Att alltid vara orolig för nästa steg - får jag missfall igen?

Oj, jag är så lycklig. Testade positivt den 24/11 (FET 10/11 - vågade helt enkelt inte testa tidigare). Men vi har gjort syskonförsök i 1,5 år nu och det känns som om jag har ätit, sprutat och stoppat upp hormoner konstant under denna tid. Omväxlande med ÄP, överstimulering, cystor (som man måste vänta på att går ner), FET, negativt resultat, upptining inför andra FET där embryot inte överlevde, sedan mer hormoner, FET och positivt test - och så missfall när jag var 7+3 (såg aldrig några hjärtslag, så lilla lilla bebisen dog tidigt).

I alla fall. Nu alltså äntligen äntligen gravid igen. Andra gången 2007. Mår toppenbra. Har inte alls den här oförklarliga, iskalla känslan av att någonting-är-fel-fast-jag-vet-inte-vad som jag mystiskt nog hade under de veckor jag var gravid i somras innan jag fick missfall.

Jag gör IVF i Thailand, så jag kan bestämma själv exakt när jag vill gå på VUL första gången. Vill inte gå innan jag vet att man kan se hjärtat slå, för jag har nån fix idé om att det vore bekräftelse på att det är på riktigt denna gång. Så jag bestämde nyss att jag ska beställa tid till 7+0 dagen, dvs 12/12. Dagen före Lucia.

Först har man varit orolig i vareviga steg under den här oändligt långa processen. Sen nu är jag orolig för att jag ska få missfall igen. Och sen, sen kommer jag väl vara orolig för att bebisen ska klara sig ända till förlossningen, under förlossningen, efter... att barnet ska bli sjukt/råka ut för en olycka... Ja, jag vet. Att skaffa barn är ju att i hela livet mer eller mindre oroa sig för att något ska hända.

Är det större risk att få missfall igen om det hänt en gång? Är det sant som de (läkarna) säger, att det inte är större risk att få missfall efter IVF än vid normalbefruktning? (Det låter så otroligt, att ett fryst & tinat embryo ska vara likvärdigt med ett helt färskt, normalt.) Jag vill gärna ha uppmuntrande kommentarer och höra om andra är lika nervösa som jag...