Vi var hos ögonläkaren igår o läkaren konstaterade att det nog är ett hemangiom iaf. Hon gjorde en syntest som visade att Elliot iaf ser på båda ögonen o att hemangiomet inte påpverkar synen. Han fick även ögondroppar för att hon skulle kolla ögonbotten o den såg oxå helt ok ut o hon tröck på knölen o han reagerade inte på det. Då kändes allt bra ända tills jag frågade om man skulle göra något åt bulan o hon svarar att sålänge den inte stör synen o då gör man ju inget, men att hon inte vet hur djupt hemangiomet går, för att få veta det så måste man röntga o det vill hon inte.
Frågade hur djupt hon trodde att ett hemangiom KAN gå o hur det KAN påverka resten av huvudet/hjärnan, men det kunde hon inte svara på alls eftersom det ju då krävdes röntgen. "men han ser ju iaf på båda ögonen" svarade hon igen o det är jag ju otroligt tacksam för att han gör, men nu fick jag ju ännu mer att oroa mej för. Hon verkade helt oförstående av att jag nu blev orolig för OM hemangiomet skulle påverka hjärnan.
Har försökt att läsa på internet om hemangiom, men dels så står det att det oftast är ofarligt, men OM det är djupgående så KAN det vara farligt. *SUCK*
Åååhh, varför var hon tvungen att yttra sej om att hon inte visste hur djupt den gick
O varför kunde jag inte nöjt mej med beskedet att synen var opåverkad???
Ojj, nu blev det långt.. Hoppas att ni har orkat läsa allt.
Är det nån av er som vet lite mer o kan lugna en fundersam o förvirrad (o troligen överkänslig OCH nojig/hormoniell gravid) mamma???