usa resa?

Jag vill bara tillägga att vi ev blir bjuden ner till disney world så att lämna nån av mina barn hemma är inte en bra ide, för skulle jag ta pojkarna och inte min dotter blir det ju fel och väldigt jobbigt på planet, för då måste ju min man vara hemma.
Är jag självisk när jag tänker på att ta mina med mig och lämna min bonusdotter hemma då vi inte har råd att ta med alla om vi åker till våren som jag verkligen vill.
Dom i Usa är ju som min andra familj som jag har känt i 12 år nu och varit till nästan varje år

Åk alla eller ingen. Kort sagt mest rättvist.

Ja det kanske det är men det är ju som min familj, och då vill man ju träffa dem. Så jag vill åka, men.......

Om Ni nu kanner att Ni inte har rad att ta med bonusdottern far Ni val fraga om Mamman till bonusdotter ar villig att hjalpa till lite med kostnad.
Visst att man far bo trangt men jag skulle nog inte kunna neka henne aven om hon ar en bonusdotter, hon ar ju anda en i familjen anda. Hon tillhor ju din mans familj.
Jag hade nog sagt.... antingen aker alla eller ingen.
Jag sjalv har en styvmamma och hon har aldrig nekat mig, hon har alltid latit mig vara som en i familjen. Hur skulle du sjalv kanna dig om du var i hennes fotter? Alla aker utom henne. Be om hjalp av hennes mamma om hon nu vill folja med.

Visst kan vi be mamman om hjälp, och visst vore det bra om hon åkte med. Jag antar att jag är väldigt skälvisk när jag resonerar som jag gör, men familjen i usa har tre barn dom är två vuxna vi skulle bli fyra barn och två vuxna. Min dotter och bonusdotter är nästan jämngamla och tävlar om mycket som barn gör. Min dotter har en relation med dom i usa det har inte min bonusdotter, det kan leda till att dom tävlar om uppmärksamhet, sen fyra ungar på planet, en massa pengar som vi igentligen inte har råd med.
Vi har ju tidigare löst ett så att jag och dotten far dit för att jag skall få träffa dem.
Det är ju jag som vill dit, för dom har varit klippan i mitt liv och min mittpunkt en längre tid. För mig låter det som en jobbig resa, min bonus dotter är väldigt go, men vi har henne varannan helg så även om hon är en av oss i familjen så är hon inte riktigt det då hon inte kommer in i familjen, då hon är här så sällan. Det gör att det är lite jobbigt för henne att hålla samma takt som oss andra som är van varandra så att säga då hon är ensambarn hos mamman, och är i mina ögon gnällig ja iallafall mer gnällig än mina barn, för så mycket gnäller hon inte.
Sen har jag tyvärr en man som inte är så involverad i hennes liv vare sig när hon är här eller hemma. Han är uppväxt med att umgås med sina föräldrar då dom jobbade i bilverkstan eller kapade ve mm så han tycker att det funkar kanon även med henne. Vilket leder till att hon är med mig, för jag är med och leker och gör saker med barnen.
Så det handlar inte om att jag inte vill ha med henne för att hon inte är en del av familjen, utan för att det kräver så mycket av mig och för att med hårda ord får roligare om hon inte är med då vi kan bo med familjen och umgås med dem på ett annat sätt. Jag hoppas ni tolkar mig rätt med det sista då jag skrev jag får roligare, för det kommer ju att krävas mycket av mig, då min man från början ej ville åka men gör det för min skull för att dom ska få se pojkarna. Å för att jag lova honom att han kunde åka iväg några dagar och göra något han tyckte var roligt.

Åh vad svårt... särskilt när hon frågat och sådär när ni skall åka till USA.
Jag är annars helt för att man självklart skall kunna göra saker utan bonusbarn för att allt inte kan planeras till vissa veckor och för att bonusbarnen ofta gör roliga saker med den andra föräldern den veckan.
Att sätta sig i en sits då allt stannar upp ena veckan är ju inte någon bra grej tycker jag.
Men det där blir ju som en riktig familjegrej och hon ska inte följa med...

