Har precis fått besked efter första fertilitetsundersökningen att vi är oförklarigt barnlösa, alla testerna visade att vi är "normala". Men efter 2 års försök så känner vi oss absolut inte normala 
Det enda som läkaren hade som förslag var provrörsbefruktning.. men det måste ju finnas andra ideér eller teorier om vad man kan göra... Något man kan äta eller någon alternativ behandling som man kan göra?
Vad vet ni andra?
på "du blir vad du äter" i veckan gick ett par på akupunktur och åt mycket e-vitamin. Vet inte om det hjälper eller inte... Förstår frustrationen. Jag håller alla mina tummar och tår att ni snart får ett plus!
Jag vet hur det känns...
Fastän vi inte gjort ivf själva ännu (blir start nästa cykel för mig) så vill jag nog ändå uppmuntra till det. För ofta så finns det nog ett "fel", eller en "orsak" kanske man ska säga, även om läkarna inte lyckats hitta den. Och vid ivf så kommer man ju förbi många av de steg där den felande länken kanske ligger. Men att börja "självmedicinera" med vitaminer och annat som enda åtgärd känns ju som att leta en nål i en höstack...
Vad man kan göra är väl att dels kolla upp om ni "missat" något i utredningen, utredning görs olika omfattande på olika kliniker. Och sedan kan ni ju testa insemination, då kommer man ju förbi äl-sekret-behovet, fast ni kanske har gjort PCT och vet att sekretet är fertilt!?
Annars är det ju IVF som återstår. Och där är ju chanserna mycket goda för de allra flesta. Och ibland är det ju först under själva ivf-behandlingen som läkarna upptäcker vad som "egentligen" är problemet.
Själv funderar jag mycket just nu på om mina ägg kanske är för hårda? eller om sambons spermier saknar det "enzym på huvudet" som krävs för att de ska kunna tränga in i ägget... men dessa frågor är ju omöjliga att besvara innan vi står inför befruktning under en ivf, då lär vi få veta om det var det som var problemet. Eller något annat. Och i ganska många fall antar jag att läkarna inte ens vid ivf lyckas få reda på vad som varit problemet.
Lycka till hur som helst!
Jag håller nog med bliglin. Efter ett års försök konstaterade man att vi är "oförklarligt barnlösa". Det här med graviditet är ju en otroligt komplicerad process och läkarna känner bara till vissa delar. Lyckas man inte under två års tid finns det sannolikt ett fel, även om läkarna inte lyckas hitta vad det är. Vi har grubblad mycket på vad som kan vara felet i vårt fall, men känner att det viktigaste är att det finns en behandlingsmetod, inte att vi vet vad felet ligger. Vi bestämdes oss ganska direkt för att satsa på ivf eftersom oddsen att lyckas med det är ganska stora. Visst det är en omfattande behandling, men om det innebär en stor chans för oss att få ett barn är vi beredda att gå igenom det.
För 4,5 veckor sen inledde vi behandlingen och om några dar är det förmodligen dags att plocka ut äggen och ta det sista steget. Jag kan verkligen rekommendera det. Fysiskt har det gått ganska bra, men psykiskt har det varit lite påfrästande. Men barnlösheten är ju i sig ingen dans på rosor så jag känner absolut att det är värt det.
Lycka till!
Läser och begrundar, känner igen mig tycker det är orättvist att det går så lätt för vissa eller hur. Skall börja utredning snart försökt i ett och ett halvt år.
Bliglin: Vad är PCT? Jag märker inte av mitt ÄL-sekret vid ägglossningen. Har läst att man kan ha detta sekret ändå men att det inte kommer ut.
Men finns det ett speciellt test för att se att det är ok?
Dofsing: PCT står för postcoitaltest = eftersamlagstest. Då har man ett planerat samlag vid ägglossningen ca 8 timmar innan besök hos gynekolog som tar "skrap-prov" från kanterna på livmodertappen och tittar på det i mikroskop. Då kan gynekologen se och "testa" konsistensen på kvinnans sekret och se om det finns levande spermier i sekretet.
Testet går snabbt och gör absolut inte ont! Ett PCT är viktigt att det görs på ägglossningdagen, (andra tidpunkter är ju vanligtvis kvinnans sekret ganska spermiedödande) för att det ska ge ett rättvisande resultat. Ett bra resultat är om fler än 5 levande spermier syns samtidigt i den del av slemprovet som syns i mikroskopet. Färre än 5 levande spermier är inte så bra.
Många kliniker väljer att inte göra PCT eftersom de anser att det är svårt att pricka rätt i tidpunkt och att det därför inte går att dra några slutsatser av testet...
Jag har också läst att man inte behöver märka av sin äl-flytning fastän man kanske har den inne vid livmodertappen ändå. Så det är säkert sant.
(Men vill ändå säga att jag själv sakknade min äl-flytning under nästan ett år... tills jag gick till gyn som tog "tops-prov" på bakterier inför en spolning av äggledarna och då upptäckte att jag hade överväxt av den kroppsegna bakterien gardnerella (som inte är farlig, det är ingen könssjukdom). Jag fick en endagskur antibiotika och sedan dess har jag äl-flytning vare månad.
kanske något att kolla upp!?)
Jösses, lång utläggning blev det 
Bliglin: Tack! Jag ska ta kontakt med min gynekolog.
En sak som vi aldrig tänkte på (vi kanske var ensamma om det.. 
) är att glidmedel kan försvåra för spermierna att komma igenom. Jag är väldigt torr och får lätt ont efter samlag och därför har vi alltid använt lite glidmedel i flera år. Vi tänkte inte på att det kunde ställa till det. När vi slutade med det så blev jag gravid ganska fort.
Hej nippetippan! Jag förstår att det kan kännas väldigt frustrerande att inte få något egentligt svar från läkarna. Jag fick själv inte rätt diagnos på min oregelbundna mens då jag först gick till en gynekolog här i Sverige. Utan hon sa att min oregelbundenhet var "oförklarlig", jag var då 33-34år. Jag fick inte rätt diagnos förrän fem år senare då jag bodde utomlands (och hade mens endast 1-2gg/år)och först då gjordes något åt det - och jag fick tillbaka min mens på studs med rätt medicinering. Tyvärr gjorde min ålder att det har varit svårare att bli gravid (utan MF) trots regelbunden ägglossning.
Ni har naturligtvis gjort ägglossningtest inför era "försök", det är jätteviktigt, så att man inte missar de där c:a 48 timmarna i månaden som man kan bli gravid. Ingen sa till mig att göra ägglossningstest utan det fick jag komma på själv (jag kanske var ovanligt ovetande...) och sedan har jag blivit gravid tre gånger på det (MF, alla gånger, troligen pga min ålder). Nu har jag genomgått min första IVF och "ruvar" på nionde dagen. Om det misslyckas med mina egna ägg den här gången också kommer vi nog att försöka med ÄD (även om det fortfarande känns litet "ovanligt").
Lycka till! Ge inte upp!!