Är det inte lite märkligt att det finns 16-åringar här inne på FL som planerar att bli gravida? Man har inte flyttat hemifrån, eller ens gått ut gymnasiet, och ändå anser man sig vara redo för att ta hand om ett annat liv med allt vad det innebär? Jag förstår absolut de som blir gravida genom olyckor, och sedan väljer att ta konsekvenserna och behålla barnet, men att planera för det?!
Har inte följt hela tråden, men läst den sista sidan nu...
För att kommentera det TS skrev så tycker jag att det är fel att dra alla över en o samma kant.
Jag tycker att det finns både extremt omoga, och extremt mogna 16-åringar.
Jag är 23, men känner mig mycket yngre.
Tycker att jag är en bra mamma, tror faktiskt att jag hade varit lika bra om jag hade vart 16 år.
Men som sagt, man mognar av att få barn.
Men en del är omogna, det har jag inte sagt något om, Säger bara det att man inte kan dra alla över en kant. För det finns faktiskt 16-åringar som skulle klara av att ta hand om ett barn mycket bättre än en del 30-åringar 
Att dömma alla människor hit och dit tyder på okunskap enl mig. Den dagen man kan sköta sitt eget liv utan klanka ner på andra och hur dom lever sitt, då har man blivit vuxen. Jag vet att detta är ett diskusionsforum. Bara för att ngn tycker att abort är ett alternativ så behöver inte alla hålla med! Jag tycker att det är väldigt starkt att som 16-åring om man blivit oplanerat gravid att ändå ta den mer kämpiga vägen och behålla det. Kämpigt då menar jag, ungdomen, skolan, ekonomiskt om inte framförallt alla dömmande människor. Att planera ett barn vid 16 års ålder, ja vad ska man säga. Jag tror kanske inte riktigt att man förstår själva innebörden av allt som tillkommer. Man kanske tycker att det är gulligt, en längtan och du kan inte stå emot den. Jag säger inte att jag tycker det är riktigt, men då är det väl bra att familjeliv finns och dom yngre också kan få känna att dom får prata av sig här. Just du kanske får henne att förstå, och vänta ett par år till på det mest underbara här i liver!!!
ok my bad...
omg de e ju på svenska jag skrivit hur svårt e de å förstå de ??..aja..ska väl sätta punkt nästa gång jag skriver ett inlägg..sorry
Jo, det är på svenska men man kan ju läsa igenom vad man skrivit innan man trycker på skicka så blir det lite lättare att förstå. Jag håller med om att 16 år utan tvekan är för ungt att skaffa barn, men vad menar du med "fast ekonomi"?
okok..jag förstår..sorry återigen..fast ekonomi..hmm jag menade bara en bra ekonomi..kanske ett fast jobb. osv
Jag fick barn när jag var 17år. Är 22år nu och har två barn. Tycker att det är synd att det finns folk som menar att unga föräldrar är dåliga föräldrar!! Jag vet att jag är en riktigt bra mamma! Jag bryr mig om mina barn!
Klart att man inte behöver vara en dålig förälder bara för att man är ung. Det finns MÅNGA exempel på äldre dåliga föräldrar också, så det behöver inte ha med ålder att göra.
MEN, när man är 16 år borde man ha fullt upp med annat, som utbildning (gymnasiet!!) lära känna sig själv (och nej det har de flesta 16 åringar inte gjort, även om de tror det just då) och man borde ha hunnit med att göra och uppleva saker själv innan man upplever att ha barn. Självklart utvecklas man hela livet, men det ÄR väldigt mycket som händer mellan man är 16 och 25, den som säger nåt annat visar prov på enorm omognad. Självklart finns det också enormt mogna 16 åringar, men det är mycket man inte har hunnit med i utvecklingen ännu, sånt som bara livserfarenhet kan ge en. Och ännu en grej, vem hade ni tänkt skaffa barnet med? Är man 16 så är risken ENORM att man inte kommer att hänga ihop med den man är med just då. Inse, man växer OFTAST (inte alltid, jag vet) ifrån varann. Är det verkligen något ni vill utsätta era barn för? Man kan skiljas eller gå isär även när man är äldre så klart, men risken är åtminstone mindre.
men snälla ni - vad man än pratar om finns det väl undantag. Det är inte undantagen vi pratar om här, eller hur? Klart du som blev mamma vid 16 års ålder blir förnärmad och ser det som kritik att jag skiver att jag inte tycker att 16-åringar är mogna att skaffa barn. jag ifrågasätter inte just din förmåga, jag pratar i allmänna ordalag här.
