Nån som har förlossningsrädlsa??

Hehe jaaaaaaaaaaa jag e iaf

sandra fazlic Alla har ju olika förlossningar och din kanske blir en drömförlossning! Jag tror inte man ska jämföra förlossningar för det är ingen som är den andres lik men det kan nog vara bra att läsa på lite och prata igenom hur man vill ha det med bm. Det jag kan tillägga är att det är ju värt allt när den lille tittar ut. Ska själv till bm idag o diskutera lite

Nån mer än jag som absolut inte vill ha snitt trotts förlossningsrädsla?

Jag har svängt fram och tillbaka. Fick rysningar av att bara närma mig sjukhuset flera månader efter att mitt första barn föddes och nu sitter jag här, snart i 38 fulla veckor och med andra barnet och har från och till haft starkt obehag av tanken på att föda igen. Men nu är jag mer inne på att eftersom jag överlevde första gången så lär jag ju överleva andra också. Jag hade en utdragen första förlossning och både BM och sannolikheten säger ju att det ska gå snabbare den här gången.... Den som lever får se...

Får man joina er?

Jag har en dotter född -02, och förlossningen var det värsta jag varit med om. Underbart att få henne naturligtvis - men hade jag lyckats ta mig fram till ett fönster så hade jag hoppat ut.

Det var helt genomvidrigt från början till slut och jag vill ALDRIG vara med om det igen. Nu är jag gravid i v. 5 och är redan rädd. Jag ska på inskrivingssamtal i december men har redan förvarnat BM om att hon kommer att få remittera mig till en aurora-klinik. Jag är helt övertygad om att jag ska ha kejsarsnitt.

Nu ska jag erkänna att förlossningens hemskhet till stor del berodde på min dåvarande skitkarl och på att jag födde i ett annat land där man inte tog hänsyn till vad jag ville. Alls.
Jag fick inte heller någon information alls om vad som hände och varför.

Xtina:
Jag födde i Tyskland.
Först och främst så fick man inte skriva några önskemål eller så. Det enda man fick säga till om, var om man ville ha epidural eller inte.

Det värsta tycker jag var att jag inte fick någon information alls. Jag kände mig som ett stycke kött som låg där och inte fick ha någon åsikt alls.
Den enda bedövning de erbjöd var epidural, så det ska bli spännande att (om jag vågar föda vaginalt) att pröva lustgas.

Jag fick inte röra mig som jag ville, utan fick bara ligga ner på sängen. Jag kände att jag ville stå på alla fyra, men fick inte. Jag fick inte gå på toaletten hur jag ville och de rakade mig "därnere" vilket kändes rätt genant.

Sen fick jag plötsligt värkstillande dropp - vet inte varför. Efter någon timme satte de igång med värkstimulerande dropp igen. Det var flera som födde så personalen kom och gick hela tiden och ofta fick jag vänta länge med att få prata med någon.

När jag sen bad om epidural så fick de prova att sätta nålen 5 gånger!!!! innan den satt. Till slut ringde de en överläkare som fick komma och sticka mig.

Sen klippte de mig utan att berätta eller förvarna.

Under hela förlossningen så var min dåvarande man ytterst o-närvarande. Han somnade. Eller sa åt mig att vara tyst, det var "pinsamt" att jag lät.

Efter min dotter var född så hade jag henne hos mig i ca 2 timmar och sedan tog de henne till undersökning. Jag somnade och vaknade med ett ryck ca 6 timmar senare och visste inte var jag var eller var mitt barn var. Efter ett tag kom en sköterska och sa att jag inte fick min dotter innan hon vaknat.
Sen var jag den ENDA mamman som krävde att få ha mitt barn hos mig hela tiden, tom på natten. När ny personal kom, kom de in till mig och sa att "Så du är mamman som inte vill lämna ifrån dig ditt barn?".
Men hallå? Jag fick henne ju precis!!!

Jag låg på BB i 6 dagar och min man kom dit 2 ggr. En gång hade han med bullar - som han åt upp själv. Han kom inte med rena kläder som jag bad honom om.
När vi fick åka hem kom han 3 timmar för sent så vi fick sitta i en korridor och vänta. Sen skulle han till byggmarknaden, så vi fick sitta i hans jävla bil i 2 timmar till. Inte så kul första gången ensam med sin bebis.
Sen släppte han av oss utanför vårt hus, han hjälpte inte till med att ta in väskorna eller bebin.
Hemma: skit överallt. Matrester överallt. Smutsig disk. Alla gardiner nerdragna. Chips och annat på golvet. Obäddade sängar. Ingen mat eller dryck hemma. Det första jag fick göra var att städa och sen ta min bebis och gå och handla.
Sen på kvällen bad jag honom hjälpa mig ner med tvätten i källaren (hade blodiga kläder från BB), men det ville han inte eftersom det var "kvinnojobb".

