Oplanerat gravid?

jag var 18 år när jag vart med min lilla dotter, vi ville ha barn men hon var varken planerad eller oplanerad, snarare bara välkommen sen när man fick + då vart man väll både rädd förvirrad glad överaskad, allt haha. men det har gått jätte bra när våran dotter precis hade fyllt två år så gifte vi oss
vill du fråga nåt så är det bara fråga

Jag var 18 år när jag fick min dotter. Vart gravid ett år innan, men gjorde abort mot min vilja, så för mig var det en självklahet att behålla min lilla ett år efter då jag fyllt 18år.
men det är klart att man hade mkt känslor.. Men lycka till, det kommer att gå bra! =)

Jag blev också oplanerat gravid med p-piller.
Valde att behålla för att jag visste att jag skulle ångra mig så otroligt mkt om jag gjorde abort.
Pojkvännen var ju inte överlycklig direkt men han ändrade sig fort, vi är fortfarande tillsammans och dotter blir 1 år om ca 2 månader :)

Lycka till :)

Jag hade precis fyllt 16år när jag blev oplanerat gravid.. Han vägrade kondom.. jag sade att jag kunde bli gravid och han sade "äh, det gör ingenting.. jag älskar dig". HAHA, bullshit! Jag blev gravid och han hatade mig och försökte tvinga mig till abort. Jag själv blev först förvirrad, fick veta om graviditeten då jag låg på sjukhus efter en överdos av antidepressiva tabletter. Hur som helst, efter det hela lagt sig så blev jag jätteglad och förväntansfull. Mådde som en prinsessa när jag var gravid och längtar redan efter nästa graviditet och bebis.

Börjar ett pogram om just unga föräldrar på 5:an ikväll tror jag.

Vad kul att höra från andra som har varit i samma sits :) Var nästan helt säker på att jag var gravid innan jag testade mig, alla tecken tydde på det, men blev ändå lika chockad vid beskedet :P Sedan så räknar man ju inte med att bli gravid på p-piller, även om de inte är 100 % säkra. Testade dessutom några veckor tidigare och det testet var negativt, så jag vart chockad, samtidigt som jag visste att det skulle vara så. Konstigt det där med känslor och reaktioner :)

m00nfl0wer; vilken puckad kille! Hur gick det sedan? Var han involverad i barnet eller tog du på dig allt ansvar själv (all respekt till dig i så fall!)

När Emmi var liten bebis så var det _bara_ jag som tog hand om henne. Har haft pojkvän men vi bodde inte tillsammans så han blev aldrig någon fadersgestalt till henne. Hennes riktiga pappa började träffa henne rätt regelbundet då hon började vara hos farmor och farfar. Hon är hos farmor och farfar varannan helg och någon vecka då och då. Nu har dom god kontakt sedan 1år tillbaka, men hon föredrar farmor och farfar. Jag har ny pojkvän och han är jättebra med henne. Vi bor inte tillsammans än så det är ändå jag som tar hand om Emmi på vardagarna och så, något annat är konstigt för mig.

jag bestämde mig att när jag va 50 så skulle jag adoptera...jag väääägrade å föda barn...sen när jag och min man åkte till syrien för att hälsa på så mådde jag skit dåligt och mensen hade inte kommit. ja trodde att ja ba va nervös inför första mötet med hans familj (dom är 80 personer bara hans syskon och deras barn) men nej de gick inte över så min man köpte ett test till mig. som där nere är inpackat i tunnt papper så det ser ut som ett McDonken sugrör haha. Det skulle ta 3 minuter. de tog 2 sek sen visade den 2 streck. min kommentar va då...amen va i helvete! gick till en läkare som konstaterade att ja de va ett litet korn där inne. Första tanken va....fan heller att jag tänker åka hem nu! (ursäkta alla svordomar:P) ringde mamma men hon svarade inte. ringde min syster som tappade hakan. ringde mamma igen å hon ba, jaha men du får berätta för pappa själv. min tanke då "undrar om jag kan hitta ett jobb här" okej för att komma till poängen nej inte planerat och jag va liiiivrädd. men de löste sej...pappa va väääldigt förstående å de brukar han inte va annars..:P

Jag är 17 år och blev oplanerat gravid, åt ppiller förut men slutade för jag mådde inte bra av att ta dom. Jag och en tidigare kille hade oskyddat sex hela tiden ett bra tag innan jag skaffa ppiller och jag blev aldrig gravid och gäller samma sak med andra, så jag var nästan säker på att jag inte kunde bli med barn, och pappan till detta barn vägrade använda kondom, och han ville absolut inte ha barnet, men jag bestämde mig för att behålla det innan jag ens pratade med honom om det. Vi är inte tillsammans, var inte det då jag fick reda på att jag var med barn heller. Men han har sagt att han ställer upp osv..

Jag grät och grät och grät först när jag fick reda på det, men jag och mamma har sådan bra kontakt så vi pratade jättemycket och jättelänge den kvällen så sedan var jag mest bara hm, typ ingenting haha, jag fatta typ inte att jag var med barn försen jag fick tid för VUL och fick se min lill* bebis. Och nu när det verkligen börjar synas så känner man sig verkligen gravid och det känns underbart, väntar nu bara på att bebben ska börja sparka och leva om en massa :D Var UL för två veckor sedan, helt underbart att den den lill* och sedan fick jag höra hjärtljuden idag :) Såå underbart är det verkligen :)

Lycka till! Kram

Jag var 16 när jag fick min dotter. Det var oplanerat, fick väl skylla mig själv lite för vi skyddade oss inte för avbrutet är ju inget direkt skydd men det skulle ju vara den säkra tiden.. Funderade på abort, men avfärdade det snabbt (det kostar pengar här osv.) och funderade lite på adoption istället men bestämde mig för att själv ta hand om henne. Så blev det, det tog slut med hennes pappa ganska tidigt och vår relation nu är väl inte så super.. Men jobbar på det :) Lycka till!

Blev gravid när jag var 16 år (januari 2003) oplanerat, slutade dock i abort, killen ville inte ha barn (tog slut någon månad senare) och jag trodde att jag var klok som valde att göra som alla andra sa att jag skulle göra.
Har dock ångrat mitt beslut om och om igen.

Gravid igen när jag var 19 år, både jag och sambon blev överlyckliga. Var inte planerat men vi hade dikuterat det. 7 månader senare kom Loke, då hade jag hunnit fylla 20.

oplanerat och kändes som ett helvete fram till vecka tolv när jag vant mig vid tanken o bestämt mig, sen att jag inte fick behålla någon mat tills vecka 18 o fick lunginflamation och blev uttorkad gjorde inte saken bättre, tröttnade helt på att vara gravid o tanken av det. men nu efter att ha börjat må bra o sett lillen på UL känns de som om jag är världens lyckligaste människa :D