• 23årigmamma

    Jag är en så ensam mamma och deprimerad på köpet.

    Jag är så ledsen idag igen som vanligt....

    Enda sen jag blev mamma(18 månader sedan) så har jag varit så sjukt ensam. har aldrig någonsin tidigare varit så ensam.

    Jag är arbetslös. letar jobb för fullt men har inte fått napp än, alla vill juh ha erfarenhet å det saknar jag...

    Jag är 23 år gammal. Bor tillsammans med min sambo samt barnets pappa.

    Han jobbar för tillfället sju dagar i veckan så vi ses bara på kvällarna... Det är tillfälligt han jobbar såhär mkt orkar inte dra upp varför. Det är inte svartjobb vill jag bara klargöra...

    Mina a-kassedagar tar snart slut å sen står jag utan inkomst.
    Just nu får jag 3300:- från alfa-kassan varje måndad. Tyvärr har vår dotter varit sjuk en del den sista tiden och jag blir då utan pengar för eftersom jag aldrig jobbat har jag inte rätt till tillfällig föräldrapenning då hon är sjuk. och hon måste juh gå på dagis 15h i veckan för att få alfa-kassa.

    förra månaden fick jag bara ut 2800:- på grund av det.

    jag har typ inga kompisar. Ingen som ringer mej. de ända jag umgås med är vår dotter samt mina föräldrar+syster samt sambons föräldrar. och hur kul är det att prata med dem när de inte lyssnar ett skvatt utan bara ägnar den mesta uppmärksamheten till vår dotter. känner mig sonylig även om de säger att så är det inte.

    men det räcker inte. Jag längtar så efter en vän, en vän som vill umgås med mig, en vän som ringer och frågar hur jag mår.

    Jag går på öppna förskolan varje måndag men vågar inte fråga ifall om någon skulle vilja ses på fritiden...skulle kännas så patetiskt...

    har fått så dåligt självförtroende av att vara arbetslös och bara gå hemma.

    och jag/vi har aldrig råd att göra något för vi får ut ca 16.000:- i månaden...så när vi betalt räkningarna blir det inga pengar kvar till nöjen.
    så man kan nästan aldrig ta en fika på stan, gå på bio eller åka till badhuset eller något annat som kostar...

    Jag har hållt på med hästar sen jag var liten fram tills att jag var gravid i sjättemånaden. och jag har inte råd att återuppta mitt intresse. suck.

    det enda jag gör om dagarna är städa, laga mat, diska, tvätta, blöjbyten letar jobb och är ensam.

    Jag blir så ledsen. jag vill inte må såhär längre, förhållandet blir lidande...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-11-06 09:37:52:
    suck. Nu fick sambon sparken igår på ett privatföretag som han fick börja på för en månad sen. Och eftrsom de inte hade kollektivavtal fick han gå samma dag. Och det värsta är att hanses a-kassedagar är slut. Och mina håller på att ta slut med.

    Känner mej så misslyckad.
    jag vill absolut inte dras in socc för då skulle vi inte få bo kavr här eftersom amn tydligen bara får ha en hyra på max 5200:- vår tre kostar 5900 med parkeringsplats. Jag vill inet flytta härifrån då jag tycker den delen vi bor på är mest barnvänligast i stan samt att dottern går på dagis här som både hon och vi trivs med..

  • Svar på tråden Jag är en så ensam mamma och deprimerad på köpet.
  • Ellapropella

    Att du inte har några lån i dagsläget är ju hur bra som helst!!! Själv käns det att vi har lån upp över öronen :) Vi har IKEA-credit, billån, bolån. Vi har varit tvugna att ta en del lån för att vi inte har så mycket inkomst i dagsläget, men som vi tänkte betala av mer på sen när jag är utbildad och fått ett bra arbete.
    Men det är så faktiskt att de finns nästan ingen som inte tar lån för att kunna göra det man vill eller skaffar det man vill. Folk som pluggar i MÅNGA år till läkare, advokat osv. har alltid var tvungen att någon gång ta studielån. Det som är så bra med studielån är att när man är färdigutbildad så har man råd att betala tillbaks när man har fått jobb, min sambo betalar sin studielån nu och det är inte så mycket i kvartalet vi betalar och man kan lägga upp betalningen hur man vill.

  • Ellapropella

    ...jag har själv tänkt att plugga och jag kan säga att jag kan INGEN engelska tex och har andra del ämnen som jag hade svårt för. Men jag tänker inte låta det hindra mig för att få en bra utbildning, bra jobb och en stadig ekonomi för min familj! KY-utbildningar är inte lika krävande som högskola och vill man att det ska funka så gör det det. Annars kan du bara ta en del kurser som stärker ditt CV för arbetssökande.
    Jag tror starkt på att du kan om du gör det för DIN DOTTERS SKULL!!