Allt som allt var det en vidrig historia och jag är så glad att jag har skilt mig från den idioten.

Jaylin: Oj, fyy vilken människa! Starkt av dig att lämna honom. Blev nästan tårögd när ja läste om din förlossning, att någon kan vara så totalt kall. Hoppas att det blir en mer finar upplevelse för dig denna gång Kram

Tack Mamsan!

Nej, det var verkligen inte roligt. Vi hade faktiskt separerat när jag upptäckte att jag var gravid - och då ville vi prova igen. Det hade varit bättre att gå igenom det hela själv, eller med en kompis.

Men denna gång är det med en fantastisk man som är med hela vägen och är såååå engagerad.
Han vet också om den här storyn och är förstående till om jag vill ha snitt istället för vanlig förlossning.

Till Jaylin: Usch herre Gud, jag förstår dig till fullo.

Men så e d inte här, så va inte orolig....hoppas bara att du har en bättre karl denna gången, som ställer upp för dug!!

Försök våga dig igenom utan att snitta, för här får du hjälp o stöd....och visst d e en kamp o föda barn, men när du sen fått ut h*n o du genomgått nått helt annat än va du varit med om sen tidigare....så ska du se att d e underbart.

Hoppas verkligen att du våga....så du får va med om en "normal" kamp  o i vaket tillstånd

LYCKA TILL!!!

Jaylin: Glad för din skull att du hittat en bra karl Ja min gubbe är också engagerad till tusen och vi pratar mycket om hur jag vill ha det under förlossningen så han kan vara med o säga ifrån om det skulle behövas, det känns lite tryggare så

Tack, vad snälla ni är!
Jag ska gå på alla förlossningssamtal och kurser jag bara kan

Jaylin--

Herrejösses, vilken skitsituation! Jag förstår att du är rädd men nu är det ju nästintill omöjligt att samma sak händer igen.

För det första är ju chanserna till en lättare förlossning stora eftersom det är andra gången och här i Sverige är man ju inget köttstycke... Och din stövel till karl är ju inte inblandad.

Lycka till med Aurorasamtalen - det kommer säkert att hjälpa dig massor.

Egentligen skulle jag ju skriva att jag själv är livrädd. Jag har fått två barn tidigare, inga komplikationer vid förlossningarna alls och det har gått relativt snabbt...men FY FAN vad jag inte vill göra om detta.
EDA: har inte funkat någon av gångerna så jag tänker inte ens testa igen...och då återstår väl mest lustgas, som jag inte gillar.

Så min rädsla är ju på grund av att jag förväntar mig att få föda utan någon bedövning. *ryys*

Jag är mer nervös nu än jag va när jag fick mitt första barn,mitt första barn fick jag för snart 11 år sen..Jag har bf om 34 dagar så jag börjar bli nervös som f*n inför förlossningen..Det är väl för att man har gått igenom det en gång förut . Fast jag hade en bra förlossning med mitt första barn,tog 25 min att föda han..

hihi min rädsla e över nu....fick min dotter 13/11....o d gick huuuuuuuuuur bra som helst


Lycka till alla ni andra ni kommer fixa d galant!

Hej
 Jag är livrädd för det som komma ska! Hade en mardröms förlossning med sonen för snart 3 år sedan. Och nu är jag gravid igen, längtan efter bebis blev för stor, är bara i v10+6 men var på inskrivning igår. Har samma BM som med sonen och hon kom ihåg min förlossning, hon hälsade på mig dagarna efter och såg hur matt jag var.. Så det räckte med att jag nämnde min rädsla så bokade hon direkt mig hos en aurora läkare, ska även få gå på vattengympa ledd av BM, med inriktning på avslappning och andning. Känner mig 100 gånger lättare efter samtalet igår. Jag o maken ska träffa läkaren redan 20/12, sen är det han som skriver remiss till aurora gruppen, han ska kolla så att det inte finns medicinska hinder för vaginal förlossning, är om möjligt ännu mer rädd för snitt.....

/Lina