Någon med erfarehet av ODD/Trotssyndrom?

Har du någon kontakt med BUP? Hur har kontrollerna på BVC gått?

Hej mamma med trio!

Jag har ingen aning om vad familjetrappan är men när problematiken uppstod som värst första gångerna pratade vi med BVC och dagispersonalen kollade upp vad de kunde hjäpla oss med. Fick träffa en barnpsykolog men eftersom sonen var 5 och inte vill prata med främmande människor var det inte lätt att nå resultat. Det är först nu som 11 åring han har kunnat öppna sig för sin barnteraput. Det har varit mkt enerverande och mkt ilska inom mig som mamma under dessa år. Samt jag har haft stor hjälp av mina föräldrar som såg tidigt att nåt inte stod rätt till, mamma är lågstadielärare och pappa kurator inom gymnasieskolan. Dock tog det ett par år innan hans pappa insåg problemet. Idag jobbar vi stenhård tillsammans men ändå ¨på var sitt håll då vi är skilda och jag lever i en ny relation med bonusbarn. S Vad du ska göra är att stå på dig. DU känner ditt barn bäst. Det finns ingen som gör det än barnets föräldrar. Jag finns som stöd när du behöver, maila så svarar jag. Jag vet hur jobbigt det är innan man får nån rättsida på detta. Vad du ska göra är att inte tolerera hans "mobbing" eller om han är dum och elak mot sina syskon. Även om det ger jobbiga gensvar så har vi fått sitta och hålla fast sonen timtals för att han är så arg. Han är självdestruktiv mestadels. Säger vi att han gjort nåt galet ska han skada sig själv först och främst men även måste vi hindra hans framfart mot sin syster. Hon älskar att reta upp honom. Hon är 7 år.

Vet inte vad jag ska ge för uppmuntrande ord just nu. Men skriv gärna och berätta mer så ska jag södja dig så gått jag kan.

Kram

Hej!
Ser att det är ett tag sen den här konversationen fördes, men måste få säga att det var något av det bästa som hänt mig i mitt liv att få läsa detta. Vi har en dotter som är 8 år som haft de här symtomen sen hon var 3 och vi har känt oss fullständigt maktlösa, frustrerade, ledsna, arga och missförstådda. Vi har trott att vi varit helt ensamma i hela världen om att ha ett sådant här barn och att allt varit vårt fel att hon betett sig på detta vis. Nånstans har jag känt på mig att allt inte har "stått rätt till" (är utbildad barnskötare och jobbat inom barnomsorgen i över 10 år), och tyckt synd om henne och verkligen undrat vad det kan vara. Ingen har förstått oss eftersom hon visat det mesta hemma och skött sig exemplariskt med andra. Värst har det varit mot mig, som ibland nästan gett upp. Till sist sökte jag och hamnade hos en neuropsykolog som kom fram till att hon hade problem med arbetsminnet och behövde lite mer lugn och ro (vem behövde inte det!?) men inget annat...... konstigt undrar man ju nu, vet de inget om det här!? Sen två år tillbaka har vi varit på Familjetrappan och fått hjälp som familj och jobbat på detta destruktiva beteende som vi trodde vår familj hade hamnat i. Visserligen har det blivit bättre, men de har fortfarande inget sagt något om detta (ODD- Trotssyndrom), vilket skulle lyft saker och ting på plats, samt lättat vårt dåliga samvete så att vi istället kunnat jobba objektivt med det som verkligen varit viktigt och inte blandat in de andra syskonen på det här viset, vilket har gjort att särskilt storebror också känt sig utpekad och skuldsatt, han som alltid fått stå tillbaka för sin lillasyster. Det har gått så långt att vi inte orkat med och behövt vila, så vi har haft avlastning en helg i månaden för båda barnen (den lilla ville vi inte lämna ifrån oss) för att hon inte ska ha känt sig utpekad som att allt är hennes fel (vilket det oftast är, hemskt att säga, jag vet, men är inte hon hemma så är allt lugn. Och det är hemskt att erkänna detta för sig själv). Vet som sagt inte om Familjetrappan vet om nåt om det här, men deras metoder påminner om den föräldrautbildning som finns för föräldrar till barn med ODD. Jag ska verkligen höra med dem när vi träffas nästa gång. Allt öppnade sig idag när jag läste om Trotssyndrom- ODD på Wikipedia och allt föll på plats!!! Äntligen kan man förstå. Jag och min man kände direkt igen allt! Jag visste det!!!! Stackars lilla gumman, så missförstådd och ensam hon måste ha känt sig. Nu känns det som allt äntligen kan lösa sig. Jag ska absolut gå de här föräldrautbildningen som är så direkt inriktad på detta och läsa boken som du "hymafr" rekommenderade och få ordning på allt, så att vi äntligen kan få en harmonisk flicka och bli lycklig familj. Jag älskar dig E <3

