Som rubriken lyder.......vad tycker ni?
Min situation: Ensamstående med ett barn. Känner mig "tvingad" att köpa en lägenhet (i Stockholm), eftersom jag inte hittar någon hyreslägenhet.
Det skulle dock innebära att halva min inkomst går till boende. Är det ok tycker ni?
Vad menar du med att du är "tvingad"? Om det är det enda alternativet så är det jätterimligt. Man kan ju inte vara bostadslös bara för att man är lite snål.
33% av det man har ut efter skatt kan man se som en riktlinje anser jag.
Har man 10 000 ut rent, (inkl. ev barnbidrag osv.)
kan man lägga ca 3300 på boendet.
Har man 20 000 ut rent,
kan man lägga ca 6600 på boendet.
Osv.
Visst kan man sen prioritera priorietera någon tusenlapp åt något håll, beroende på övriga kostnader, barn m.m.
Sen är det ett välkänt faktum att i storstadsregionerna så lever man oftast på mindre marginaler till följd av de dyra bopriserna.
Det beror ju på vad du sedan har kvar men jag tycker det låter mycket... Principiellt håller jag med vagabond77, en tredjedel tycker jag är en bra tumregel.
vi la kring halva vår budget påvår hyresrätt, nu är det bättre ch r väl bara 40% eller så
Allt är relativt.
Har man 70 000 efter skatt så har man råd att betala 35 000 i hyra... men har man 7000 efter skatt så är 3500 ganska mycket...
Överallt kan man läsa att man inte ska lägga mer än ca 20-30 procent i boendekostnader. (Alla inkluderar dock olika mycket i begreppet och vissa källor använder bruttolön och andra netto...)
Personligen tycker jag att 20-30 procent är rimligt för då har man ju ändå minst 2 tredjedelar kvar.
Problemet är ju att hyrorna inte är tillräckligt låga för att ekvationen ska gå ihop. Jag med mina 35 000 efter skatt (ca 44 före) skulle alltså inte lägga mer än 10500 i boendekostnader... det är en ganska normal hyra för en medelstor 2a eller 3a i en mindre stad. Men min lön är ju också lite över medel.
Har man en lön som efter skatt landar kring 25-30 så ska man inte lägga mer än ca 7-9 på boende... det är typ vad en 1a kostar nuförtiden. Jag vet studentlägenheter med hyror i den prisklassen.
Så i slutändan så kommer det ner till vad man känner att man har råd med. Ju mindre man tjänar desto högre procent av lönen kommer behöva gå till boende... det bara är så. Man får försöka hitta smärtgränsen och hålla sig där under. Det kommer också innebära att man får hålla en ganska stram budget för livsmedel exempelvis och man får nog aktivt försöka hitta lösningar på att öka sin inkomst eller sänka sina utgifter. Kan man sälja bilen och skippa busskortet för att istället cykla på mormors gamla cykel eller gå? Kan man banta ner sina abonnemangskostnader?
Inget roligt liv dock...
33% av det man har ut efter skatt kan man se som en riktlinje anser jag.
Har man 10 000 ut rent, (inkl. ev barnbidrag osv.)
kan man lägga ca 3300 på boendet.
Har man 20 000 ut rent,
kan man lägga ca 6600 på boendet.
Osv.
Visst kan man sen prioritera priorietera någon tusenlapp åt något håll, beroende på övriga kostnader, barn m.m.
Sen är det ett välkänt faktum att i storstadsregionerna så lever man oftast på mindre marginaler till följd av de dyra bopriserna.
Jag kommer att ha runt 9-10000 kr kvar. Men räcker det till studielån, mat, räkningar, kläder, blöjor etc. tror ni?
Vad är grejen med att dra upp gamla trådar?
Vad är grejen med att dra upp gamla trådar?