Vill inte ge upp men har inget val känns det som!

Jag har inga bra råd att ge, men vill ge dig en stor kram! Jag skall snart börja min tredje IVF och jag är osäker på om jag kommer att orka göra fler behandlingar om detta inte lyckas. Alla behandlingar och motgångar tär så enormt på en! 5 behandlingar som du genomgått är enormt mycket och jag har full förståelse för din uppgivenhet. Det låter sunt att planera för en långresa, men känner igen att det är svårt att få till praktiskt både ekonomiskt och tidsmässigt. Varför tror du inte att ni skulle kunna adoptera? Vi kommer kanske att gå föräldrautbildningen inför adoptionsutredning senare i vår, och kag tycker att det känns skönt och förtröstande att tänka på att den möjligheten förhoppningsvis finns för oss.

Många kramar och lycka till i samtalet om äggdonation- det kan ju vara en lösning för er.

LO72

Vill bara säga att jag förstår att du har det jättejobbigt!

Jag har tittat på olika adoptionsländer och vi tycks inte passa in på något av kriterierna.Vi är inte gifta men det är ju lätt fixat,ingen av oss har jobb,båda är lite överviktiga men ej mycket,sambon fyller 40 i augusti,sambon har ingen gymnasieutbildning.Skulle vi adoptera vill vi helst ha ett barn under 1år.Jag hoppas ju på äggdonationen men som sagt så ligger jag mellan ok ägg o dåliga ägg.

oj vilken jobbig tid ni har haft. Kan inte ens tänka mig vilken sorg det är. 5 ivf och en massa andra behandlingar. Många tröstkramar.

Tänkte försöka peppa lite i alla fall:

Några av kriterierna är ju åtgärdbara åtminstonne:

- ni kan gifta er (gör det snabbt även om ni inte vill adoptera idag så har några länder tidsgräns för HUR länge man ska ha varit gift så det inte blir ett hinder).

- vikten är den kraftig? Då kan ni gå ner i vikt hur svårt och jäkligt det än är så går den att påverka vilket tyvärr inte äggkvalitén är.

Anmäl er i alla fall för adoption och gå föräldrautbildningen så har ni kvar alternativet det är ju inget som säger att äggdonation inte ska gå MEN om det inte gör det så har ni inte målat in er i ett hörn utan har en öppning kvar.

- Barn under ett år kan däremot bli riktigt knepigt, det är svårt att få barn överhuvudtaget via adoption och under ett år näst intill omöjligt verkar det som. Upp till 2-3 års ålder minns de inte särskilt mkt av vad som hänt innan, språket är inget hinder de lär de sig fort.

Håller alla tummar att det löser sig för dig.

LO72 - innan du utesluter adoption tycker jag att ni skall prata med en adoptionshandläggare och fråga vad de tror utifrån er situation. Jag håller med Erkki om att det största problemet är att ni nog inte kan få ett barn som är ett år eller yngre, men det är som sagt ovanligt med sådana små barn även till unga adoptivföräldrar. Ett annat problem kan nog vara om ingen av er har jobb. Många länder fäster vikt vid att mannen har jobb, medan kvinnan kan vara tex. hemmafru eller student utan att det är negativt. Hemutredningen från kommunen tar mog också viss hänsyn till att man bör ha någorlunda stabil ekonomi, men det behöver ju inte innebära krav på två fasta jobb! Det är inte så många länder som har BMI gränser, så det behöver du nog inte oroa dig för. Min sambo fyller 42 i år och vi hoppas kunna adoptera om våra IVF behandlingar inte funkar, men är då beredda på ett lite ändre barn.