Vi har, nu när vår dotter föddes, efter flera år i Tyskland flyttat hemåt och vi saknar redan vårt liv utomlands. Ni utlandssvenskar som flyttat hem, hur upplevde ni det? Är det några av er som ångrat er och flyttat tillbaka? Eller är det helt enkelt en jobbig omställningsfas i början som går över?
är det helt omöjligt att få jobb om man bara talar engelska???
Jani, jag tror inte det men beror nog mycket på storlek på stad man bor i..Personligen ska min sambo försöka hitta ett jobba istället för studera på sfi..han lär sig inget..Men vi bor i liten stad..så vem vet hur snabbt man hittar någon som vill anställa...
Gäller nog att ha lite kontakter...
whatelseisnew: ja, jag hoppas det. Vi bor i stockholm så det borde finnas möjligheter. Min sambo vill lära sig svenska men jag tror som du att han lär sig mycket mer genom att jobba än sfi
vi beöver hans lön också annars blir det svårt med ekonomin
Jani, jag vet va du menar..Vi har börjat prata här hemma om skippa SFI och fixa jobb..Ska ringa några samtal och se vart vinden bär...Vi måste komma igång med jobb på honom just för underhålllet till hans son måste in och det är ingen liten summa som ska ut...urkar
whatelseisnew: lycka till!! hoppas ni hittar någt snart
Jani, vi har börjat prata om Norge nu.Som ett tillfällig lösning då underhållet håller på att få oss på knä...GRRRRRRR
Här är en annan "återvändare" som kom tillbaka från Spanien för ett år sedan. I början kändes det jättemärkligt, som att komma hem men ändå inte. Nu har man vant sig igen. Men jag saknar Spanien på många sätt: Klimatet, människorna, familjen därborta, livet, värmen, maten, vännerna... Fast samtidigt skulle jag inte vilja återvända. Jag flyttade hem när jag var gravid, jag är väldigt nära min familj här och ville inte att mitt barn skulle växa upp långt från dem. Jag kände mig också tryggare i det svenska samhällssystemet. Jag tror också på bättre möjligheter för vår son här. Han får tillbringa somrar och semester hos farmor i Spanien men en svensk utbildning väger tyngre än en spansk (personlig uppfattning:)
Visst undrar man ibland om man var galen som flyttade hit - när mörkret kryper sig inpå husknuten - men samtidigt vill jag att min son ska uppleva samma svenska lyckliga barndom som jag gjorde....
Andra som bott eller bor i Spanien och återvänt/ska återvända till Sverige?
princesita: precis som du tänker jag/vi. Barnen har det mycket tryggare i Sverige tror jag. Visst saknar man Spanien men man gör väl sitt bästa för sitt barn.
Innan vi fick vår dotter tänkte vi inte ens på att flytta tillbaka men nu när hon skulle börja på dagis i Spanien blev det helt andra tankar. Håller med dig 100%
whatelseisnew: vad tråkigt och höra 
men varför Norge? skull ni få lättare jobb där?
Jani,
Norge har bättre lön och dom kan anställa utan språk möjligheterna...Han kan vecko pendla blir tungt ett tag men o andra sidan kan man inget göra....Har redan 2 arbetsgivare som har visat intresse för honom..Så hej och hå får vi se vad det blir...=)
whatelseisnew; vad skönt och höra hoppas det löser sig.
Men behöver inte han ha uppehållstillstånd i Norge för att kunna jobba där?
vart har du kollat jobb i Norge??? kanske kan vara något för sambon också
Jag tror att de flesta går igenom en mer eller mindre jobbig omställningsfas. Vi flyttade hem till Sverige för drygt 2 år sen efter 3 år i USA. Mannen är amerikan och pga språket har han helt klart fått göra uppoffringar karriärmässigt för att vi ska kunna bo här. Men jag visste tidigt att jag verkligen inte ville skaffa familj i USA och lämna barnet på dagis för $400 i veckan när det är 6 veckor gammalt alt. bli hemmafru...
Jag trodde jag skulle hitta mina svenska rötter på en gång när vi kom hit, men jag kände mig mer amerikansk än jag kunnat ana - och gör så fortfarande på vissa plan. Det har inte alltid varit lätt. Sverige är hemma för mig och min man trivs här, med undantag för att han saknar sin familj, sina vänner och den levnadsstandard vi hade där. MEN - det finns ju bra saker med alla ställen och ibland frågar vi oss om vi gjorde rätt. Människan fungerar ju så - att man fort glömmer det som inte var bra och blir nostalgisk i stället...
Jag tror helt enkelt att en så stor grej som en flytt mellan länder måste man besluta om logiskt och praktiskt och inte känslomässigt. Det kan kännas stormigt ett bra tag, men flyttade ni av rätt anledning så kommer känslorna så småningom ikapp.
Lycka till!
Jani, Jag hoppar bort till din sida med resten av infon...=)
Har bott 8 år i Italien och flyttade för 2 år sedan "hem" till sverige med man och barn, men vi flyttar tillbaka nästa år....
Jag flyttade hem till Sverige för 3 månader sedan från Irland.
Ville hem nu när lilltjejen var född eftersom det är så kort mammaledighet och har inte råd att vara hemma-mamma.
Saknar Irland något otroligt. Har insett hur otrevliga och egoistiska många svenskar är. Men samtidigt är det skönt att vara nära familjen och att träffa gamla kompisar igen. Vi kommer bo här i några år nu, men sen blir det nog kanske Irland igen..
Flyttade tillbaka förra året efter 13 år i London, kom hem med man och tvillingpojkar! Ångrar mig inte...förutom att jag saknar mitt jobb/härliga vänner/lönen