Tänkte sätta sonen på dagis vid 8 månader. Måste vi ta det tidigare pga utvecklingsfas vid 8 mån?

kolla bland utlandsföräldrarna. där är det flera som skolat in barn tidigt. de kanske kan ge råd?

Meen, det var ju där jag skulle lägga den, men lyckades vimsa till det. Har anmält tråden nu så den blir flyttad.
Tack

Måste bara säga att jag tror inte att du behöver tänka allt för mycket på det där med utvecklingsfaser. Vi skolade in vår dotter som är 2 år alleles för någon vecka sedan och vi har läst att de kan ha mycket seprationsångest runt den åldern. Men det har gåtyt jättefint, hon är inte ledsen alls! Glad och nöjd Nu är ju din son mycket yngre men var hemma så länge du planerat, det går nog lika bra då! Dessutom så stämmer det ju inte exakt det där med faserna och i vilken ålder de är, det är ju mer generella riktlinjer på ett ungefär.

För övrigt: JAg hörde idag en förskolefröken som sa(lite spydigt) när en tjej på 23 månader satt och grät "utan anledning"(=saknade mamma) i sandlådan: "Hon skolades in nyss och det är ju HELT fel tidpunkt för inskolning med tanke på hennes ålder! Det är bättre när barnen är yngre."

Lycka till!

Jag skulle överväga ALLA andra möjligheter först! Kan ni ha barnflicka hemma istället? Då är i alla fall hemmet intakt.

Kram Lua.

Jag har samma erfarenhet som Mosippan, dvs vi inskolade vår dotter när hon var 23månader och hela sista året jag var hemma med henne så talade alla "eperter" i omgivningen om hur urbota korkade vi var som skullle skola in henne vid den åldern, den absolut värsta åldern....

Och Alternativet att skola in henne vid 1 - 1 1/2års ålder bara för att underlätta det hela existerade inte ens, vi var fast beslutna om att det bästa var att få vara hemma så länge som möjlig och ev. problem löser sig efter vägen
Inskolningen av vår dotter gick helt smärtfritt och hur bra som helst, samtidigt som dottern skolade det in sex andra barn i åldrarna mellan 12-19mån, de barnen hade betydligt svårare att anpassa sig och gilla läget än vad vår dotter hade

Så mitt råd är att var hemma så länge som möjligt och ta det som det kommer, att börja inskolningen vid 6mån. bara för att underlätta ett ev. problem som kanske aldrig uppstår är ingenting jag skulle göra.
Är man i den sitsen som ni är där man inte har något annat val än att ha barnomsorg när barnet är så litet så är ju varje dag hemma tillsammans med b arnet värdefull både för dig och er son.

Lycka till

Min dotter började hos dagmamma (i Frankrike) när hon var 7,5 mànad, alltsà precis när man inte "bör". Det gick hur bra som helst. Märkte inte av hon hade nàgon "svàrare" period varken före eller efter.
En del svenska mammor glömmer ofta hur stora fördelar man har i Sverige, och att man inte alltid har nàgot val i utlandet. Jag hade gärna varit hemma lite längre om jag hade kunnat, men sà här i efterhand har jag inget dàligt samvete. Min dotter är en trygg och öppen liten människa (nu 2.5 àr), och jag ser inte att hon pà nàgot sätt skulle fàtt en sämre start i livet än svenska barn vars "duktiga mammor" varit hemma i tvà àr.
Jag skulle ràda dig att skola in sà sent du kan, OM nu din son fàr en àngestperiod sà kan du ju ändà inte veta NäR den kommer att inträffa. Han kanske kommer att ha lärt sig att separationer är nàgot naturligt, och att mamma kommer tillbaka, redan innan :)
Lycka till!

Min son började på dagis nu i september och var då 8 1/2 mån och det gick över alla förväntningar! Första dagarna var han på inskolning i 2 timmar och det var egentligen den svåraste tiden. Han var ledsen när jag gick och hade gråtit endel när jag kom tillbaka. Det tog dock bara 3-4 dagar tills han helt slutade gråta när jag lämnade honom. Vårat dagis har webcams så vi kan gå in och kolla hur han har det under dagen och han är verkligen jätte nöjd. Vi märker också att han alltid är glad när vi hämtat honom på eftermiddagarna, Här i spanien är man inte med på inskolningen utan barnen är själva redan från dag ett, det var lite jobbigt men det gick det också. Kan också tillägga att även 2 åringarna som hade inskolning kinkade första dagarna, tror dock att det är värst för oss mammor som måste släppa kontrollen till någon annan.... Lycka till, det går säkert bra, man ska inte jämföra med hur det fungerar i sverige - barnen mår ju faktiskt bra här nere också

Min dotter började på dagis när hon var 6,5 månader, nästan 7 månader. Det gick jättebra, fram tills dess att hon blev omkring 8 månader. Innan dess hade hon vant sig vid dagis och grät oftast inte när jag lämnade henne, men sedan den perioden började så blev hon hystriskt ledsen varje gång, det har alldeles nyss börjat gå över och hon är nu 11 månader.

