Mår bra, inget illamående= ökad risk för missfall?

Jag har fått ett missfall och då mådde jag pyton. Hela graviditeten då jag fick världens finaste son så mådde jag prima, så det stämde inte på mig.

Jag är i vecka 9 nu och har mått prima hittils! Inte mått illa en enda gång alltså! Har du mycket andra symptom?

Du ska nog inte lyssna så mycket på det

Jag har också varit orolig för detta men jag läste nånstans att detta bara var en MYT!
så vi kan andas ut

Tycker att det låter bra att det är en myt. Det kan vi väl bestämma! Och så tycker jag att folk ska sluta sprida sådana osanningar som bara gör att man blir ännu mer nojig. Som att man inte klarar det själv, liksom.. ;)

Skånetös78: nej, alltså, det spänner och drar lite grann bara i livmodern eller ligamenten eller vad det är, men annars känner jag inget. Jag brukar iochför sig känna av min mencykel väldigt väl annars, så det kanske är så att jag är van vid onda tuttar, och såna ups and downs. Men , nej, jag känner mej inte ett dugg gravid, och jag mår som sagt oförskämt bra!

Åh vad skönt att det finns fler än jag som inte känner ett dugg! Jag har inga som helst symptom heller och blir ganska orolig när man läser om alla som spyr kors och tvärs, har svinont i brösten osv osv! Nästan så man längtar efter att må kasst! Men nä, man ska nog inte vara så rädd..det finns ju exempel (även om de ju är väldigt ovanliga) på folk som plötsligt fött barn utan att ha haft en aning om att de var gravida :)

Jag har mått bra hittills och är nu i vecka 30. Har för mig att ca 70% av alla gravida som inte får missfall mår illa men resten inte. Du har tur helt enkelt

Här är ännu en i v 5 som inte mått illa ännu. Ibland drar det lite o kniper lite i livmodern. Brösten har ömmat, men det har avtagit lite o nu är det mest bara konsentrerat till bröstvårtorna. Konstigt att inte känns någonting fastän det har flyttat in en liten krabat dit. . .

Min BM sa till mig att det var ett bra tecken att jag mår illa för att det är graviditetsbeskyddande med mycket hormoner. Min teori är att min kropp efter att ha gått miste om en graviditet för att säkerställa det lite bättre så att säga producerar mer hormoner men för säkerhetsskull liksom. Jag tror däremot inte att man ska oroa sig mer el mindre för att man mår illa eller ej utan faktum är att händer det så händer det och man kan aldrig förbereda sig för det. Varje dag som min graviditet fortskrider är en seger för mig. Även om man inte alls vågar se så långt fram som man velat. Det är fortf. ganska hemligt och det är första gången jag skriver om det här. V.11 imorgon en STOR seger för mig och min lilla mygga.. :)

Jag hade exakt samma noja som dig när jag var gravid. Mitt tips är att njuta av det faktum att du mär bra...jag blev illamående till slut och det var INTE kul! Försök att slappna av att njuta! Har du varit på UL än? Om inte så kan jag garantera dig att du kommer vara mycket lugnare efteråt!

Jag fick precis missfall i v.7+6, är över 40 så det var inte helt oväntat. Hade inte jätte mkt symptom heller, det var som att illamåendet inte riktigt kom igång typ, väldigt få andra symptom.

Bara för att kontra den otroligt onödiga kommentaren från "R" ovan så kan jag meddela att jag är gravid i vecka 14. Hade inte ett enda symptom, då menar jag NOLL, fram till för en vecka sedan. Då började jag känna lite i brösten typ. Var på ultraljud idag och bebis levde och hade de gött!! 

Så att man inte har några symptom behöver inte betyda ett skit 🙂 

Kanske dags att skrota denna myt för alltid?

Lättare graviditeter betyder inte nödvändigtvis färre graviditetshormoner, bara att man reagerar olika på dem. Precis som på mycket annat.

Vissa är allergiska, andra inte. Vissa blir lätt sjuka, andra inte. Osv.

Det fysiska kan vara ungefär samma, men man känner av det olika mycket, samt på olika sätt.

Min moster mådde bra alla sina tre graviditeter. Fick tre friska barn. Min mamma mådde inte heller så dåligt när hon väntade mig och syrran.

Själv hade jag hört att tvillinggraviditeter kan vara extremt jobbiga, med mycket illamående osv, men så var det inte för mig. Jag mådde nästan inte illa alls. Däremot var jag ganska trött hela graviditeten och "tålde" knappt lagad mat, levde i princip på råkost. Men mådde i övrigt helt ok.

Känner andra som spydde som grisar och / eller hade tuffa graviditeter på andra sätt. Fick friska barn. En fick ett tidigt missfall. (Vecka 8). Men en annan som fick missfall senare, mådde ganska bra innan.

Det finns helt enkelt ingen direkt koppling mellan missfallsrisk och hur man mår under graviditeten. Det är annat som avgör.

En gammal tråd som många korrekt redan avfärdat som strunt och jag kan bekräfta: det finns inget tydligt samband mellan illamående/brist därav och missfall.

Jag har träffat kvinnor som varit långt gångna i graviditeten med fullt friska ofödda barn, och som knappt märkt av att de var gravida för att de hade en sådan lätt graviditet. Jag har mött kvinnor som mådde fruktansvärt redan från början och som senare fick missfall. Och jag har såklart träffat kvinnor som mått bra men sedan fått missfall och kvinnor som mått jättedåligt men ändå fått friska bebisar.

Så jag tycker att den här myten mycket väl kan kastas i soptunnan och aldrig tas upp igen 😊

Vill bara inflika i denna gamla tråd om någon orolig nygravid själ läser att ny forskning har visat på att det är ett hormon som heter GDF15 som orsakar illamående hos gravida kvinnor, har alltså inget med nivån av hcg att göra. Det vet dom säkert nu. 

GDF15 finns naturligt i alla människors kroppar men i olika hög grad hos alla. När en kvinna blir gravid bildas mer GDF15-hormon (moderkakan gör det) och de individer som då normalt sett har låga nivåer av det hormonet sedan tidigare reagerar häftigare på ökningen än de som har högre nivåer. De som har högre nivåer är redan "vana" vid hormonet och mår därför inte så illa, eller känner inte av det alls och mår toppen. 

Så mår du inte illa så är din kropp redan van det här hormonet som skapar illamående, var glad för det :) Till stor del tror man det är genetiskt, men finns andra faktorer också som dom vet spelar in.

Snart har dom medicin eller behandlingar mot extrema illamåendet som drabbar vissa. 

Grattis till din graviditet, tror tyvärr ditt framtida barn kommer få en riktig vidrig mamma.

1. Har pågående missfall, du hade kunnat välja att vara lite mer förstående för min input men valde istället den rabiata versionen. Tycker genuint synd om ditt framtida barn - om det nu blir nåt. 
2. Missade tydligen tråd-memot där det stod att man bara fick kommentera om man Inte haft några symptom och fått lyckad graviditet.