Tack alla för era inlägg och jag önskar er lycka till!! =) KRAM

"Till mamma med trio" Känner igen allt du beskriver, låter exakt som min "tjeja" Hoppas att du har fått det bättre med hjälp av Familjetrappan. Skulle gärna vilja få kontakt med dig för att få prata lite mer ang. detta. Är intresserad av vad du har fått för hjälp av Familjetrappan. (Och vad jag förstår så bor  vi i närheten av varandra.)

Vill starkt rekomendera Bo heilskovs bok Promblemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder!!

Tar upp detta otroligt bra!! Orsaker o konkreta tips!!!

Följer intresserad med i denna tråd. Sonen som är 9 har koncentrationssvårigheter och misstänkt ODD. Vi ska påbörja utredning senare i denna månaden på BUP. Tar en dag i taget. Imorgon måndag, innebär att jag är med i skolan de första timmarna för att få en bra start på veckan. Ibland får man hitta de där små som kan vara avgörande för resterade av veckan. Ross W Greene är en guru i mina ögon, precis som Bo Hejlskov Elvén, deras böcker är mycket läs- och tänkvärda. Använder dagligen deras metoder i mitt arbete och deras synsätt men tycker det är så svårt att följa hemma. Har gjort en ALSUP på sonen tillsammans med mannen för att det skulle bli tydligare för oss vilka förmågor han saknar. Styrkekramar till er alla, det behöver våra guldklimpar...

Kan komma med ett "ljus i tunneln" för er med yngre barn.

Min dotter som hade så grav ODD att hon blev avstängd från skolan i 3:e klass går nu, efter 6 år i specialklass, i en helt vanlig gymnasieklass och det funkar alldeles strålande.
En av få elever i klassen som de aldrig har några som helst problem med. Jobbar på lektionerna, gör sina läxor, lämnar in hemarbete i tid, skolkar aldrig etc...

Jag står här förundrad och undrar när jag ska vakna upp ur denna dröm...Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att det skulle gå så här bra för henne.

Kan vi/hon lyckas så kan ni.

Hej!

Har precis läst igenom hela tråden, och känner mig glad som har hittat likasinnade!

Det är ju ett tag sen tråden var aktiv så jag undrar om ni alla finns kvar här på forumet!

Vår dotter på 5 år är stundtals helt upp och ner och svår att hantera. Hon har troligtvis ODD men jag vet inte om det finns fler fördelar än nackdelar att få en diagnos? Vad tycker ni? Är det viktigt med en diagnos?

Min energinivå är stundtals oerhört låg, då förhållningssättet till min dotter kräver mycket energi...ibland går jag på knäna känner jag...

Skulle behöva lite peppning, råd och uppmuntran!

Kram Semla

*puffar*

Min son (snart 6) är precis sån som ni andra beskriver era barn!! Han är explosiv ut i fingerspetsarna så fort han stöter på motgångar. Bara igår blev det "härdsmälta" när han och hans bror bråkade vid TV-spelet. Bråket spårade ur och när det blev mer "fuck you" och annat mindre trevligt stängde jag av. Två timmar senare somande han i affekt (skriker, sparkar, slåss, fräser. mm). Ska till BVC idag och får ta med mig information om trotssyndrom - stämmer in klockrent på honom/oss.

Det jag tycker är jobbigast är att omgivningen inte "fattar"... Jag känner mig helt misslyckad ibland och tror ibland att det är MITT fel att det är såhär. Han är värst mot mig, men hans pappa och bror får ta rätt mkt också.

Min upplevelse är också att jag "känner" att ngt inte stämmer. Han har mer eller mindre skrikit sen han var nyfödd. Var jättesvår att trösta! Hade inte kolik utan var mer tröstlös sas. Han vill helst bara spela TV-spel, telefonspel, dataspel eller titta på svtplay.se - varje dag är det en strid om detta. Vi har ett veckoschema som fungerar hyfsat, men ändå förhandlar han om allt. Jag har precis lärt mig att säga "Jag får tänka på saken!" när han vill få löften om ngt i framtiden - det underlättar enormt.

Han vill aldrig leka med andra hemma hos dem (ink. kalas och annat roligt) utan kompisarna måste komma hem till oss. Vissa kompisar funkar det att åka hem till; de som är yngre och som får spela TV-spel fritt hemma... Eller om hela familjen umgås med en annan familj.

