svar på tråden *Och så kom den, hade det på känn.
  • Hstintan

    Stackare.
    Men man får göra som längdskidåkaren Per Elofsson sa: det är bara att bryta ihop och komma igen.
    Lycka till

  • malin väntar

    Maribel

    Vi är i samma sits du och jag, fast jag har försökt lite längre.
    Fick också mens idag. Jag som var nästan säker på att det hade tagit sig den här gången, men icke. Vad besviken man blir! Har verkligen gjort allt som går och ändå fungerar det inte.
    Ska börja med Pergokur nr 2 på måndag. Det är bara att hoppas att det går bättre nästa månad, vad annars kan man göra? Det sägs ju att det sista som överger människan är hoppet, men som du säger så vågar man ju inte ens hoppas.

    Ha en skön påsk!

  • lillfia

    Jag förstår inte själv hur vi alla orkar fortsätta, men det är svårt att ge upp så länge chansen ändå finns att lyckas.
    Har ni funderat på att försöka med IVF, det är jobbigt att gå igenom, det kan jag inte säga annat, men chansen är ju lite större att lyckas kanske, vet inte så mycket om insemination, men med IVF är det ca 30% chans på ett försök.
    Ge inte upp även om det känns tungt nu!
    Kram/Lillfia

  • Pippil8

    Hej Maribel!

    Vad tråkigt för er att det inte gått vägen. Det är verkligen en tripp ner till botten av det svarta hålet ibland!

    Jag har inte direkt något uppmuntrande att säga, i stället vill jag säga att jag tror att man måste få vara ledsen ibland när man går igenom något som är så här jobbigt. Jag tycker du ska försöka pyssla om dig själv med att göra saker som känns någorlunda trösterika för dig (ligga i älsklingens knä och se en favoritfilm? bädda med rena sängkläder och krypa ner och gråta länge-länge? ta en långpromenad till ett fik och dricka varm choklad?).

    *kramar om*

  • LiMoFe

    Förstår dig till hundra %. Skickar en kram om inte annat för det alltid känns lite bättre när man är omkramad.
    Är också oförklarigt barnalösa och gjorde insemenation förra veckan och jag vågar inte tänka på hur det blir om mensen kommer. På något sätt har man inbillat sig att det är denna lilla knuff som man behöver för att det ska lyckas.
    Hoppas ni lyckas bättre nästa gång och ge inte upp snart är det er tur.

Svar på tråden *Och så kom den, hade det på känn.