Jag vet inte om hon kan tycka att det är ok att göra något med bara sin pappa någon helg eller så istället, åka iväg och åka skidor eller något, eller om ni kan göra något allihop innan eller efter.
Men det blir ändå mer som att kompensera henne på ett sätt som inte känns helt ok.
För antagligen kommer hon känna sig utanför om hon inte får följa med, även om hon som du skriver inte är "i familjen" mer än varannan helg.
Och hon verkar ju liksom vara på väg med er till USA i tankarna så antagligen blir hon jätteledsen om hon inte får följa med.

Att säga att nästa gång får du åka med är ju inte heller något bra för det kommer nog kännas lika taskigt för henne ändå.

Hm, nä, i just det här fallet skulle jag nog känna att alla skall med, även om jag inte i vanliga fall tycker att man måste ha millimeterrättvisa hela tiden.
Jag har inget emot att göra saker med bara min bonus eller med bara min bio, de kan inte vara med på allt båda två då det dels skiljer i ålder och dels så är inte bonusen hos oss jämt.
Det är klart man försöker se till att bonusbarnet inte känner sig utanför, men lika viktigt är ju att förklara att hon gör roliga saker med sin mamma då hon inte är hos oss, och samma sak gäller ju för oss och hennes lillasyster.

Men det blir lite skillnad att planera för en sån stor grej där alla utom hon skall med, det tycker jag.
Är det enda alternativet som du ser det att antingen åker ni utan henne eller inte alls, eller skulle det kunna funka om ni fick biomamman att bidra med en slant?

Jag vet inte om biomamman kan eller vill bidra med pengar, jag vet inte änns hur mycket det skulle kosta, för att alla vi skulle åka, bo på hotell och hyra bil. Vi håller bara på att planera och spara än så länge och barnen vet ju inte heller om det.
Det ända jag vet är att jag vill dit och att jag vill att pojkarna också ska få träffa sina faddrar som det heter här i sverige och att få träffa dem som skickar presenter till dem när dom fyller år. Mitt bonusbarn har ibland fått nån sak men inge mer, så det gör ju situationen lite konstig. Å så vill jag ju vara med familjen så mycket jag kan och åker vi alla å vi bor på hotell då träffar jag ju dom inte då barnen går och lägger sig och det är ju igentligen den ända tiden jag har att prata ostört med dem, då jag inte behöver översätta fram å tillbaka

Du verkar ju vilja åka utan henne och söker bekräftelse på att det är rätt att göra så. Det finns inget rätt eller fel här. Du får välja utifrån vilken grad du vill ta hänsyn till henne och vilken grad du vill ta hänsyn till dig själv.

Om ni åker utan henne blir hon givetvis besviken, med om ni tar med henne kan det bli svårt att lämna henne hemma nästa gång. Stannar ni längre än en vecka? Om inte kan ni ju passa på att åka den veckan och helgen hon är hos sin mamma. Om ni stannar längre kan din man åka hem tidigare så bonusens helg inte blir drabbad och då kan han göra något med bara henne. För att du ska få vad du egentligen vill får du alltså kompromissa bort en del av din mans del i resan till förmån för bonusen.

Ja vad vill jag, innerst inne vill jag åka utan bonus för det blir lättar på många sätt och vis för om hon åker nu blir det som att hon åker med nästa gång. Vi blir nog där längre än en vecka men vi kan ju åka på måndag morgon å komma hem på torsdag.

Det jag nog vill är att få lite med håll så jag inte känner mig som värsta boven.

