styvsonen ska flytta hit

Om du känner så inför det så måste du prata med din man och kanske också någon som står utanför med hjälp för hur ni ska få ihop er familj

För jag tror att med den inställningen att det inte går, då kommer hans son att känna av det och det är inte rätt

"Måla inte fan på väggen". Det kanske fungerar jätte bra, vem vet. Visst är killen på 14 i en jobbig ålder och vilken slags hjärnskada han lider av kanske inte utgör de bästa förutsättningarna. Men i tonåren brukar också de flesta med diagnoser (om det är en sådan ex, damp,adhd mfl.) kunna hantera dem bättre och bli lugnare om de är utåt agerande. Mycket kan också bero på inställningen omgivningen har runt omkring honom också. Precis som små barn känner de av känslor och humör och rättar sig där efter. Jag vet inte heller anledningen till att han flyttar in till er men det kan ju också vara en tuff situation för honom. Jag jobbar med barn i denna ålder och vet att många kan fara illa av att inte få stöd hemifrån. Känner
med dig också i din mamma roll som säkert kommer att bli mer krävande. Killen kanske faktiskt kan vara till hjälp och stöd när du har två småttingar. Ibland får man försöka sätta sig in i andras situationer och visst skulle du vilja att dina barn kände sig välkomna i ett nytt hem. Ge det en chans, lycka till : )

jag har hjälp av en utbildad person med detta till och med hon säger att det är fel att han flyttar till oss. saken är den att han bott i familjehem sedan han var liten å det kommer även kräva mycket då han ej känner sin pappa i det stora hela..

ja är en posetif tjej å hoppas det kommer bli jätte bra, men är rädd att de kommer gå åt hel*ete för när han hälsat på oss bråkar ja å min gubbe massa massa!

tre veckor kvar så kommer han hit..

tack för de svar ja fått!

Ok, en helt annan situation än jag förstått det som från början, ber om ursäkt. Hoppas verkligen ni får någon slags hjälp utifrån.

I så fall är det ju ännu viktigare att han får känna att han kommer "hem"

Din sambo får hem sitt barn och det känns som du gör allt du kan för att stoppa det?

Däremot tror jag ni behöver hjälp med hur ni ska få det att fungera när pojken bor hos er

Men om han har bott i familje hem sen han var liten kanske det inte är allra bästa perioden att han flyttar därifrån just nu? Jag vet ju inte hur er situation ser ut förstås, men kan ni inte vänta ett litet tag tills ni kommit in i rutinerna med nya bebisen och så?

Men om han har bott i familje hem sen han var liten kanske det inte är allra bästa perioden att han flyttar därifrån just nu? Jag vet ju inte hur er situation ser ut förstås, men kan ni inte vänta ett litet tag tills ni kommit in i rutinerna med nya bebisen och så?

Här e en som satt i samma båt som du :)
Jag hade ca lika långt kvar till andra förlossning när vi fick samma besked, bonusdotter flyttar hem till oss på heltid från att ha bott varannan vecka. Shit tänkte jag o allt börja snurra, hur ska jag orka, hur ska jag hinna? Sen när sambons pappadagar e slut, ska jag då åka mellan, skola/dagis +den lilla o herregud.

Sambons dotter flyttade dessutom hem till oss 26:e aug o lilltösen e född 28:e aug.

Nu 5mån senare har vi landat. Det vart inte så jobbigt som jag trodde även om det inte varit en dans på rosor. Allt funkar kanon mellan våra tre tjejer och nu kan det va ganska skönt att ha jämt istället för vv. Man får mer struktur på tillvaron då :) Lycka till o kram

Läste inte heller hela....sorry. Min bonus e 7år och frisk. Vet inte alls hur din bonus är men om man ger det ett försök (även om det är otroooligt svårt) så kan det nog lösa sig för er...men det e mkt jobb. Även med en frisk 7-årig bonus.

ja förstår att det är svårt med alla åldrar.

Styvsonen kan ej bo i famlijehemmet pga att dom skall skiljas å mamman där super alltid. vi har bett soc att vänta med flytten tills sommaren just för han ska få en trygghet med oss som en familjen men dom bryr sej inte va vi säger, dom skiter tillomed i vilken skola vi vill att han skall gå i. dom som bestämmer allt över våra huvuden är 60 mil härifrån å vet inte ett skit om skolorna här.

JA gör inte alls allt för att stoppa flytten tycker bara den är väldigt oläglig nu , hade de varit till sommaren så hade de inte varit hälften så jobbigt...

varför ja har en oro är för ja vill styvsonens Bästa, att han skall komma in i vår familj å va en del av oss inte bara en kille som har problem som kommer (de säger han till oss, och även att han kommer vara jätte jobbig för alla 14åringar med hormoner är sådana!??!?!)

tack för alla svar!

