Lycklig Bonus Mamma

Hon kan va lycklig Eran Jenny, som har en sån fin och omtänksam bonusmamma Jag e själv en biomamma som skulle älska att ha en bonus till mina barn som var som du. Mina barns pappa har i stort sätt levt som singel sen vi separerade för typ 7 år sen, men nu har han precis träffat en tjej och jag e glad för deras skull. Det e inte lätt med alla olika familjerförhållanden som finns idag, bioföräldrar å bonusföräldrar, plastfarmödrar och låtsasmorfadrar. Jag har själv ett nytt barn med min sambo, som ju e bonuspappa till mina barn. Det har varit en stor prövning för både honom å mig, å kommer säkert alltid vara en aning komplicerat. MEN på Dig låter det så enkelt.. Varför kan man inte mera släppa på alla egna känslor, kanske bitterhet man känner å bara finnas för barnen? Varför kan man inte bara älska å finnas till för barnet oavsett om man kallas plast-, bio- eller bonus? Barnen kan ju aldrig få för mycket kärlek. Du e ett steg i den riktningen..mot en bättre värld för våra barn å det ville jag bara säga. Fortsätt att vara lycklig å att göra dina nära lyckliga.
Kram//från en bio-mamma

Du o jag e lika... Jag har en liten bonuskille på 3 år. jag gör allt i min makt för att göra hans liv och vardag till bästa möjliga. Jag lägger lika mycket krut på hans kommande rum, som våran bebis rum. Vi håller på att renovera o inhadla nya möbler.
Har fått mycket rynk på näsan av vänner att jag har tilldelat bonusen det stora fina rummet o bebisen har fått det lilla. "Bonusen e ju bara hos er varannan vecka, varför ska han ha så mycket" e ju en vanlig komentar. Har även gjort en jättefin scrapbook till honom från hans födelse till nu (biomamman tog allt sånt i separationen) Jag handlar till honom så han alltid har allt som behövs i kläder/skor väg, jag tycker det e viktigt att få det så rättvist som möjligt så att han aldrig känner sig oälskad eller åtsidosatt. Jag e noga med att kela, krama o mysa med honom, samtidigt som det e lika viktigt med tillsägelse när han gör fel.

Jag anser mig själv att vara en väldigt bra bonusmamma. Har själv växt upp med skilda föräldrar o bonusföräldrar så jag vet hur viktigt det e att man gör sitt bästa för att få honom att känna sig lika viktig och älskad även om han bara bor där varannan vecka.

Sen ska jag inte sticka under stol med att det kan vara påfrestande att vara bonusmamma ibland, men det har bara med självaste biomamman att göra, inte ett oskyldigt barn. Tror att ofta i alla "hemska-bio-bonus-trådar" skulle kanske situationen kunnat vara bättre om alla inblandade tänkte på barnen i första hand och inte sitt eget ego.

Här är en till som älskar sitt bonusbarn!

Eftersom jag från första början var säker på att jag ville leva med hans pappa så har jag hela tiden sett min styvson som en självklar familjemedlem. Sedan ett och ett halvt år tillbaka är han dessutom världens bästa storebror till min son.

Just nu sitter han med sin pappa och skrattar åt nån komedi. Jag tror att jag ska knöla in mig bredvid dem...

Åh va skönt att läsa att det gått bra för sig att va Bonus mamma.
Blir såå lycklig när jag läser ditt inlägg.

Ha en riktigt god fortsättning!!

Hej vad kul att du oxå trivs i Bonus mamma rollen, din son e det med pappan till din bonus? eller blev din sambo Bonus pappa med? = )
Ja Jenny är ju nån som finns innan mig, och som mats älskar och det är ju inget jag kan eller vill ändra på, jag visste att hon fanns, hade det inte funkat mellan mej och jenny hade jag nog aldrig sattsat, men visst e det jobbigt många gånger, å speciellt när hon nu har börjat med att ropa och säga att hon längtar efter sin mamma när hon inte får som hon vill. det gör ganska ont att höra, men visst kan jag förstå jenny med, men det e ingen dans på rosor att vara en bonus alla gånger. = )
Kul att det funkar för er, glad jag blir att det finns fler = ) Lycka till kram

Tack så mkt = ) Och god fortsättning för dig/er med.

