Ni som fött och haft förlossningsrädsla...

Jag var också så rädd för att föda när jag skulle ha mitt första barn. När det väl sätter igång så blir man nog lite överraskad över hur ont det faktiskt gör. Ryggmärgs bedövningen är verkligen underbar och att rekommendera men den tar ju bara bort det onda som värkarna orsakar! :) jag var också mest rädd för utdrivningen men det var ingenting i jämförelse och det gick så himla bra!!! Nu när jag ser förlossnings bilder i böcker så tänker jag mer på hur mycket man faktiskt tar i för att klämma ut bebisen, därav de hemska ansikts uttrycken! Vi ska ha tvillingar i maj och nu är jag snarare rädd för kejsarsnitt än något annat. Känn lugnet och du kommer få se så himla rå-stark du är! kram

vad härligt det är att läsa om er alla!!
ska defenitivt ha EDA,är oxå medveten om att det kan dra ut på tiden men om den e mindre smärtsam så kanske det kan vara värt det och måste ju vara bättre med en lugn och behärskad mamma..
Kram till er alla modiga!

Jag har också bestämt mig för EDA, efter allt man läst här inne. Känns ju dumt att inte ta det när det finns möjlighet...

Har ni gått och pratat om er rädsla medtex aurora pch vad gav det er? jag fick en remiss skickad igår..

Så var det för mig. Jag har en berättelse i min blogg från min förlossning som faktiskt blev fantastisk!

Emmies mamma o Lysistrate: Tack för att Ni delar med Er! Jag velar så mycket fram o tillbaka nu... Från början var jag helt övertygad om att snitt var det enda tänkbara alternativet, men efter att jag varit på mitt första Aurorasamtal så började jag ändra inställning o ville verkligen föda naturligt, även om jag fortfarnade var rädd... Men nu har rädslan för att brista blivit jättestor igen + att när jag läst om förlossningsrädsla, så har jag som anammat andras rädslor för annat som kan hända under förlossningen också, så nu är jag inne på snitt igen... Även om man har ont efter ett snitt, så känns det inte som en lika skrämmande smärta som under en vaginal förlossning, o ett sår på magen känns lättare att bära mentalt än ett trasigt underliv... Men jag ska säkert hinna ändra mig igen!

Risken är att man läser på mer än man borde... Tror att jag spädde på min rädsla på det viset inför min förlossning. Om ett första aurorasamtal fick dej att ändra inställning såpass mycket så kanske några samtal till får dej att bestämma dej för att våga gå igenom en vaginal förlossning. På nästa aurorasamtal kommer ni säkert ta upp dina tankar efter förra mötet.

Smärtan vid en förlossning går ju inte att beskriva eller jämföra med något annat men....all smärta kommer ju liksom inte på samma gång och man har ju inte konstant ont.

Jag lägger ingen värdering i hur man "får" sina barn, men känslan av att övervinna sin rädsla, få uppleva att föda fram sitt barn och upptäcka vilken kraft och styrka man faktiskt har inom sej, det är stort!

Emmies mamma: Ja, självklart har Du rätt i det! Jag skulle vara den stoltaste på planeten i efterhand om jag faktiskt tagit mig igenom en vaginal förlossning! Men om jag fortsätter vara så här rädd, så tror jag inte det är en bra idé...

Upprepar min fråga:
Har ni gått och pratat om er rädsla medtex aurora pch vad gav det er? eller hur har ni hanterat den?
jag fick en remiss skickad igår..

jag var skiträdd..hade panik ibland.När vi var med föräldrarutbildningen var vi på förlossningen o  på BB på visning.Efter man varit där så tycker jag faktiskt att man blev lugnare.När jag var på förlossningen trodde jag det skulle vara mer sterilt o med låkarrum så att säga men det var ändå ganska neutralt med möbler .Som ett vanligt rum fast med en sjukhussäng.

asfaltsblomman: Jag har ju inte fött mitt barn än, men har varit på ett aurorasamtal! Det hjälpte väldigt mycket på en gång! När jag gick därifrån funderade jag t o m över om hon jag pratat med hade hjärntvättar-skills! Jag ändrade mig från att absolut inte kunna tänka mig en naturlig förlossning, till att faktiskt VILJA genomföra en sådan. Att säga att all rädsla försvann skulle däremot vara en överdrift! Jag gick sedan i en månad ungefär o kände att JA, jag ska föda vaginalt, men sedan tog skräcken över igen... Nu är jag tillbaka till att vilja bli snittad... Har en tid hos Aurora-barnmorskan den 23/1 igen, så jag får väl se vad det mötet ger..! Kanske kommer ännu en bit längre då? Två steg framåt o ett steg tillbaka liksom! Vi får se....

Hej!

Jag är i v. 16 och ska på första Aurorasamtalet på onsdag. Ganska tidigt antar jag men jag är så rädd att min barnmorska tyckte att det var lika bra att sätta igång på en gång...
Jag är helt övertygad om att bli snittad men det är klart att de gärna får försöka övertala mig till vanlig förlossning.

Vad pratar man om där? Tidigare förlossningar? Sina rädslor?

Jag är oxå otroligt förlossningsrädd. Väntar mitt tredje barn. Fast detta är en riktig sladdis, 12 år sedan sist. Så hjärnspökena har tagit över igen.
Vill bara säga att du behöver inte oroa dig för att brista i underlivet. Det känner du säkert inte när du gör och det läker nästa alltid ihop fint efteråt. Jag har sprukit så mkt att dom fick tråckla ihop mig och jag kände det inte alls, trots att jag fött två barn utan bedövning.

asfaltsblomman - ja jag gick på Aurorasamtal vid min första graviditet och både på Aurora och MVCpsykologsamtal vid min andra

Jag var jätte rädd innan, men ännu mer rädd var jag för epiduralen. Det slutade med lustgas och en väldigt lyckad förlossning och jag kan faktiskt ärligt säga att det var inte så jävligt som jag trodde!

