Detta svar är lååångt!
Hej hej! Min son föddes i januari, 11 veckor för tidigt. Orsaken är inte helt klar, men troligtvis var det pga en infektion hos mig av något slag som gick över till honom så att han mådde dåligt i min mage. En annan teori är stress. Han vägde 1500 g och var 39 cm lång.
Noel låg i kuvös i två veckor med cpap. Först en stängd kuvös, men efter en vecka fick han en öppen. Han hade lite syrgas de första dagarna men det togs bort eftersom han saturerade sig så bra. Han hade ju också, visade det sig, en stor hjärnblödning grad 3-4 som gjorde att han slutade andas självmant de första två veckorna och detta var ju jättejobbigt. Vi satt bara och stirrade på monitorn hela tiden eller på hans bröstkorg för att se om den rörde sig.
Blödningen försvann så småningom och vi fick flytta ihop med vår son i ett sk samvårdsrum där vi var och skötte om honom själva dygnet runt. Det var också jobbigt eftersom jag inte kunde sova av rädsla för att han skulle sluta andas. Trots att han hela tiden var monitorerad var jag livrädd för att han skulle dö. Men allt gick ju bra och vi skrevs ut från sjukhuset den 5:e mars, mer än en månad innan BF!
Den första tiden hemma var ju skitjobbig den med, eftersom vi var helt själva med en pytteliten bebis. Men han bara åt, jag ammade honom varannan timme de första fyra månaderna, och sov och gjorde inte mycket väsen av sig. Det är först de tre senaste månaderna han har börjat göra sig hörd och det med besked! Han är en mycket bestämd herre. Han är sen grovmotoriskt sett pga blödningen men vi går hos sjukgymnast och nu sitter han nästan helt själv. Han älskar att hoppa i knät på oss och de senaste veckorna har han börjat jollra som andra bebisar. Inga tänder i sikte men de kommer väl snart. Han slutade amma när han var 7,5 månad, totalvägrade ta bröstet en dag. Så då blev det ersättning och lite puréer. Nu äter han bara mat och dricker välling morgon och kväll.
Jag kan fortfarande nojja över att han ska sluta andas och kollar till honom ett par ggr varje natt för att va på den säkra sidan... Han sover hela nätterna och har eget rum sedan två månader tillbaka.
Det var vår historia! Om du undrar över något så är det bara att skriva, kram från Sofia