Annason: Sent svar. Min son är alltså vår gemensamma son.

Jag älskar också mitt bonusbarn!
Jag håller med dig i allt du skriver i ditt inlägg men för mig är det så självklart & naturligt så jag skulle faktiskt inte ens tänka tanken på att skriva ett sådant inlägg.
Allt det där med lika saker kör vi också för att hur skulle vi annars göra?
Lotta om vems barn som är viktigast? Hans eller mitt?
Ne som sagt för mig är det så självklart.
Och faktiskt, den här hysterin ang bonusmammor, att vi måste tåla & ta allt är faktiskt inte värre än de som måste visa hur duktiga de är. Jag är inte duktig som handlar de som båda barnen behöver eller gör fina album, jag är bara som alla borde vara.
Så ja, skäll på mig om ni vill! jag kan ta det

Annason: Sent svar. Min son är alltså vår gemensamma son.

Oj. Vad konstigt det blev.

det e väl ingen som ska skälla på dig, för att du fungerar "normalt" att jag skrev en tråd om våran relation var för att en bonusmamma hade en sån konstig syn på sitt bonusbarn och sin sambo..... så jag skrev nog mest min tråd för att visa att jag älskar min bonus som om hon vore min....
jag förstår inte vad du menar med:jag håller med dig i allt du skriver i ditt inlägg men för mig är det så självklart & naturligt så jag skulle faktist inte ens tänka tanken på att skriva ett sånt inlägg.
Vad menar du???
många trådar av bonus mammor e så negativa idag så jag kände att det måste in en positiv.. = )

Jag förstår vad du menar = )

Såå skönt att höra att det finns bonusmammor som trivs! Själv är jag en biomamma, men sonen har en fullständigt underbar bonusmamma som alltid finns där och som jag kommer hemskt bra överens med, och jag är glad att han har henne!
Jag vet med säkerhet att han tycker jättemycket om henne, och det känns alltid bra att lämna sonen till henne och pappan!

Har sagt det i andra trådar, men tål att sägas igen: Tack alla underbara bonusmammor för att ni är så villiga att ta in barnen i era liv, förstår att det inte är så lätt alla gånger, särskilt inte om det finns ett svartsjukt ex i bakgrunden!

tack så jätte mkt för dina fina ord = )

nee det e inte lätt även om man kommer överens med X:et, nu e Jenny inne i en mamma period så får inte hon som hon vill då gråter hon å skriker efter sin mamma å att hon längtar efter henne, visst det e väl kanske bara en period, men gudarna ska veta att det e sååå jobbigt att höra, bara för att hon inte får som hon vill..... man blir väldigt ledsen inombords, samtidigt som man förstår att det e nog lika jobbigt för Jenny och jag tror att hon saknar sin mamma, eller jag vet, men det e just dom där stunder som man blir osams, eller när hon inte får som hon vill då e det bara mamma som gäller... och det känns.... när man inte kan göra så mkt åt det heller.....
Jag och Jennys mamma Martina har ju fått upp en ganska bra relation tycker jag, där även jag och Martina kan växla ord med varandra som har med Jenny att göra, än som förr jag sa allt till Mats som sa det till Martina eller om jag frågade saker som han inte hade svar på, å så glömde han att fråga henne det om det hade med Jenny att göra. Men nu kan jag fråga själv och även Martina om det e nått så det e ju skönt att vi kommit förbi den gränsen... blev väldigt mkt lättare då, å sen Mats å Martina bytte bytesdagar, förut va det söndagar men det va total Kaos, å nu e det via dagis på måndag å det funkar SÅ mkt bättre, Jenny är en helt annat barn sen dom bytte dagar hon e mkt gladare, och hon har sten koll vilken dag som e måndag