Utlandsföräldrar...!!

Utbildning, jobb och slumpen förde mej utomlands. Och en närmast medfödd vilja att åka utomlands (är också delvis uppvuxen utomlands). Och det var nog kärleken som höll mej kvar så länge som det blev. Nu har vi flyttat till Sverige, hela min familj och det är också ett kul äventyr.

I stora drag vill man ju tro att man inte skulle uppfostra sitt barn annorlunda bara för att man bor utomlands. Men å andra sidan så är det ju lite av en förälders uppdrag att förbereda barnet för världen, och därför måste man ju också anpassa sig efter det land man bor i. Men det handlar om detaljer, och man kan faktiskt ge en bikulturell uppfostran - precis som man kan uppfostra barn tvåspråkigt. Med det menar jag att man kan lära barnen seder och bruk från båda länderna, så att de har rätt beteende i båda länderna. Det tror jag är väldigt viktigt.

Visst får man fråga (annars hade jag aldrig ens svarat i den här tråden=
Jag har bott i England, Tyskland och nu sist, Nederländerna. Och för mitt jobb har jag varit ute på ett antal olika längre projekt då jag tidvis fått bo i Finland,Turkiet, Singapore och Spanien. Men "på riktigt" bodde jag i Nederländerna de sista 10 åren, ungefär.

Jag har alltid rest mycket och blev till slut så less på Sverige av olika orsaker att jag började leta jobb utomlands. Hamnade först i Egypten ett par månader men det passade inte riktigt så då sökte jag vidare. Hamnade sen på Madeira där jag jobbar på en svensk kundtjänst. Hittade jobbet via platsbanken på AF.

Efter 4 månader blev jag ihop med It-nissen på kontoret ( svensk ) och några månader senare blev vi gravida och nu är sonen 3,5 månad

Jag hade dock stannat ändå oavsett man/barn eftersom jag älskar ön och livstilen här.
Allt är lite lättare känns det som. Det är inte så pretantiöst och tävlingsinriktat som jag tycker det är hemma i Sverige.

Jobbet är jättebra och man har mer möjligheter att avancera internt eftersom det är svårt att få hit folk hursomhelst.
Däremot finns det bara det här jobbet för oss här. Skulle företaget få för sig att flytta eller nåt så kan vi inte stanna. Så det är hela tiden en liten osäkerhet.

Jag antar att det blir en viss skillnad i uppfostran här jämfört med om vi bott i Sverige.
Sonen kommer ju gå på internationellt dagis och skola, så han kommer växa upp med ett mer multinationellt tänkande tror jag. Vi ser hela världen som potentiell boplats/arbetsplats och är öppna för allt, och det är en frihet jag hoppas han anammar.

Hoppas nåt låter vettigt. Har lite svårt o förklara märker jag
Men fråga gärna om du vill veta mer.

Vilka vändningar livet kan ta!

Min man och jag flyttade till England för drygt 7 år sedan. Det började som en utlandstjänstgöring - vi jobbar båda på samma svensk-engelska företag och först fick jag utlandsuppdrag och sedan kunde han fixa så han kunde jobba här också. Efter 2 år tog uppdraget slut och vi stod mellan valet att åka tillbaks till Sverige eller stanna kvar. Inte lika ekonomiskt förspännt som under uppdraget (då företaget betalade boende etc) men vi valde ändå att stanna för vi älskar England.

Ett år senare kom sonen till världen.

Jag har svårt att jämföra hur annorlunda jag skulle uppfostrat min son om jag bott i Sverige - jag har ju aldrig provat på att vara förälder i Sverige. Jag har säkert färgats av hur man uppfostrar barn här - vad som förväntas socialt av dem på dagis, skola etc. Som Moster Ia skrev så måste barnet fungera i båda kulturerna. Däremot kan jag kanske se lite skillnader när jag är på besök i Sverige - vår son är lite "artigare" och en del av våra vänner tycker att vi är lite "strängare" (alltså säger till honom eller ger "time out" etc) än vad de är mot sina barn. Ibland blir jag också förvånad hur en del av mina svenska vänners barn tilltalar sina föräldrar och är respektlösa - för mig är det viktigt att barnet vet var gränserna går. (självklart finns det respektlösa engelska barn också - speciellt i sämre bostadsområden). Mina kompisar har också kommenterat att min son verkar så trygg i sig själv - redan från ung ålder. Tror personligen att det är lite relaterat med gränssättningen. Han vet vad som gäller hela tiden helt enkelt.

Första gången jag tillbringade en längre tid utomlands
( Frankrike, ca 17 mån.) var anledningen att jag åkte, att jag ville lära absolut det språket.
Denna vistelse gjorde, att när jag kom tillbaka till Sverige, var jag mycket rastlös och tyckte att den svenska livsstilen m.m var tråkig, och jag hade attityden att: Sverige kan man ju alltid komma tillbaka till, så bättre att utnyttja tiden nu för utlands erfarenheter, för senare kan det bli svårare, dvs när man blir äldre och ev. skaffar familj. Det var mina tankar.

Jag sökte och fick jobb i Schweiz, jobbade en längre tid i Hotellbranchen, lärde mej även tyska.
Det var då endast möjligt att arbeta i Schweiz under en period av 9 månader, vilket betydde, under en tid av 10 år, att jag hade varje år 3 månader semester.
Det blev mycket resande, vilket passade mej mycket bra!

Nu har jag varit här i Schweiz sedan 18 år. Jag är gift och vi har tvillingpojkar.
Ja det är mycket som är annorlunda här i Schweiz.
Det är inte samma umgängessätt, och eftersom det är ett så litet land med nästan lika många invånare som Sverige så blir det mer ?rörelse? liksom, det är inte lika ?kalt? och ?tomt? som i Sverige.
Alkoholpolitiken är ju inte desamma så det gör ju att det blir HELT andra umgängessätt.
ARTIGHETEN är viktig här. Det var det inte i Sverige av vad jag kan minnas?.??

Uppfostran av barnen?.Ja det blir ju både på Schweiziskt sätt OCH svenskt. Det är svårt att svara på om jag hade uppfostrat barnen annorlunda om vi bodde i Sverige! Menar du att om vi flyttat till Sverige när banrne fötts och levt i Sverige? Eftersom jag själv har förändrats väldigt mycket ? blivit osvensk i många sammanhang ? så är det möjligt att jag uppfostrat barnen på lite annorlunda sätt än vad jag hade gjort om jag aldrig bott längre tid utomlands!!!

Ja, nu fick jag väl med allt tror jag...

Jag kom till USA som AuPair. Hittade min man och bidde kvar, men hade nog forsokt andra lander senare om jag inte hade stannat har. Var ganska sa besviken pa sverige vid det tillfallet...

Vi har fyra barn, och visst skiljer sig det lite fran hur det ar att vara foralder i sverige. Jag har varit hemmafru med barnen har, det hade jag ju inte varit dar.. Mina barn hade ju varit pa dagis som alla andra barn i sverige.. Men jag ar glad over att ha fatt ha dem hemma!