    Kram

  • Viran

    Hej Hej!! Vill bara säga att jag va i en liknande situation som dig och att det verkligen inte är roligt. Jag va hemma med mina små tvillingflickor i två år och det sissta året va jag verkligen isolerad. Fick aldrig någon bra kontakt med dem på öppnaförskolan, kännde mig alltid för ung m.m.

    När tjejerna va 2 år tog jag modet till mig och började plugga på komvux. Jag har inte heller varit bra i skolan och framför allt inte i matte. Jag kände inte någon när jag började då jag va helt nyss flyttat. På komvux fanns fantastiska lärare, som verkligen gillade sitt jobb och gjorde allt för att jag skulle förstå, vilket jag gjorde. Jag träffade kompisar och utvidgade mitt kontaktnät här. Det va verkligen toppen att plugga, så även om det känns jobbigt och svårt så tycker jag att du skall fundera på det igen!!

  • jerveline

    Hej!

    Jag förstår hur du känner dig. Men du har helt fel angående socialbidrag. Vi är 2 vuxna och 2 barn, vår norm ligger på lite över 9.000 kr efter att alla räkningar betalad. Och visst man skäms över att behöva gå till socialen ibland.

  • Fanta83

    Hej Hej!!
    Känner mig också som världens ensammaste människa nu när jag går hemma och är mammaledig och min sambo pluggar i stockholm så det känns som att alla våra pengar går till att han ska åka tåg...
    Men det är inte bara det, hade två riktigt bra kompisar innan jag blev gravid och de var glada att vi/jag skulle få barn, man efter att han kom så har vi haft mindra och mindre kontakt fast jag upprepade gånger sagt att sonen inte är ett problem och att pappa kan ta hand om honom om vi ska hitta på något...men nej då ingen ringer i allafall....
    Så jag fattar hur du känner.

  • sabina1983

    Hej. va ett tag sen nu du la ut tråden. Men ja e också 23år nybliven mamma.. Känner kanske att de skulle va lite skojjigt å ha nån å prata me nån i samma ålder å också mamma. Så om du vill kan du jhu mejla mejj om du vill prata lite å så. =) eller gätsboka mejj..hihi

  • MammA MiA

    Hej hej...jag var 18 år när jag fick barn så hann inte gå ut gymnasiet, så när min dotter var 9 månader började jag skolan igen för att gå klart. Fick då 950:- i månaden så vi levde på min pojkväns lön..det va så klart väldigt påfrestande och jobbigt. Men vi gav oss fasen på att vi skulle klara den här utmaningen och inte ge upp och tänkte hela tiden att det kommer bli bättre längre fram. Terminen efter att jag fyllde 20 fick jag börja ta studielån och tvekade först men kom fram till att det är bättre att ha lite lån än att hela förhållandet och livet går åt skogen. Nu är jag 21 och har sista terminen till att bli Idrottsledare och det känns jätte skönt:) Så till sommaren måste jag ha ett jobb..men det kommer oxå ordna sig.

    Så mitt råd är att bestämma sig för vad man vill och att man är bredd att kämpa för det. Det kommer att bli bättre för dig med, men om jag vore du så skulle jag se om det fanns någon utbildning att gå(jag suger oxå på matte men man klarar det ändå,alla utbildningar kräver inte matte). Och att ta studielån...det är inte hela världen:)

    Lycka till

  • Babas Emma

    Får man fråga vart du bor någonstans? :)

  • anneliesb

    Vart bor du TS?

    Jag finns i TRollbäcken, Sthlm!

  • R Mutt

    Om du inte har någon eftergymnasial ut6bildning och inte fått jobb trots att du sökt... då kanske det (om jag får vara rättfram) är dags att face the reality och börja plugga!

    Ingen vill ha studielån men det finns ärligt talat inte särskilt många spännande, välbetalda jobb med goda anställningsvilkor för den som saknar utbildning.

    De pengar du investerar i dina studier får du troligtvis igen i form av högre lön.

  • Henke Mammas älsklig

    hej hej...

    jag tror vi alla känner oss ensama ibland. Jag tyckte själv jag kände mig ensam tills jag kom igång med något..  Jag hoppas de löser sig för er... Och jag tycker absolut inte du ska skämmas för att ragga vänner på öppna förskolan. JU fler vänner desto bättre.. Kramar

  • Doriath

    Vore jag dig skulle jag allvarligt fundera på att läsa vidare. Det finns ganska många utbildningar på distans. Vad gäller studielånet får man väl säga som så att du gör en investering för livet! Att låna pengar för att få ett mer välbetalt och intressant jobb är värt varenda krona!

    För övrigt tror jag inte någon tycker du är patetisk om du frågar om de vill ta en promenad eller fika någon gång.

  • cirre

    hejsan...låter inte som du mår så bra..vill du prata så e det bara att skriva..jag e bra på att lyssna..ha det bra.kram på dig

Svar på tråden Jag är en så ensam mamma och deprimerad på köpet.