Skickar några styrekramar till dig,
har också varit i botten några gånger som de flesta när de inser att det inte blir några biologiska barn, men när vi sörjt färdigt den biten öppnades en annan möjlighet som vi först inte alls tänkt på, konstigt nog nämligen att adoptera, så visst hade vi en annan utväg som ni inte har. Vi har två barn nu. Däremot har jag många väninnor som inte har några barn och aldrig kommer att skaffa några barn heller. De har underbara liv och har valt att leva barnlösa för att kunna få ut andra delar av livet som inte vi kan som har barn, att resa, att göra karriär, att leva för dagen, inte ha så många måsten. Vi har ibland haft långa samtal och mina väninnor vill inte försaka den livstil de har, så även om jag har svårt att fatta hur de tänker ibland, så måste det finnas något annat där ute som gör att man kan ha ett fullkomligt komplett och lyckligt liv utan barn och vem vet? De där söta barnen idag kanske struntar helt i sina gamla föräldrar när man mest behöver dem på sin ålderdom, eller blir kriminella eller börjar missbruka, blir sjuka och dör innan en själv....att ha barn är ingen garanti för ett lyckligt liv, tvärt om är det en garanti att man för resten av livet kommer att oroa sig över att något skall hända dem, ha konstant dåligt samvete att man inte kan spendera mer tid än man kan med dem. Har man ändå barnlängtan kan an kanske ta ett ryskt sommarbarn, bli stödfamilj, bli reserv mamma och pappa åt sina vnners barn. Fördelen med det är ju att man bara har dem när det passar en själv.
Hoppas att ni båda skall finna glädjen i ert liv med eller utan barn.