xena, jag menar att tösen har en valmöjlighet. Och, om hon pluggar som min tjej gör, så får hon ansöka om csn (ca 7500 per månad), vi hjälps åt att skaffa en lägenhet och sen får hon sköta sitt hushåll själv. Eller så, om hon nu har pojkvän, så tar jag ett samtal med killen och så får han ta över ett tag. För är det så att man inte vill fullgöra sina plikter hemma så skall hon heller inte bo hemma. Men som de flesta av oss här säger, de har valmöjligheter: Hjälp till hemma, plocka undan efter dig och kör dammsugaren ibland och avlasta lite grand. Då är de sååååå välkomna och jag tar emot med öppna armar. Vill du vara en snyltare: nej tack, var snäll och se till att skaffa ett eget boende. Jag kan hjälpa dig, men du gör det mesta jobbet själv.
Jag själv var en festprisse när jag var 18. Visserligen jobbade jag, men jag bodde hemma. Sällan var jag hemma före 06.00 lördag eller söndag morgon. Pappa var väldigt orolig varje helg, och inte fattade jag det. Till slut sa han att antingen får jag flytta eller se till att komma hem i tid på nätterna för han orkade inte med ångesten att se min säng tom på morgonen. Jag flyttade två timmar senare. Skaffade en andrahandslägenhet. När jag kom hem på eftermiddagen för att hämta mina sista pinaler stod pappa och grät på balkongen. Han hade ju inte menat det, han hade bara velat ruska om mig. Precis som ts gjorde i förra tråden. Hon ville ju inte heller att ungen skulle flytta, bara ruska om.
En annan på FL har hjälpt sin dotter flytta för hon vägrade ta reson. Men hon köpte en lägenhet till sin dotter, där dottern nu måste ta ansvar för hyran, maten, städningen osv. Jag överlåter åt henne att, om hon vill, berätta hur det gått. Men inte heller den tjejen står på gatan. Ingen av oss skulle överge våra barn på det viset, så jag förstår fortfarande inte vad diskussionen går ut på. Ingen av oss skulle låta våra ungar sova i portar och frysa utan mat eller känna sig övergivna. Aldrig i livet.
