Hej! Efter att ha flackat runt i världen några år bestämde vi( jag och min italienske man) oss för att bosätta oss i sverige åtminstone under småbarnsåren. Eftersom vi båda är höginkomsttagare tjänar vi bra även i Sverige (Stockholm), men man svär en hel del över hur mycket som går i skatt. Att tänka på är, precis som nämnts i ett tidigare inlägg, är att just under den här perioden får man otroligt mycket tillbaka av de pengarna. För dagisplats åt vår dotter betalar vi maxtaxa, dvs ca 1200 kr per månad, vilket i princip är mindre än vad vi betalar den tjej som hjälper oss med hämtningen två dagar i veckan och några kvällar... Sjukvård etc. funkar också utan problem, även om svenskar generellt har en övertro på att det svenska systemet är så mycket bättre än alla andras.
Det som är den stora skillnaden är dock attityder från arbetsgivare, kollegor och omgivning. I min mans fall, som jobbar på ett amerikanskt konsultbolag, fyller arbetsgivaren ut till 100% av lönen då han är föräldraledig (upp till 8 månader), och uppmuntrar till föräldraledighet. Hade han varit baserad i Italien på samma företag och andats om att vara föräldraledig hade han fått säga tack och adjö till den karriären. Själv jobbar jag på ett stort företag där jag har stor flexibilitet i hur jag själv lägger upp mitt arbete. Tar möten 9-16, och jobbar sedan en del hemifrån på kvällen när hon somnat. Varken arbetsgivare och kollegor har problem med att man är hemma med sjukt barn, alla vet att det är en viss tid i livet som det ser ut så.
Och, bara så att ni vet, inläggen på FL speglar inte alltid verkligheten.
Kanske för att man har en tendens att bara umgås med likasinnade, men att båda föräldrarna dricker ett glas vin på fredagkvällen innebär inte att man stämplas som dålig förälder! Självklart är det också lättare i stockholm än på landsbygden, men händer det något ringer jag en taxi (Taxi Stockholm, fixar bakåtvänd bilbarnstol och kombi med plats för barnvagnen även 04.00 nyårsdagen) eller en ambulans.
Välkomna "hem"!
Bugatti