(obs, risk för lång inlägg haha)
Jag va 17 år när jag fick min son, fyllde 18 år när han va 2½ månad.
Under graviditeten fick jag vääldigt mycket blickar, kändes som om jag hade 8 armar och 6 huvuden eller nått eftersom vissa verkligen stirrade & viskade.
De negativa komentarerna kom från de i min ålder eftersom "jag förstör mitt liv, kommer inte kunna festa varje helg jag kommer döö jag kommer aldrig klara av ett barn osv" hahaha bara de komentarerna får en ju o inse vilken mognadsnivå dom är på! De positiva komentarerna va från vuxna, mycket från min mammas kompisar och jag som trodde det skulle vara tvärtom. Dock fick jag ofta frågan "jaha, hur känns de då, du vet att de mycket jobb va?" men de tog jag med ett leende o svara bara stolt JA :D
Nu när min son äntligen är här så har jag inte fått några konstiga blickar eller komentarer utan blivit behandlat precis som vilken mamma som helst. :D
Eller nej nu ljuger jag, en gång i en galleria när jag satt o mata honom satt en fyllegubbe på bänken breved.
Gubben: Jag måste bara fråga, asså visst är du barnvakt?!! (med otrevlig ton)
Jag: Nej det är mitt barn.
Gubben: Ääääh för faan, hur gammal är du?
Jag: Inte för att det spelar någon roll men jag är 18, dudå?
Gubben: Amen va faan är de nå slags skämt eller, asså vafaaan 18 år du är för faaan ett barn, du har inte äns börjat livet, vafaan vet du om livet!!!
Jag: Vad vet du om hur jag levt mitt liv, vem är du att döma mig, här sitter du helt full o häkkar på en bänk med massa öl och det är inte äns lunchtid!
Gubben: Ja men för jag har en kompis Börje och han skaffade barn när han va 37 år, då tyckte han det va lagom.
Jag: Men vaaa?! haha och? Det är ju din kompis Börje o hans åsikter! Det handlar om hur mogen man är, Börje kände sig mogen vid 37 o that's fine. Men jag kände mig redo vid 17 så låt mig vara! Alla är olika, vad jag därimot kan lova dig är att jag redan nu är en bättre förälder än dig som sitter här o super, så döm fan inte mig ;)
Gubbens andra fyllekompis kommer, och han skriker "Titta, hon är 18 bast och de hennes unge, visst är det ett stort jävla skämt!!" Hans kompis säger "Men jaha och va spelar de för roll, låt henne vara" Han sätter sig oxå ned o kollar på mig och säger "Men Grattis, de skit bra ju, va fina ni är, lyssna inte på honom han är misslyckad haha" Så börja han prata med mig under hela tiden jag mata min son, sjöng finska sångvisor osv de va kul :) medans den andra fyllegubben satt o va helt bitter vid sidan av.
Aja, de va den gången, haha annars inget mer :D