ung gravid. hur reagerade dina föräldrar mm.?

TS !!!

Du ska INTE göra abort för att någon annan vill det !! PUNKT SLUT!
Gör det som du tycker känns bäst !!
Stå på dig stumpan! Du kommer klara det här bara du vill!

Kramar om !

Jag var inte såå ung som du, jag var 21 när jag fick min dotter.

När jag berättade för min mamma så tog hon det INTE bra, hon försökte muta mig att jag skulle göra abort. Jag skulle få en chihuahua som jag ville ha på den tiden, en Louis Vuitton väska och pengar. Men jag var envis och nu e min lilltjej 3 år.

Nu e Tindra mormor och morfars favorit och de får abstinens om de inte träffar henne på några dagar.

Men det var tufft att både ta hand om en lite bebis, jobba och plugga. Jag skulle aldrig byta ut henne för allt i världen, men hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag nog väntat lite och pluggat klart innan jag skaffade barn.

Men lycka till med allt!

tack för alla svar =) jag tänker inte göra abort, ska behålla det =)

Jag är oxå 16 och väntar mitt första barn nu i mars Blir 17 i april. Mina föräldrar tog det rätt bra tycker jag, dom blev inte arga eller något, iaf inget som dom visade. Dom blev chockade, vilket kanske inte e så konstigt ^^

TS

Grattis!! Det kommer gå bra !
All lycka till dig och bebisen!
Kramar!

har inte läst alla inlägg, men har du pratat med pappan till barnet? vad säger han?

jen bossman skrev 2008-02-05 16:32:54 följande:

Desamma

Mina föräldrar vart jätte arga och försökte tvinga mig till abort kallade mig korkad m.m, men som tur var hade jag mammas bror och hans fru som också fick barn när de var 17. Hennes dotter var också uppmuntrande mot mig (hon fick barn när hon var 22) har fått en massa grejer och kläder från dem.

Grattis!

Jag fick en ordentlig utskällning, eller flera, det lugnade inte ner sig förrän jag var i vecka 20 typ, men de är nog fortfarande lite sura, jag förstörde ju deras planer med mitt liv, fast mina barn redan är ganska stora. Det var en svår tid i början och jag var ändå 20 år gammal med första.

Hoppas de snart vänjer sig vid tanken på att bli morföräldrar. Lycka till!

Jag blev gravid när jag gick i nian, och var livrädd!! för att berätta något för mina föräldrar. Men när jag berättade för mamma så sa hon bara att det var mitt val som ingen kunde bestämma, Visst att månge, kan och kommer ha åsikter, men det är man själv som ska leva med valet.

mamma berättade för pappa, som s: Va??!! näää, det tror jag, inte... Eller??!!

Hmm, han blev nog lite rörig i huvudet.

Å det var kanske inte så konstigt, jag hade tidigt bestämt mig för att behålla barnet, och berättade för min omgivning att jag var gravid i typ mitten av mars, och i början va maj är min lilla pojke född.. Dom hade ju inte lång tid att förbereda sig på...

Men, nu är min "lilla" pojke sju år!! Å allt har gått super bra!!!

Hej.. Min son är nu 3 månader.. jag vill inte skräma dig men du ville ha svar och här får du ett.. Min familj tog det inte alls bra... Min mamma var väl okej, lite sur och tyckte att jag skulle vänta... Men min pappa och mn farmor blev tokiga... Inte nog med det att dom hatar pappan till Valentin.. Jag hade en jätte jobbig graviditet.. Jag pratade med psykologer och mådde allmänt JÄTTE dåligt av detta. Dom gav mig pikar och sa till mig att jag fick klara mig själv och att dom strunta i mig.. Jag mådde så dåligt.. Alla sa att det skulle bli bättre när bebisen kom, men det tänker man ej på just då...
Inte nog med allt strul i familjen så blev jag inlagd i Lund i vecka 23, för prematura sammandragningar, låg inne i 16 dagar och dom lyckades stoppa förlossningen.. Vissa läkare tror att det blev shär på grund av all min oro, vissa tror annat..
Iallafal så är allt bra nu.. Jag stod på mig ich var tillsammans med pappan som jag älskar otroligt.. Och dom insåg väl att det kvittade vad dom sa och hotade med..
Men fy fan vilken graviditet jag hade.. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, jag fick aldrig någon tid och njuta.. Men idag njuter jag av varje sekund av min son och hans pappa.. Min pappa och farmor älskar Valentin, men det går fortfarande inte med min pojkvän.. Tyvärr.. men tiden läer alla sår, får vi hoppas.. Men ärren finns kvar