Jag fixar och donar för min bonusdotter och jag har henne nog mer än min man som det der ut idag, är det födelsedagskalas nån gång hon inte är hos oss försöker jag fixa så hon kan gå även om min man är hemma. Men även om hon är min familj så blir det extra mycket jobb när hon är med och jag vet inte om det är för att hon inte är mitt barn eller för att hon inte tillhör vardan så att säga som gör att det blir jobbigt. För barnen blir lite annolunda, jag blir lite annolunda och hon blir annolunda tror jag då hon är hos oss, sen blir det en extra resväska, en till pratglad människa jag skall översätta åt, se till att hon inte känner sig annolunda behandlad än mina barn som finns i familjen i usas liv redan. För mina barn skickar dom presenter till då och då, mitt bonusbarn får mest för syn skull ibland. Så att hon finns är inte lika naturligt, å det är väl klart för jag har ju skickat kort från födseln av mina barn alla kalas och andra viktiga händelser till dom så även om dom inte har träffat pojkarna är dom en del i deras liv, då dom är faddrar och så där. Å tar dom inte min bonusdotter till sig på samma sätt som mina barn som dom dyrkar blir det ju en jobbig sits. Men sen ja det blir mycket enklare för mig att åka utan henne, men jag har otroligt fårligt samvete så jag vet inte vilket som blir jobbigast

inte för att vara krass men att inte ta med henne kommer att isolera henne mer från er.
detta är väl ett utmärkt tillfälle att "lära" henne att umgås i er familj.
jag skulle få skuldkänslor om jag lämna henne hemma.
sooooorryyyy

Ja jag har ju dårligt samvete för att jag funderar på att åka utan henne, men om man måste ställa det till skafft så är det ju hon eller jag som mår dårligt.
Jag om hon följer med för att jag ej kan umgås med dom som jag max ser en gång per år, blir mer att översätta, mer att bära och en till person att tänka på, med andra ord blir det en massa måsten för mig och då blir det ju inte min fristad som det är nu.
Hon kan känna sig mer utanför, kan också inte märka så mycket av det, eftersom hon inte ser att vi är borta men hör oss prata om det, men vet hon inte vad det är vet hon ju inte vad hon missar.
Hon var ju med på utlandsresan vi gjorde i och försig  var det två år sedan men då åkte vi för att umgås som familj nu åker vi för att umgås med min familj.
Jag blir inte klok på det här, så tyvärr slutar det väl att vi inte åker.

Det är en (bonus)förälders lott att ha dåligt samvete:), även för sådant man inte ska behöva ha dåligt samvete för, som att inte kunna göra alla till lags alltid. Det är bara att försöka att inte låta sig styras av det samvetet alltför mycket. Åk utan henne om det är det du helst vill.

Är det inte istället ett ypperligt tillfälle för henne att umgås mer med sin egen pappa? Varför inte vara borta ännu längre och skicka hem mannen på torsdagen för att göra det där lilla extra roliga som du lovade honom för att han följer med och hjälper fast han gör det tillsammans med sin dotter? Det blir ett tillfälle för dem att rå om varandra själva. Kanske kan det leda till att han tar ett större ensamansvar för henne även när du är med och inte överlämnar föräldrarollen så mycket på dig som du beskriver.

Troligtvis är det därför du inte vill ha med henne, alltså för att du har låtit dig glida in i en bonusförälderroll som är lite för lik föräldrarollen för vad du mäktar med i längden. Eftersom du har egna småbarn förstår jag att du vill begränsa "arbetsbördan" under resan som du för första gången gör med så många barn.

Det märks ju redan nu att du tycker du drar ett för tungt lass och att pappan mer borde vara den som fixar för sin dotter. Om du tar med henne nu när du verkligen inte vill kan kan det skapa en motvillighet till henne och det vore synd för du verkar vara en bonusmamma som bryr sig mycket om henne. Ge dig själv lite slack så kan du fortsätta verka för andras bästa ofta. Men nu verkar du behöva lite egenvård. Nästa gång vill du troligtvis ha med henne.

