Hej allihopa 
Såg att vår tråd har stängts och att det är dax att öppna en ny...
Öppnar en ny, kunde inte se ngn ny ...
God Jul & ett Gott Nytt År....
Stort Grattis till alla nyblivna föräldrar på tråden!!!
Vad skönt att höra, tingeling! Det där med ensamheten känner jag igen. Ibland sitter jag här i soffan och undrar om resten av världen slutat existera...
Samtidigt är jag fortfarande så trött och förvirrad (även om jag börjar få lite koll på tillvaron) att jag inte riktigt orkar med en massa besökare. Jag vill gärna träffa dem, men när de väl är här önskar jag (tyvärr) bara att det är dags för dem att gå. Det försvinner väl sen när kroppen vant sig vid sömn i tvåtimmarspass... 
I onsdags var jag iväg och klippte mig och hälsade på mina arbetskamrater i Lund. Allt gick faktiskt väldigt bra, men när vi kom hem var både jag och Matilda helt slut och jag tror vi båda bröt samman när vi landade i soffan. Som tur var fanns min man där och supportade oss båda, så att vi fick vila och sen bli på gott humör. 
Att bli förälder är det mest omtumlande man kan tänka sig särskilt efter vad vi alla här på tråden och många andra har gått igenom och kämpat för dvs att få ett älskat litet barn!!!
Vi älskar Izabelle över allt annat och det vet jag att ni andra oxå gör med era små prinsar och prinsessor!!!
Alla tårar och smärta vi har burit på både själsligt men även fysiskt i samband med utredningar och äggplock etc... gör sig ständigt påminda även o kampen nu är över efter förlossningen...
Minnena finns liksom kvar ändå... och gör sig påminda trots att man har sin lilla bebis hos sig...
Jag fick frågan efter den första veckan hemma - Nu är ni väl lyckliga , va ?! -Nu har ni ju äntligen fått det ni kämpat för?!
Lyckliga , -javisst !!!, men det var svårt att känna den riktiga lyckan och hur mkt man älskade det lilla knytet i sin famn när världen och vardagen runt omkring fullkomligt ramnade...
Bara att komma in i duschen på morgonen liksom att äta frukost och lunch som tidigare varit en självklarhet var inte längre ngn självklarhet, utan kändes som lyx om jag hann med det...
Ångrar att jag inte frös in portionsförpackningar med mat att plocka fram och värma... för hur mkt klockan än är på dagen, så fort vi skulle sätta oss och äta eller fixa mat , så ville Izabelle oxå ha mat...
Blev ledsen när maken skulle till jobbet och jag skulle vara själv med henne, för hur skulle ja hinna gå på toa, fixa med mat (tillägg, amma och pumpa) till mig själv och ffa fixa så att hon var god och glad...
Kändes som man lätt blev ledsen för det mest konstiga saker , men det är väl hormonerna och tröttheten som tar överhand ???
Kvällarna är värst när man sitter själv och man vet att barnets intensiva "skrikperiod" närmar sig, Izabelles period börjar vid det magiska kl 17:00 slaget... Då är det viktigt att man har hunnit rusta upp och förbereda allt jag kan tänkas behöva för att vi ska fixa det själva tills pappa kommer hem igen ...
Diska alla Dr Brown flaskorna, koka upp vatten för det kommande dygnet att fylla på flaskorna med osv...
Hushållet här hemma hade fallerat helt om maken inte tagit tag i det hela och städat, tvättat och fixat mat efter att han kommit hem från jobbet...
Första veckorna ängnade jag helt åt att bara existera tillsammans med Izabelle... Folk ringde och skickade kort och ville komma på besök... Ja, besök är trevligt, men inte när man känner att man ska ge gästerna service och fixa fika och mat och ffa all disk som står kvar när de har gått... Det är så lätt att glömma hur det var att själv bli förälder (syftar på mormor, farmor etc)
Tror att många försönar bebisstadiet även om det är otroligt härligt när bebisen är god och glad och ligger och jollar eller kommer med sitt första svarsleenden, ja, då kan man bara smälta som förälder...
Ett tips som jag vill ge er som är aldeles nybakade är att be gästerna dvs familjen och de närmaste vännerna att ta med sig fika eller lunch och att våga be om hjälp att plocka undan innan de går hem (även om det låter konstigt)!
Jag önskar att jag hade sagt stopp, jag/ vi orkar inte med besök just nu, kan ni inte komma om en vecka eller två istället?!
Är de riktiga vänner så kommer de att förstå, det är jag säker på!!!
