Hur ska man göra och vad är bäst för barnet?
Jag och min kille har vart ett par i snart 4 år, vi bor ihop och planerar en framtid med hus och barn.
till vårt "bekymmer":
sommarn 1995 träffade min kille en tjej några gånger och hade sex... (båda var i de övre tonåren) sen bröt de konakten. i april 1996 ringer denna tjej upp min kille och vill prata om en sak. hon berättar att hon fött en dotter en månad tidigare som är hans.
efter faderskapstest så diskuteras det hurvida han ska stå som pappa eller "fader okänd". tjejen tycker det är jätteviktigt att han står som pappa (helt förståligt) för att det är viktigt för barnet som hon uttryckte sig.
men när papprena är underskriva håller ingen av dem kontakten. min kille har lidig till och från av depritioner sen tonåren vilket gjort att han inte orkat ta upp kontakt.. åren har gått och det har inte blivit lättare för honom. för 2 år sen hade han samlat sig mod för att ringa och höra hur dem har det men då gällde inte hennes telefonnummer längre och hon har bytt till hemligt.
det vi vet om barnets mamma är var hon bor, att hon är gift för andra gången sen förra året, har 3 barn till födda 98,01,07(2 olika pappor) och aldrig haft ett jobb (inget vitt iallafall) och har väldiga skulder hos kronofogden.
pappan till de två mitenbarnen fanns med i bilden sen första dottern var bebis.
förhoppningsvis har hon haft en bra styvpappa att se upp till men vår rädsla är att hon inte vet att hennes styvpappa inte är hennes riktiga. eller om hon vet det att hennes mamma skulle framställt hennes pappa (dvs min kille) på ett dåligt sett (tex att han svek dem och inte vill träffa henne).
är det rätt mot barnet att ta upp kontakten? min åsikt är att barn har rätt till sina föräldrar...
hur bör man ta upp kontakten? min kille räknar med att dottern ska vara arg och besviken på honom men vill att hon ska veta att han finns OM HON VILL ha kontakt.
det får ta år och han blir kanske aldrig "pappa" för henne men han vill finnas där för henne. hon är hans kött och blod...
han berättade om henne innan vi blev tillsammans så hon har på något sätt alltid funnit med i våra tankar...
som jag känner den dagen vi själva får barn så kommer de faktiskt ha en halvsyster som jag tycker de bör veta om och kunna få lära känna...
någon som har tips? vad är bäst för barnet? hur ska man gå till väga?
gått igenom samma sak (som barnet, mamman eller min kille..)
