fick du beviljat snitt?

Har man varit med om en extremt plågsam taumatisk förslossning så tror jag nog att man ändå fördedrar ett smärtande sår efter ett kejsarsnitt... faktiskt.  Och då tycker jag ingen annnan ska komma och försöka pracka på en en massa klyschor om att föda normalt är bäst och bla, bla, bla. Det är den enskilda kvinnans egna upplevelser/rädslor som räknas tycker jag. Och det är riktigt sorgligt att det ignoreras av folk som tror dom vet bäst.

Det här är verkligen en så himla svår fråga... Jag väntar mitt första barn o var tidigare så säker på att jag absolut för allt i världen INTE ville föda vaginalt. Gick o pratade med en Aurora-BM med inställningen att jag skulle övertala dem att snitta mig. Vet inte om hon jag pratade med var en jäkligt bra hjärntvättare, men även om jag fortfarande är jätterädd för förlossningen, så vill jag som ändå inte gå miste om att få vara med om den. Hela processen liksom... Jag trodde jag var dödligt rädd för ALLT som hade med en vaginal förlossning att göra, men efter en o en halv timmes samtal, så hade vi ringat in det till att det faktiskt bara är utdrivningsskedet jag är jätterädd för; Att spricka, o få ett helt förstört underliv... Resten vill jag vara med om... Jag vill att jag, min sambo o vår bäbis ska göra det här tillsammans från början till slut..! Det är ju en rätt intim sak när man tänker efter, o man kan ju få bestämma så mycket av hur man vill ha det själv! (Även om jag inte vill vara utan en proffsig BM )

Men men... Jag har en ny tid hos Aurora i slutet av januari, och jag behöver inte ta något beslut innan dess, o kanske inte heller då. Men vill jag verkligen snittas så kommer jag få det, det lovade hon. Just nu hoppas jag bara att den här nya önskan om att föda vaginalt ska mogna mer, så att jag verkligen vill hela jag... Det känns inte bra att ändå vara så rädd för den del av förlossningen som borde vara den bästa! Jag kommer kräva att få bli undersökt ordentligt innan, så de får konstatera att jag verkligen inte är i riskzonen för att få en svår förlossning. Helst vill jag ha ett facit som säger att det kommer gå bra innan jag tar beslutet..!

TS: Vad är Du mest rädd för med en vanlig förlossning?

Marianne 83. det är väldigt kompliserat. det är inte bara förlossningen utan väldigt mycket av mig själv med. har blivit våldtagen, har/haft panikångest så jag knappt kan andas. får alltså riktiga kramper så jag inte kan andas. och jag vågar verkligen inte tappa kontrollen. är väldigt rädd för nålar och blod och inte ha kontroll, smärta är nått jag inte klarar heller. så att genomgå en förlossning hur mycket jag än skulle vilja så funkar det liksom inte. jag är lite tvärtom, i början ville jag föda vaginalt. men nu går det inte längre. kan inte. känner mig jätte besviken på mig själv. men det måste bli snitt, jag vågar inte. kan inte lämna ut mig själv och lita på andra så mycket som det krävs under en så lång tid som en vanlig förlossning tar. måste ha kontroll över allt som händer.

Alla har rätt till snitt,oavsett anledning,så du kan vara lugn...jag fick reda på att jag skulle snittas i v 35,men dom sa det långt tidigare,att jag fick bestämma själv.

challe 1 skrev 2007-12-17 19:20:28 följande:

TS: Detta säger jag verkligen inte för att skrämma Dig, men det är ju nålar o blod inblandade vid ett snitt också... Jag tänkte så himla mycket på hur "enkelt" det skulle bli med ett snitt innan, men jag insåg ju att det är det en hel del som ska bökas med då också, trots att man missar allt det man inte vill missa med en vanlig förlossning... Tyvärr smetas det ju inte bara på en bedövningsgel på magen, o så kan de snitta o plocka ut bäbisen... O Du kan få sådan smärtlindring att Du aldrig behöver känna den här okontrollerade smärtan vid en vaginal förlossning också!

Nej, nu ska jag inte sitta här o komma med någon vaginal förlossnings-propaganda, jag vet ju själv hur otäckt det är är att vara rädd! Det är klart Du ska bli snittad om det är det Du vill! Då får Du en epiduralbedövning, (likadan som Du kan få vid vaginal förlossning), o så får Du ha såret på magen istället för i underlivet! Det tyckte jag också länge kändes mycket bättre... Det enda jag egentligen vill komma fram till är att det finns ju tyvärr inget sätt som är helt oproblematiskt, även om det är lätt att känna att ett snitt är det, innan man fått så mycket info...

Lycka till i alla fall! Kram!

marianne83, självklart vet jag att det är nålar och blod under ett kejsarsnitt. men det blir inte stressat om det blir ett planerat snitt. jag hinner emla innan. jag hinner tänka.

challe 1 skrev 2007-12-18 12:35:56 följande:

challe 1 skrev 2007-12-18 12:50:03 följande:

Jag tyckte att mitt planerade kejsarsnitt var rena rama paradisresan i smärtväg jämfört med min vaginala förlossning.

Såret gör ont men man har så fullt upp med sin älskade bebis att man klarar det. Bara man kommer igång och promenerar så snart man kan så att allt kommer igång.

Jag har läst flera gånger att många ligger på något slags uppvak men det gjorde inte jag. Efter att barnläkaren hade kollat henne så lade dom henne vid mitt bröst och körde in mig på mitt rum så vi var tillsammans hela tiden.

Oavsett vad det blir så önskar jag dig lycka till

Jag glömde anledningen till att jag fick planerat sectio. Jag ska inte gå in här på varför jag fick det men den dagen jag bestämde mig för det så blev jag lovad det. Jag fick alltså välja själv.

Hej challe hur har det gått? Fick du tag i nån att prata med?

miss maple skrev 2007-12-25 20:00:38 följande:

värre med snitt? värre med vaginalt?

alla är olika, mycket spelar in.

Jag var helt kollugn inför min första förlossning. Jag tog det som det kom. Blev igångsättning! tog 35 tim, starka värkar. Fick EDA, hjälpte mig jättebra. Krystvärkar i 3 timmar, klipptes och fick sugklocka. Opererades för moderkakan ville inte lossna, fick vara ifrån min nyfödda son och sambo i 6 tim. Och förlora 2 L blod.

Kanske hade snitt varit bättre för oss alla just i den situationen? men hur kunde vi veta? man vet aldrig.

Nu är jag rädd, är inte gravid! men är rädd för nästa förlossning, inte för det vaginala. Just för igångsättning!!! det är min största rädsla! blir hellre snittad än att bli igångsatt. Men som sagt vet jag inte om det går bättre nästa gång att bli igångsatt. Men ångesten kryper sig inpå när jag tänker på igångsättning.

Jag håller verkligen tummarna att det sätter igång av sig självt nästa gång. Även min sambo tyckte det var jättejobbigt. Visst jag bestämmer först och främst, men vi är två om en förlossning. Och han vill heller inte gå igenom en igångsättning igen!

yohanna85

förstår din rädsla för att bli igångsatt igen,
jag blev det två v innan bf o det slutade med akutsnitt efter att hennes hjärtljud sjönk.
Jag är inte rädd för att föda vaginalt utan att vid en ev graviditet att behöva bli igångsatt o snittad igen..