Hade önskat att jag hade mer skinn på näsan i början, men man orkar inte använda hjärnkontoret efter att ha varit uppe hela natten...
Jag var ganska chokad efter förlossningen och kunde inte riktigt fatta vad som hänt, hur mkt man än förbereder sig innan förlossnigen så är det ändå ngt man aldrig kunde föreställa sig känslomässigt...
Visst är man superlycklig !!!, tro inget annat, över det lilla livet man har fått till låns men även föräldrarna behöver tanka upp med energi för den går åt illa kvickt...
Min mamma var snäll och kom hem och dammsugade och hjälpte till med att skruva upp gardinstänger och hänga gardinerna för jag/ vi orkade ingenting mer än att ta hand om Izabelle och oss själva...
Påtal om hur lång tid det tog innan jag kände mig bekväm med att rulla ut henne i vagnen eller sätta henne i bilen för att åka och handla etc... Det är en hel verkstad att planera och få med sig allt som behövs och kan tänkas behövas under tiden man är borta hemmifrån...
Nu känns det som jag inte har gjort ngt annat i mitt tidigare liv utan barn och helt plötsligt blir jag inte lika stressad om Izabelle blir ledsen och vill ha mat... hon kan vänta en minut eller två medans jag går på toaletten eller slänger i mig maten...
Det jag vill ha sagt med ovanstående är att jag tror att alla mer eller mindre känner såhär men att det är lite tabu att prata om det och särskilt för oss som har kämpat på så mkt... då tycker folk nästan att man borde vara tacksam och inte ledsen!!!
Släpp på kravet att hemmet ska vara putsat och fint under första tiden, det fungerar ändå inte, ta istället barnvagnen och ge er ut i det fina vädret eller kör en runda och bjud bort er själva på middag hos familjen och vänner så ni slipper fixa med allt där hemma själva...
Jag/ vi är visst tacksamma och glada för vår älskade lilla prinsessa och skulle göra vad som helst för henne , men vi och ni andra på tråden är bara människor vi oxå ?!
Tack för ordet
Kramizzar
Flickis 71:
Skönt att få support, det behövs för en trött mamma!!!
*kram*
Vilket härligt inlägg, Tingeling. Det är verkligen skönt att veta att man inte är ensam om alla de här känslorna och tankarna. Själv sitter jag fortfarande och gråter av de mest konstiga anledningar - ibland för att jag känner mig otillräcklig och lite rädd, men oftast för att det här med föräldraskap är så stort och ofattbart och viktigt att jag knappt kan hantera det. Matilda är verkligen det största som hänt mig, och ibland kan jag knappt tro att hon är här hos oss till slut. Det känns på något vis fortfarande overkligt att vi, efter allt kämpande, faktiskt fick ett barn till slut.
I början skrämde tårarna mig, särskilt eftersom de kom så plötsligt och häftigt, men nu försöker jag att bara acceptera dem för vad de är - en ventil för att hantera stora känslor. Tror det är bättre att gråta ut när det behövs, än att kämpa bort tårarna för att man inte ska verka fånig.
Och visst är det så att folk har märkliga förväntningar på oss som det tagit lång tid för. Man måste vara 100% odelat lycklig, och får inte riktigt beklaga sig över att man är trött e.d. Tur att vi har varandra, så att man kan prata med någon annan som är på samma nivå, och som förstår!
Nu vaknar min lilla prinsessa, låter det som. Och jag som inte hunnit ta min eftermiddagsvila ännu. Nåja...
Tingeling och Flickis,
tack för era fina och mycket bra inlägg! Känner så väl igen mig!
Alla dessa känslor och omställningen, det är bra att dela med sig, att känna att man inte är ensam om att känna så här. Jag har längtat så mycket, varit så rädd att vi aldrig skulle få barn, så jag "vågar" inte riktigt säga att det är jobbigt. Har fått för mig att jag ska vara en supermamma, minsta pip så springer jag, pappa får knappt en chans, jag kör 24 h jour... Och diska Dr Browns flaskor, jag är så trött på det, men har inget val.
Vi har det lite struligt sedan några dagar, med magknip hos lillkillen. Han vaknar 5-6 på morgonen och håller igång till 10 på fm.
Idag körde min man ut mig, åkte till Vellinge blomman och bara gick omkring - ensam. Kändes märkligt, men det var nog välbehövligt.
Men mitt i all trötthet, är det så underbart. Vi alla är så lyckligt lottade som har fått våra små gullungar.
Håller tummarna så härt för att det snart nog kommer fler.