Han går dessutom lite roligt; har dålig muskeltonus (hålfotsinlägg) och går lite knyckigt sas.

Jag VET att det är ngt som inte stämmer men BVC och barn- och ungdomsmottagningen där vi bor tycker att vi överdriver - IGEN känner man sig som en dålig mamma som letar "fel" på sitt barn. Han fungerar bra på förskolan, men jag ser ju att det har med deras rutiner att göra. Pedagogiskt är de inte på topp, men omsorgsmässigt funkar det - det räcker för honom. Dessutom tror jag att han kompenserar så mkt på förskolan så när han kommer hem är han dödstrött, därav alla utbrott hemma. Men hur länge kan ett litet barn anstränga sig i takt med att kraven höjs?

Han börjar förskoleklass i höst och tack och lov har han placerats i en renodlad förskolegrupp med 13 barn. Övriga förskolebarn kommer att gå i en F-1:a med ca 28 barn i varje klass. Där har ju ändå förskolans personal visat att de lyssnat på oss.

MBB: jag har inboxat dig

Tack för detta forum, har äntligen hittat nått som stämmer på min dotter som är 10 år. Hon kan vara glad till att nästa stund bli totalt omvänd. Vägrar lyssna, bråkar, trotsar. Detta har hållt på i flera år och ingen tar oss på allvar. Ingen tror att denna goa tjej kan bli arg och tvär. För hon är verkligen världens goaste tjej. Just nu sitter hon på sitt rum och skriker, kastar saker och säger dumma saker... ge mig styrka att klara av detta hon är nu inne i en period som är jobbig då kan hon hålla på så här flera timmar varje dag. Mest blir det när hon har varit på Karate träning eller varit på kören (pga att hon blir trött). Men hon tycker att karate och kören är så roligt att hålla på med så man vill ju inte att hon ska sluta.

Hej Cissi:
har ni vänt er till BUP om hjälp?
Jag upplever också att vår dotters trotsiga beteende går i perioder. Just nu har hon en bra period. Har precis börjat skolan och verkar trivas väldigt bra där. Hon kanske ser och lär av de övriga barnen, och mognar på det sättet.
Vi håller på och utreder vår dotter via Bup, och snart är utredningen färdig. Ska bli skönt att få reda på vad det rör sig om.
Det finns bra hjälp att få gällande trotssyndrom. Både kognitiv terapi och ev medicinering kan hjälpa.
Dessutom har boken "explosiva barn" av Greene hjälpt oss oerhört.

Finns någon kvar i denna diskussion?
Har en treåring som enda sedan födseln varit väldig krävande och helt annorlunda en syna syskon. Alltid missnöjd och svår att trösta. Blivet trotsigare och trotsigare och Försöker ALLT han kan varenda gång att göra livet så jobbigt som möjligt för oss andra i familijen.
Vi föräldrar är hur normala och stabila som helst och har undrat gång på gång vad vi gjort fel i uppfostrandet. Nu är jag så trött och ledsen av bråk och att behöva slåss över allt varenda gång att jag vill bara gråta. Känner mig helt misslyckad.
När jag läste om trotssyndrom då stämmer i princip allt, som både känns lättnande men även skrämmande då prognosen verkar dålig och behandlingar begränsade.
Vad finns det för hjälp för barn och föräldrar t.ex på förskolan? Kan man få hjälp hem t.ex personlig assistent vid dessa moment på morgon och kväll var man bokstavligen slåss med barnet varenda dag? 
Jag är så rädd att om inte vi får hjälp, och jag behöver hjälp också att då kommer barnet att råka riktigt illa ut. Jag vill inte att hann hamnar utanför i varje sociala sammanhang såsom beskrivs om dessa individer.
Han är också så jätte god och snäll med bara så väldig sällan.  Jag vill bara hans bästa. 
Finns det någon med erfarenhet och goda råd? 

        .

min son har  odd och  uppförande störning  så ja vet  

olurvia  ja vet precis hur du har de.. har så med 

alla  i de hät inlägget är så klockrena        tur att de finns fler  som har de som ja   känner man sig lite bättre

Mariah1233, vilken sort av stöd har du fått?

Vi träffade psykolog på BVC förra veckan och hon pratade om att vår son påminner om autonoma barn som Jesper Juul skrivet om. 
Jag har börjat läsa om detta. Vi fick även utökad tid på förskolan för att hålla hans rutiner.
Sen skulle vi träffas igen, det har i princip inget hänt ännu.  

Hej. Denna tråd är ju så gammal nu men har en son med samma problem/historia/situation. Hur har det gått för er?