ville bara berätta!
Kände bara att jag ville berätta hur det gått för oss, och kanske ge hopp till er andra som försöker.
För tre år sedan vart jag gravid som sluta i utomkveds, jag förlora ena äggledaren. Sen efter det så pröva vi ett tag men inget hände. Jag gav upp och börja med p-piller igen, kände att jag orka inte med det psykiskt. Under dessa år tills nu har kantats med cellförändringar, operation, jag har tappat hår. Vi har haft översvämmningar i huset, ja ni kan ju tänka er, jag var nära på att ge upp, tänkte att vad är det som händer i vårat liv, är det så här det ska vara, man liksom gick i motvind, och månad efter månad, så vart det bara minus efter alla försök. Jag prova med äl tester, men inget hände, tyckte det var ett dumt påhitt att få en att tro att man skulle kunna bli gravid av att kolla sin ägglossning 
för cirkus 1 1/2 år sedan bestämde vi oss för att kontakta fertilitetsenheten, vi tänkte att det kommer ändå aldrig bli något så vi behöver nog hjälp. nähä där fick vi ingen hjälp ännu, dels vägde jag för mycket, och så hade jag ju graviditet bakom mig, så dom ansåg oss som "friska", och så var vi ju så unga. å då höll jag på sparka bakut, jag är 30 och min man 31. vi kände oss gamla. men men det var ju bara att acceptera läget. vi har sedan dess talat och talat, jag har försökt att gå ner i vikt, det har gått rätt bra, men dom sista kg:na ville sig inte. och vi börja prata om adoption.
förra veckan maila jag min doktor och fråga om det var helt kört att få börja ivf snart, för vi har ju faktiskt försökt så länge, och det handla om 1-2 kg som jag hade kvar. och vi fick klartecken, vi hade ju försökt så länge nu och dom tyckte att det var dags att kalla oss här i vår.
före jul så testa jag med äl test igen. jag var lite butter bara för mensen hade krånglat månaden innan, men jag testa ändå, jag och min man har haft fullt upp och liksom inte tänkt på detta med barn. nä men nu när mensen inte kommit på en vecka så tänkte jag att det var bäst att testa. och jag är gravid. alltså jag darra det var helt otroligt. jag väckte gubben, och han vart så glad. det var så härligt att se hans min.
nu är vi lite oroliga för att det ska vara ett x igen, jag har ju ändå bara en äggledare, men jag tänker glädja mig för stunden 
om det är någon som ser detta och känner mig, så var snäll och inte säg detta till någon, vill inte att alla ska veta
hoppas denna historia ger lite hopp till er andra som försöker, jag vet hur tungt och jobbigt det är att gå månad efter månad och hoppas och tant röd kommer hela tiden. Jag har ju själv cirkus 3 år bakom mig.
Kram på er alla, å ge inte upp, när man minst anar det så händer det. Kram!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-03 17:34
lite uppdatering! var och kolla för några veckor sen. det är inget utomkveds. det känns jätte skönt. hoppas nu att det är våran tur.
Nu är jag i v 9. och allt känns bra. knappt illamående, men två bröst som känns som bowlingklot
. och en uppblåst mage. .