Glad Påsk på er alla
Flickis:
Visst blir man rädd när man gråter så tårarna sprutar fast man själv tycker att man borde vara glad och skratta?! När man inte känner igen sig själv och maken frågar varför gråter du? och jag svarar uppriktigt - "jag vet egentligen inte", med tårarna rullande ner för kinderna...
Kunde inte ha sagt det bättre själv utan jag tror oxå att det är :
"en ventil för att hantera stora känslor"...
Jag tror precis som du Flickis, att man måste tillåta sig själv att gråta ut...
Hamnade själv i en lätt förlossningsdepression (tror jag) efter att Izabelle kommit till världen... det känns tufft att erkänna, men jag tror att det oxå är ganska vanligt men inget man gärna vill erkänna ?!
Nu känns det mkt bättre igen och tårarna kommer mer sällan, kan bli arg igen och kan säga ifrån vilket ju är ett friskhetstecken
När min syrra fick sin förstfödda dotter som hade kolik i i flera månader, så hjälpte jag henne genom att sova över och ta hand om bebisen så att hon fick sova ut några extra timmar...
Jag lagade frukost, fixade lunchen när jag inte var på jobbet och lagade massor av olika rätter som vi frös in för att hon skulle hinna / kunna äta och jag åt oxå med henne (för att hon kände sig just ensammen)... Förstod aldrig riktigt vad det betydde för henne, inte förrän nu när jag själv är mamma...
När hon var ledsen (vilket jag inte kunde förstå varför)så skrev jag en lapp på datorn som vi hängde upp på kylskåpet tillsammans (vilket hon tyckte det var löjligt och skämmigt först)där det stod skrivet bla:
Du vet väl om att du är värdefull, att du är älskad här och nu
Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du!!!
Jag är en bra mamma!!!, Jag är värdefull!!!, Jag är älskad av min familj och mina vänner!!!, Jag är vacker både på insidan och utsidan!!!, Jag gör så gott jag kan och det är bra nog!!!, Min dotter älskar mig!!!, Jag duger som jag är!!! osv...
Dessa meningar bad jag henne säga högt till sig själv varje morgon och att ha dem i åtanke under dagen...
Hon säger nu i efterhand att hon var glad att jag peppade henne och hjälpte henne...
Agnes 72:
Hade samma inställning som du ang att vara just en super mamma som kommer flygande vid minsta pip, kanske just därför att man känner att man måste ta extra bra hand om det lilla livet man blivit välsignad med genom IVF?!
Du är en supermamma oavsett bara genom att du har burit och fött ditt barn (även adoptivföräldrar är supermammor och pappor)
Skönt att komma hemifrån själv men en konstig känsla, kommer ihåg att jag körde flera mil bara för att köpa ett paket servetter.. dvs jag hade inget egentligt mål med bilfärden , bara att komma hemifrån... Det är verkligen välbehövligt men kan visst kännas konstigt ...
Skönt att kunna ventilera här på tråden, är så glad för att ni finns och vågar dela med er ni oxå!!!
Kramizzar
Hej tjejer!
Så skönt att läsa era inlägg.. Kunde inte skrivit det bättre själv. Jag tyckte att det kändes som om livet gick vidare för alla andra utom mig. Konstig känsla. Jag kände obeskrivlig stark kärlek till min son, men lycka...? Nej skulle nog inte beskriva det som lycka. Idag känner jag lycka.
Glad Påsk på er!
Tingeling - du har väl inte missat vi föräldrar från ök tråden?
Ps. Min son sover f_o_r_t_f_a_r_a_n_d_e!!! Somnade 22.30 igår kväll! Jag sov till 8.30.
Honey,
hur gör du?? OK, vår lillkille kan väl inte sova så många timmar, men ändå... lite tips skulle sitta bra, som det är nu drar han igång kl 6 och är vaken till ca 11-12 tiden, sen vaken en lång stund under eftermiddagen.
Är just nu en ganska sliten, trött mamma som tänker strunta i påskpynt, får ta det nästa år.
Kram alla tjejer
Ps hoppas vi inte skrämmer våra blivande mammor
Det är helt underbart, bara lite tufft ibland
Jag gör ingenting! Detta var första gången. Annars vaknar han också vid 6!
Flyttar över inläggen till vi föräldrar från öresundskliniken, passar bättre där hade missat att det fanns en sådan tråd
Jag har också missat att det finns en sådan tråd. Kan någon länka?
TIngeling: Skönt att läsa ditt inlägg. Jag hade kunnat skriva precis lika dant själv!
Dianthus:
Tack, känns skönt att höra!!!
Länken finns nedan :
www.familjeliv.se/Forum-7-140/m29720714.html
Kramizzar