Smullan skrev 2008-01-28 16:38:13 följande:
Är det nån som har adopterat från Europa??Estland, Urkrana, Bulgarien, Polen osv...
Vår dotter kommer från Ukraina, men det landet är inget att hoppas på just nu. Ingen svensk organisation har auktorisation att arbeta där. MIA gillar inte Ukrainas adoptionsprocess och så länge den inte ändras så kommer ingen ny auktorisation att beviljas. I Ukraina har man i flera år pratat om att skriva på HAAG-konventionen och börja genomföra adoptioner enligt de reglerna. Om det skulle bli verklighet så skulle AC kunna få förnyad auktorisation och återta adoptionsverksamheten, men ingen vet om det sker imorgon, nästa år eller inte alls.
Om nu Ukraina skulle bli aktuellt igen så har du i alla fall mina svar här:
1. Hur lång tid tog det för er tills att ni fick barnet?
Knappt ett år från ansökan gick till landet tills vi hade henne i famnen. Då hade vi ändå fått kämpa rätt mycket i uppförsbacke. Vi fick först nej i landet och tvingades komplettera med en massa olika intyg och gå igenom extra granskning mm. På den tiden var det heller ingen väntan på att få skicka ansökan, men det skulle det säkert vara idag.
2. Vilken ålder?
Vi hade medgivande för ej fyllt två och vår dotter var femton månader. Idag krävs ett högre medgivande, har för mig att man i teorin kan ha ej fyllt tre, men de flesta barn som adopteras från Ukraina numera (exempelvis till USA) är äldre än så.
3. Varför valde ni just det landet och vilket land valde ni?
Vi valde egentligen inte. Vi visste att vi skulle ha svårt att hitta ett land som godkände oss. Av en slump fick vi veta att Ukraina kunde funka och då chansade vi.
4. Har bl.a sett på BFA att barn söker föräldrar, bra eller dåligt?
Jag är lite kluven. Å ena sidan tycker jag inte att det är bra om de lägger ut alltför mycket information eller till och med bilder på barnen. Det blir integritetskränkande och påminner för mycket om någon form av postorderförsäljning. Samtidigt är kanske "barn söker föräldrar" just det barnets bästa chans att få bli adopterad. Att barn blir kvar på barnhemmen kan ju inte vara bättre än att organisationerna berättar om dem på sina hemsidor. Det bästa är väl om informationen är ganska knapphändig. Något i stil med "Pojke, tre år, blind på ena ögat, finns i Indien" eller "syskonpar, fyra och sju år, finns i Estland". Givetvis utan fotografier. Då är ju barnen inte så lätta att känna igen om de nu skulle hamna hos en familj i Sverige.