Har en 2 månaders flicka (prematur, så åldern är korrigerad), som på bara några dagar börjat skrika om hon ligger själv. Vi har aldrig plockat upp henne direkt hon börjat gny och det har aldrig varit några problem utan då har hon somnat eller legat och tittat innan, men nu skriker hon i högan sky tills hon får komma upp i famnen och då blir hon knäpptyst. Är det någon fas de kommer i när de är så små eller har vi skämt bort henne nu?
Man kan inte skämma bort ett barn som är under ett år, det var de ord min man fick med sig från en pappa-föreläsning häromveckan.
Så, ta du upp din lilla och ge henne den trygghet hon antagligen efterfrågar.
ps; så otroligt söt hon är!
Tack! 
Har oxå hört det med att det inte går att skämma bort bebisar med närhet. Men när man nämner hennes "beteende" för andra, så säger de direkt att; Ja hon är ju bortskämd. Då tror man direkt att man har gjort något fel, för alla säger det med så negativ ton.
Min svärmor är spädbarnspsykolog och hon säger oxå att det inte går att skämma bort så små barn, de är inte medvetna på det sättet. Däremot kanske hon signalerar att hon känner sig ensam och lite otrygg. Min erfarenhet är att just prematura barn har ett större närhetsbehov, kanske för att de inte fick så lång tid i den varma, tysta mörka trygga vaggande magen?
Har samma problem med min son och har haft det sedan han var två månader korrigerat. Så fortsatt ta upp henne när hon skriker, hon gör det ju av en anledning och det är det enda sättet för henne att berätta att något är fel.
MVH Sofia
Det kommer alltid finnas människor som tycker att man behandlar och "uppfostrar" sina barn på ett felaktigt sätt. Gå efter ditt mammahjärta. Om du tycker det känns rätt att ta upp ditt barn så gör det.
Som mamma till två förtidigt födda barn har jag alltid haft dåligt samvete för att jag inte kunnat bära barnen tiden ut i magen och därför har jag gett mina barn tonvis med närhet för att kompensera. Om de blir bortskämda med närhet, so what, värre saker finns ju att vara bortskämd med
precis så var det med elvira med... gick över efter några veckor igen men var kämpigt att gå runt o bära på henne hela tiden
Min första (som inte var prematur) var precis likadan och jag har oxå fått höra att hon var såå bortskämd. Mestadels från bekanta som inte hade barn. Nu när dom har egna som bara vill bli burna är det svårt att hålla tyst, haha.
Min andra som var prematur trodde jag inte skulle behöva bli buren lika mkt eftersom hon vant sig vid att ligga själv på sjukhuset. Men när vi kom hem så blev hon oxå gnällig direkt. Så jag tror att det helt enkelt beror på barnens personlighet, INGET annat. Sen kan ju förstå-sig-påarna säga vad dom vill. Tro inte att detta är det enda ni kommer att få höra om er uppfostran. Lycka till.
Min dotter bli jätte ledsen när man lägger henne i sänge, då börjar hon gallskrika och när man sedan tar henne i famnen så fortsätter hon sova.
BVC tanten sa att FÖLJ DITT HJÄRTA...hon mena med att vissa bebisar har större trygghets behov.
Jag skulle säga att det är ett fullt normalt beteende. bebisar kan inte bli bortslämda med för mycket närhet och dom är inte så smarta att dom tänker "om jag skriker mycket och jämt så får jag vara i famnen mer", när dom skriker så är det för att något inte känns bra.