Hjälp en styvmamma på distans, ett evigt pendlande, planerar även gemensamt barn

Hur får man det o fungera? Vi bor i varstitt hem sedan två år,han har två barn i skolåldern varnanna vecka, vi funkar bra ihop. Själv tror jag inte på varannan vecka metoden,men,eftersom pappan anser att mamman inte är speciellt bra mamma så är det så det komemr att se ut. Vi planerar att flytta ihop,men,finner inget passande boende,dessutom planerar vi att skaffa ett gemensamt barn,detta pga.att jag intehar några och är allför gammal för o invänt någon annan kärlek,antar att han liksom ställer upp. Någon bebbe verkar det svårt att få,dels pga.åldern,dels pga stressen av altl pendlande o dels pg.att vi fktiskt inte ens kan ses under äl varje månad,vilket även det är mkt.stressande för mig. Pappan känner att han slits mellan mig o barnen o jag känner mig utanför o oväkommen,känner att han vill umgås med barnen själv o att han känner att barnen inte får all fokus om jag är med. Barenen o jag funkar bra ihop,vi ses varannan helg. Själv vill jag att vi ska ses mera,men,pga.pendlingen tycks det svårt,dessutom tycks pappan vilja vara själv med dem,han blir så stressad av allt,antar han inte vill visa hur illa det faktiskt funakr därhemma..Jag har så svårt att förstå hur han tänker sig att det ksa bli när vi flyttar ihop,ska jag liksom bo i friggeboden varannan vecka?? Dessutom känns han så totalt oengagerad i vårt planerande av ett gemensamt barn. Hur gör man för att alla ska må bra? Hur görman för att hjälpa honom att känna sig mindre stressad, hur gör man för att jag inte ska känna mig utanför och hur gör man för att hans barn inte ska komma i kläm? Som det r nu hinner o orkar varken han el.jag träffa vänner o släktingar,det är ett evigt packande hit o dit, när jg väl är ensam de dagar han ahr barnen går tiden åt till o vila o komma ikapp med mitt hem. Tiden jag är hos honom går åt till o hjälpa honom med mat,tvätt etc. Ekonomin gör att ingen av oss har råd till nå´t o vi kan ej komma iväg tillsammans på resa,semestern går åt till barnen. Förtvivlad,hur ska det hålla,vad ska vi göra??