Grejen är dock den att jag vet att hon inte är otröstlig i flera timmar efter att jag har gått, det handlar inte ens om minuter. Jag gör så att jag stannar med henne i ett par minuter varje gång och sedan lämnar jag över henne till en personal och så pussar jag henne på kinden, säger hej då och går bara. Då blir hon jätteledsen men innan jag har hunnit stänga dörren och fått på mig skorna igen så har hon slutat, och jag har även märkt när jag behöver sticka in huvudet och lämna något jag glömt t ex att hon redan då har börjat leka med de andra barnen, Då har det kanske gått 30 sekunder från det att jag lämnade en störtgråtande bebis.

Så, den delen har inte kännts som något probelm för oss, däremot så var hon sjuk var och varannan vecka de första 2 månaderna så på grund utav det skulle jag ha svårt att bara skola in och sedan börja jobba, eftersom hon ändå inte kunde vara där den mesta tiden. Fast så är det ju för de flesta barnen oavsett ålder, när de börjar på dagis.

Ok, vad skönt det känns nu efter era inlägg. Skönt att få lite info från folk med verkliga erfarenheter.
Dåså, då stannar jag hemma så länge som möjligt.

Jag känner mig ändå väldigt trygg med dagiset då vi har valt ett internationellt dagis. Så alla barnen är där med samma förutsättningar. Dessutom är personalen väl införstådd med att det är lite annorlunda där man kommer ifrån, så de förstår om det är extra jobbigt för föräldrarna att lämna så tidigt

Webcam på dagis, det skulle vara nåt. Måste jag nog föreslå för det skulle ju vara jättebra.

Tack igen för ert stöd!

Hej jag hinner inte skriva så mycket nu men kolla min tråd Dagisångest längre ner i utlandsförälder. Här på Irland börjar barnen tidigare och det är mycket lättare för personalen, de är mindre medvetna. Min son på 8.5 mån ansågs jobbig att skola in för att han blev så ledsen...

Lequisha - vi är också jätte nöjda och känner oss trygga med dagiset vår son går på. Jag tror faktiskt inte att vi kunde ha hittat ett bättre dagis i sverige... Visst lokalerna är rätt små och förutom i babygruppen där sonen går är det många barn per personal MEN allt är tillrättalagt och de som jobbar där är fantastiska med barnen och det tycker iag jag är det viktigaste! Vi har ju fördelen att vi kan kolla vad de gör om vi vill, hi hi. Föreslå det, jätte skönt att se att sonen faktiskt skrattar och är glad på dagis!

Jag har oxå gått och oroat mej lite för att lämna dottern på dagis vid 8½ månad sen jag läste att det är mitt i en separationsångestfas, och ännu mer sen hon sen hon var ca 7 månader har varit väldigt mammig.

Men efter idag, när vi var på typ öppna förskolan, så tror jag inte längre att de kommer att bli så jobbigt. Satte henne i en gåstol när vi kom dit så jag kunde gå och betala och hämta lite fika och hon hade fullt upp med att kolla på alla andra barn och leka i gåstolen och märkte inte ens var jag var förrän ca 10 min senare då hon tittade upp och fick syn på mej, och då ville hon komma till mej igen. Men hade hon inte fått syn på mej, och om jag inte varit där så hade hon nog haft kul med de andra barnen.

Däremot är jag nu 'rädd' för att hon ska bli en liten dominerande huligan, för hon lyckades få två små tjejer som är ett par månader äldre än henne att börja gråta genom att gasta högt på dem!
Men det var förmodligen bara för att hon var så glad över att se barn i sin egen ålder att hon blev överexalterad och skrek och gastade i högan sky, och när hon har dem runt omkring sig hela tiden så lugnar hon förhoppningsvis ner sig lite och pratar istället för att skrika och gasta.

Jag börjar i alla fall inskolning de närmaste veckorna och förhoppningsvis så ska allt gå bra. Hoppas det gör det för dej oxå TS!

Tack

Min dotter började vid 15 månader vilket enligt "experterna" ska vara en bra tid. Men hon hoppade över separationsångestfaserna både vid 8 månader och vid 18 månader och istället tog hon en enda lång fas vid 13-16 månader Så det var helt fel tid för henne att börja på dagis. Men vi drog ut på inskolningen lite tills hon kände sig trygg och efter det har det gått hur bra som helst.

Nu har vi räknat jag och älsklingen, och kommit fram till att vi har råd att hålla mig hemma tills sonen är 11 månader.
Ska på möte nästa vecka med chefen och begära tjänstledigt 3 månader till, utöver de två jag redan begärt.
Jag hoppas det inte blir några problem för det skulle kännas mycket mycket bättre att få den extra tiden med sonen hemma