Blir man gravid när man är 16 är det inget som säger att man inte klarar av det eller blir en bra mamma, men nu pratar vi om huruvduda 16-åringar i gemen är mogna att skaffa barn eller inte. Jag, personligen, säger nej, en 16-åring ska inte bli förälder. jag tror att mycket få 16-åringar är mogna för detta enorma ansvar. Det betyder inte att alla 16-åringar är ute och festar och dricker och lever rullan, det betyder bara att en 16-åring faktiskt fortfarande, per definition, är ett barn, ingen vuxen.
Jag tycker dessutom att man när man är 16 år ska unna sig att få vara ung ett litet tag till, innan man skaffar barn, med allt vad det innebär.
Alla är olika mogna helt enkelt. Jag är 20 men känner mej som 40. Fick barn då jag var 18.
Men jag skulle rekommendera att gå klart gymnasiet och skaffa fast inkomst innan man planerar barn.
Jag tycker att det käns lite umt att dra igång en sådan här diskution och sedan ta upp sådana känsliga saker som hur "mogen" man är eftersom det inte riktigt har med saken att göra här. Frågan var väl om det verkligen är vettigt att -planera- graviditet när man är 16?
Det känns som om det flyger påhopp fram och tillbaka här och det blir en himla tråkig stämning över huvud taget.
Vad jag själv tycker om detta är väl att det inte är lätt att vara 16 när man känner sig vuxen men inte tillåts av samhället att vara det. Jag tycker däremot inte att någon annan har rätt att ifrågasätta ens beslut och känslor. Om man vill ha barn när man är 16 och har det uppgjort så att man vet att det fungerar, vad är då problemet? Man måste ju se det från fall till fall och inte anta att situationen är den sämsta tänkbara.
Jag tycker också att det här begreppet "mogen" är så äckligt, ingen kan bedöma om någon annan är mogen eller ej och så fort man börjar bråka om det så försvinner all vettig diskution.
fan va trist å känna sig som 40 när man är 20...:P
79Ninni
"Och ännu en grej, vem hade ni tänkt skaffa barnet med? Är man 16 så är risken ENORM att man inte kommer att hänga ihop med den man är med just då. Inse, man växer OFTAST (inte alltid, jag vet) ifrån varann. Är det verkligen något ni vill utsätta era barn för? Man kan skiljas eller gå isär även när man är äldre så klart, men risken är åtminstone mindre."
Ja jag tänkte skaffa barnet med pappan som jag varit tillsammans med ett jäkla tag.
Och vem säger att risken är större? ursäkta men det är ett ganska dåligt argument. Ska säga att jag känner minnsann lika många unga som äldre som inte klarat av varandra efter barn. och att första året är jobbigt och förändrar allt gäller väl alla.
"något ni vill utsätta era barn för" Risken är precis lika stor att man måste utsätta sina barn för det när man är 30.
Om båda vill ha barnet är det lika stor risk för 'skiljmässa' som för alla andra.
Mina föräldrar levde tillammans i 10 år mer än vad de ville för att jag och storebror skulle ha två föräldrar, när de skiljdes vart vi alla lättade, barn bor hellre med 2 föräldrar som är separerade och lyckliga än 2 som bor tillsammans och är olyckliga. Och skilsmässa kan hända alla, även om man är 30...
Är väldigt glad att mormor 18 och farmor 19 fick barn när de fick annars hade inte "lilla" jag stått här nu. oh förresten båda de två är fortf gifta med sina respektive.
Vill tillägga att de som planerar barn antagligen inte är de som är ute och super varje dag, de tänker på ett annat vis och om inte annat så kommer de göra det, alla blivande mammor går igenom samma jäkla mognads process genom barnets vistelse i magen. Har fler exempel på lyckade unga föräldrar än misslyckade iaf! (som fortf bor tillsammans)
så nu är jag redo för elaka kommentarer, vi unga föräldrar är vana :)
glömde visst fråga.
Tycker ni att det är värre att vara två unga föräldrar som tex mig själv och min sambo (18resp20,var16och19 vidgrav) och planera detta än att vara 35 och planerat ha oskyddat sex med en man för att bli med barn? (när mannen inte är med i bilden).
För det har jag sett fina exempel på, okej de har klarat sig utmärkt trots att barnet aldrig fått veta vem pappan är.
Jag hoppas innerligt ni tycker det är värre än att vara ung, ha bostad (vissa fast inkomst), kärleken för varandra och barnet...
annars vet jag inte vart jag tar vägen.
Jag tycker att alla som vill och kan, får skaffa barn bara de känner sig kapabla att ta hand om och ge barnet en fin och trygg uppväxt.
Som piercade och tatuerade brukar säga
"vi piercade dömmer inte er som inte är det och tycker att ni är sämre människor än oss, men ni som inte är piercade dömmer gärna oss"
Samma för oss, vi dömmer inte er om ni är 35 eller 50, ni ska väl inte dömma oss om vi är 16 eller 23?
Sen är det inte bara 16 åringar som inte har fast inkomst och barn...