Glöm sedan inte att det är fullt möjligt för dig att också lämna alla barnen med pappan och ta dig några dagar med väninnorna!

som sagt jag antar att det är för att hon inte är mitt barn som jag känner att jag får många måsten, min man vill igentligen inte åka men han gör det för min skull och sen har jag sagt att han kan ju ev åka iväg och göra något han tycker är kul då vi är i USA. Det jag tror jag mest tycker skulle bli jobbigt och hindra mig från att ha en trevlig resa är om det blir tävling mellan tjejerna om familjens uppmärksamhet.
Det är så rätt ofta över min mamma, då min dotter anser att det är hennes mormor och hon har mer rätt till mormor då bonusdotter har en egen. Å min bonus dotter anser att hon har mer rätt till mormor eftersom hon inte träffar henne lika mycket. Ibland slutar det med att ingen av dem får sitta med mormor då dom ej kan komma överens.
Det är också det att jag ej kan umgås med dem som jag vill på kvällen då barnen sover, som är en stor orsak.
Hade vi åkt till usa bara vi och inte hälsat på familjen då hade det ju inte varit en snack om saken tror jag för då hade det ju varit självklart att hon skulle med, fast jag tror ju inte jag hade satt fyra ungar under sex år på ett plan i åtta timmar för att åka bara på semester heller, så då hade vi inte åkt till usa men nån annanstan hade det blivit.

niah: Tack för ditt svar, du skriver väldigt bra. Ja jag anser att jag nog drar ett väldigt stort lass av den lilla tid min bonusdotter har här, men det är för att jag och min man har olika syn på tid med barnen. Han tycker att bara barnen är med är det tid god nog, sen om man är på rally tävlig, eller meckar spelar ingen roll. Medan jag tycker att men ska göra lite mer saker som är rolig för barnen och så. Min man har tagit på sig försörjar rollen och jag lek och uppfostranrollen och däremellan hjälps vi åt fast det är jag som får säga åt vad som skall göras, vilket går jätte bra med våra barn då jag trivs med att ha koll, men det går inte så bra med min bonus då jag igentligen inte ska ha så mycket att säga till om. Å det blir då irriterings moment för mig att min man och biomamman bestämmer å jag ska hålla reda på och utföra ett eller se till att det blir uttfört.
Ja jag tror jag är en bra bonusmamma, visst har jag gjort mycket fel i olika situationer och visst har jag tänkt på mig och mina barn först och sedan bonus, men jag tycker jag ändå har en god relation med bónus och jag har alltid förklarat varför hon inte kan eller varför jag gör som jag gör för jag vill att min bonus ska veta att det har med att jag inte kan eller orkar ha ett extra barn så hon inte tror att jag inte vill ha med henne.

Å att gå ut med vännerna gör jag varje onsdag på en ficka eller promenad bara för att få vara mig själv och inte mamma, fru, eller bonusmamma utan bara mig. Så du har så rätt man behöver det.

Har skrivit ett litet meddelande till dig. Ha en härlig resa!

Vi skall till Spanien om några månader med mina biologiska barn och mina pappa och hans fru. Vi brukar alltid ha med oss bonussonen men då jag har bett min pappa att vara med som barnvakt för att jag och mannen skall kunna umgås lite med maken. Vi har två små barn + en sjuårig bonus. Sjuåringen gillar min pappa och brukar ta upp i princip hela hans tid varpå han som är underbar och jättesnäll knappt ser sina sent omsider nedsläppta barnbarn. Därför bestämde vi att bara ta med de små. Dock kändes det inte kul att säga till sjuåringen att vi skulle åka själva men samtidigt så får han alltid vänta på att vi skall ta hand om de små så vi gör så att vi tar en egen resa med bara honom till London i januari där de andra får stanna hemma och vi gör saker som han gillar - vilket vi normalt har svårt att klara med en bebis och en tvååring. Det visade sig vara en toppenide. Resan till London för oss tre kostar inte mer än biljetten till Spanien skulle ha gjort för honom och han är jätteglad över att för första gången sedan småbarnen föddes få vara huvudperson i fyra dagar. Är jättenöjd med resultatet nu faktiskt.
Givetvis kommer vi mestadels att åka hela familjen framöver skulle jag tro.

Eh skrev lite dumt - menar naturligtvis för attjag och maken skall kunna umgås lite. Det lät som om jag hade två män .