Jag var livrädd innan. Hade ångest varje dag från den dagen jag testade positivt fram till förlossningen. Jag jobbade på min rädsla hos aurora-bm så att jag ialla fall slog bort tankarna på kejsarsnitt men kom aldrig riktigt över rädslan ändå.

Förlossningen gick SÅÅ bra och när det väl startade var jag inte ett dugg nervös Jag tog värkarna bra och andades igenom dem i början. Sen fick jag eda och kom till himmelriket. Det var helt fantastiskt att föda barn och jag gör gärna om det fler gånger Önskar att jag inte hade oroat mig så mycket som jag gjorde, det tog bort lite av glädjen att vänta sitt barn.

Inför min första förlossning va ja inte rädd för själva förlossningen direkt, men enda sej ja va liten har ja vart väldigt rädd för sjukhus. När värkarna började hemma kände ja me rätt lugn men väl inne på förlossningen fick ja nog lite panik å blev fruktansvärt rädd,vilket resulterde i att ja kräktes oavbrutet nästan å hjärtat slog i 190 kändes de som varje gång de sa att nu e de nära tills bebisen kommer, å ja kände mej väldigt otrygg å va nästan rädd för personalen känndes de som. Allt slutade i snitt å de va ju de värsta tänk bara, så rädd har ja aldrig nånsin vart i hela mitt liv, trotts vaket tillstånd under snittet mins ja inte de första dygnet efteråt pga av shocken tror de nu i efterhand. Ingen viste under denna tid att ja va rädd, höll masken väldigt bra. detta har kommit fram under samtal me kurator efteråt + aurora samtal medans ja väntade mitt andra barn.

Aurora samtalet hjälpte mej otroligt bra! fick gå in på förlossningen i lung å ro å titta å känna å fråga å bekanta mej me stället å se att de va ju ett mysigt ställe de här.
När väl värkarna började me andra barnet kände ja mej kanon lugn kände ju igen mej i de här å viste precis hur ja skulle hantera dem, dock va ja ju jätte skraj för krystvärkarna för de hade ja ju inte vart med om tidigare :S Väl inne kände ja mej fortfarande kanon lugn å TRYGG me personalen vilket ja inte gjorde senast. Å förlossningen gick kanon bra å inget snitt blev de. Å kryst värkarna va verkligen inte så farligt som ja trott, de gjorde inte ont alls, kan bero på EDA:n som har hjälp kanon bra under båda förlossningarna, tagit bort smärtan helt.
Gjorde ju AS ont när väl bebisen skulle ut å den smärtan va värre än va ja trott men nu e den glömd igen =)

Tack för att aurora samtal finns!! annars hade väl fått en hjärt attak av skräck väl inne igen pga av den första öpplevelsen.

jag hade en sån otrolig förlossnings rädsla i början.
Men då det väl kom till krita han ja inte känna rädslan.
Allt gick så fort.
Jag åt tabletter för revbensinflamation o jag fick en vecka tidigare.
Jag mådde så bra den 10 mars -07 , jag o sambon var o shoppade på förmiddagen och sen kom vi hem, satt oss i soffan och jag kände hur kissnödig ja blev, gick på toa o störtblödde.
Ringde förlossningen o medans ja pratade med bm så fick ja lite ont , dom bad mig komma o kolla o få sov tabletter o fara hem igen men ja han inte mer än komma dit så var det o krysta.
Hade öppnats 9 cm hemma...efter 3 tim var min son ute =)

ryggbedövning hjälper ju bara man tar en i rätt tid..
Visst den hjälper ju o man får sig en tupplur. Men smärtan som kommer vid utdrivningsskedet är outhärdlig! det är det ÄNDA jag är rädd för vid min förlossning nu så rädd att jag inte vill föda... för jag VET att de komme ruj gära lika on tigen varför skulle det inte? någpn som kan ge mig tips på bra bedövningar där nere eller vad som helst för att lindra min ångest inför att föda tvåan!!?

This is my story..... Jag var tokrädd innan fl. I samband med att sambon äntligen övertalat mig och vi (jag...) skulle sluta med pillrena så bokade jag en tid med bm. Hon i sin tur skickade en remiss till en KLARA-bm som jag började träffa redan innan jag var gravid. Denna KLARA-bm (Karin Thulin, HBG) är en av de mest underbara människor jag någonsin träffat. Under våra träffar har jag kunnat fråga om vad som helst, gråtit och blivit tröstad och även blivit tvungen att sätta ord på vad jag är rädd för. Redan när mitt plus dök upp på stickan så bokade vi in ett snitt. Under våra långa och många samtal så har något hänt med mig och när jag var i månad 7 så avbokade vi snittet och satsade på vaginal förlossning. Och denna förlossning skulle jag inte velat vara utan för allt smör i Småland. Så häftig upplevelse! Visste inte att jag var så himla stark och kunde ha sådan kontroll på läget, bara jag litade på mig själv och min egen kropp. 4½ timme från första värken till Troll på magen, ingen som helst medicinsk smärtlindring (bara andades + varmvatten på magen)

Gick även på profylax-kurs, även detta på inrådan av KLARA-bm. Så när dagen D var inne så var jag förberedd på att bestiga K2 och kom ännu högre upp!!! Jag trodde förlossning skulle vara myycket värre, göra mer ont och vara ett stort trauma.