88:or som väntar eller har barn?

det är SÅ vanligt. jag drömde att jag födde hästar hela tiden..

Har börjat drömma varje natt sen ja fick vårat + .. Helt sjukt ibland, blir så chockad över mina drömamr så ja måste berätta för karl :D haha.

en natt drömde jag att jag skrev ut mitt barn, alltså födde genom skrivaren. och jag blev SKITSUR på mamma för att hon hade sagt att det skulle göra ont att föda barn.. haha!

Jag har en son på 9 månader. Själv fyller jag 20 nu i feb.

Lustigt hur många drömmer. Jag hade inga drömmar alls om förlossningen eller föräldraskapet...

Ena dagen längtar jag verkligen till förlossningen och så.. Men i efterhand så är jag jävligt rädd. Har ingen hög smärtgräns och väldigt sjukhus och nålrädd. Så jag hoppas att jag vaknar upp den 24 Augusti och det ligger en bebis brevid mig bara :D Skippa all den där smärta och spricka och sånt :P haha. Kan inte drömmen bara slå in? :D

Jag har inte heller särskillt hög smärttröskel, men epiduralbedövning var min bästa kompis under förlossningen! Kände ingenting under flera timmar och fick inga av de biverkningar som den kan ge. Har också problem med nålar men under förlossningen hade de kunnat gjort mig till en sil utan att jag brytt mig. Det var desto värre när de skulle kolla Vildas blod efteråt och de stack på olika ställen i 1,5 timmar. Då kom tårarna i mängder! Det går nog bra ska du se! :D

OM de märker att man har en hemskt rädsla inför förlossningen .. Planerar de ett snitt då eller måste ja säga till om de själv? Har funderat lite runt det där.. Någon som ha nå bra svar? :)

OM de märker att man har en hemskt rädsla inför förlossningen .. Planerar de ett snitt då eller måste ja säga till om de själv? Har funderat lite runt det där.. Någon som ha nå bra svar? :)

ett snitt ökar risken för ditt barn och dig själv. inget jag skulle rekomendera.
om man har sådan rädsla är det bättre att få någon stödperson att prata med.

det finns speciella grupper man kan gå i om man har förlossningsångest. ungefär som terapi.

Det är så konstigt det där, för ena dagen är jag inte rädd alls inför förlossningen .. Fast andra dagen är ja livrädd, vill inte alls vara med om förlossningen . Får panikångest nästan :/ Men ändå vill jag vara med om den saken.. Hela det stora innan vi "får" våran bebis.. Jag måste nog inse att jag är en konstig människa jag :)

att föda barn är det bästa jag gjort i hela mitt liv, du kommer ångra dig om du inte föder vaginalt!
jag tyckte att det var en härlig smärta och varje värk var en värk närmare målet :D
det är många som är rädda, men när dagen väl har kommit så är det så naturligt.

Jag tro ajg kommer bli lugnare ju närmare "dagen kommer" Får säkert ett bra stöd , har träffat barnmorskan som jag ska ha då jag var inlagd .. Och hon var jättebra! Men jag kommer nog alltid ha den där rädslan tills det väl sker :) Är ju rädd för som sagt en nål :P Tänk då att det ska ut en bebis där nere :D Ingen rolig tanke :) haha !

när du väl får värkarna så har inte tid till att tänka på nålar o när bebben kommer ut genom där...för man har så fullt upp med att ta sig igenom värkarna..

Runt vecka 30 var jag skiträdd och funderade på att övertala min barnmorska om ett snitt. Men ju närmare förlossningen jag kom desto mer insåg jag att man får ta det som det kommer och jag hade otrolig stöttning från både mamma och andra anhöriga. Man vet ju att man kan ta bedövningar o så om man inte orkar med. Jag var inställd på bara lustgas, men kände ganska snabbt att den inte gav önskad effekt och då var det bara att be om något starkare! Kände inte ens lokalbedövningen innan de satte slangen, så nålen är inget problem och jag blir kallsvettig av att tänka på stick i fingret i vanliga fall...

Det blir säkert inga problem, ska ha med mig gubben också .. Han är mest rädd för att jag ska skena iväg med hormonerna :D haha. Längtar tills vi får skriva in oss och så nu . Allt går så sakta !!