Usch, det låter jobbigt, men samtidigt verkar det ju inte finnas några andra alternativ om han inte kan bo kvar i fosterfamiljen. Hoppas att allt löser sig ändå!

i går hade ja & min gubbe världens bråk =(
de är nog jobbigt för min del med att han skall flytta hit pga att ja får ringa alla samtal å fixa å greja å min gubbe inte gör så mycket. ja tycker han som pappa kan ta å sköta samtalen , ja har mej själv å en ett åring å en ny bebis å tänka på....

är ja ego?`?

Jag förstår din oro! Jag håller med dig om att det är din mans ansvar det är ju hans son. Självklart att man kan hjälpa till när man är en familj men han har huvudansvaret. Jag är personligassistent och har jobbat med barn med olika handikapp. UNDERBARA barn men jag kan förstå din oro. Killen kommer ju från en jobbig situation vilket kan bidra till att han kanske inte mår så bra om mamman i den familjen söp mm. Låter som en jobbig situaton om du behöver någon att prata med så kan du skriva av dig till mig. Om du vill.
Kramen

Både ock, klart att du inte ska ta huvudansvaret ensam utan det ska ni ta gemensamt du och din man.

Ettåringen är du väl inte ensam om heller? Det är väl ert gemensamma barn?

Hej , tänk dig för, ställ dig frågan om varför din man inte tagit hand om honom själv innan och kommer du få ta allt ansvar för grabben när han flyttar till er?
Med två små barn hade jag nog dragit öronen åt mig och väntat tills din nya bebis kommit och ni kommit iordning, det är ju en stor omställning för en familj att få 2
barn och att dessutom få en styvson som ska köras in i familjens rutiner osv. Det kommer bli en kamp!! Själv har jag två egna barn med 1 1/2års mellanrum på 6 o 8 år och en styvson på 11 år boende på heltid samt en styvson på 7 varannan helg...den äldsta styvsonen har bott hos sin mamma tills han var 5 och hon gick bort sen hos sin mormor och morfar tills juni .07 och sen dess hos oss. Det har varit tufft, min sambo har nog fortfarande inte fattat vilket ansvar det är och det mesta hänger på mig. Mormorn och morfar har satt käppar i hjulet på oss hela tiden och den andra mamman är som hon är...
..dansar man efter hennes pipa går allt bra.
Usch va bitter jag låter och det kan jag lova att det är jag ibland men inte för att jag har fler barn att ta hand om ..utan för det iblan känns som om min sambo också är ett...
För sin styvson skull så är det med all sannorlighet ett bra val att han flyttar till er, men räkna med att det kommer bli kämpigt. Vi har och gör fortfarande haft en mängd fler bråk sen hans son flyttade hit, det har funnits väldigt många stunder då jag funderat på en annan väg men jag kämpar på..
Så följ ditt hjärta! Lycka till!!!!!!!!!!!!!!!!

Glömde skriva att det var liknande för oss, problem i familjehemmet (då mormor och morfar) med alkohol och bråk gkorde att soc. låg på som 17 och flytten blev tidigarelagd pga av negativ påverkan av morföräldrar. Det gjorde i sin tur att vi inte var förberedda med att kunna vara lediga, flyttade in efter skolan slutat i juni och det skapade en enorm irritation mellan sambon och mig.  Sommaren var ett h-vete, han hade nytt jobb och bara tre veckors semester och hade åtagit sig ett extra jobb på två av dem..gissa om jag var nöjd förra sommaren!!! Det är svårt när soc. ligger på för om man har lite hjärta så kan man ju inte neka ett barn till mannen man älskar att flytta hem...nä svårt som 17.

ja har sådan ångest fy fan just nu ja vill verkligen INTE!!! min kille förstår äntligen hur ja känner . som vårat liv ser ut nu så har vi inte plats till en tonåring just nu, önska dom kunde lyssnat på oss å låtit han flyttat hit till sommaren. för nu har vi dåligt ekonomiskt pga vissa saker. måste hitta nytt boende innan 1 april. ja har en ett åring å ska snart ha en till...
belse.. i de du skriver så ser ja likhet till min man, när pojken varit här å hälsat på så har vi bråkat enormt mycket.
nu är de bara 1 och ½ vecka kvar bläää!!

ja jag e inte avundsjuk på dig, det e konstigt att de inte fattar att de inte kan stressa på en flytt, det gäller väl att grabben får det bra med, kanske hade varit bättre om ni hittat nytt boende först och att du hunnit föda och förlika dig med tanken att få en tonåring i huset..Men de tänker tyvärr inte så, de pushar och puschar så att de kan avsluta fallen och gå vidare känns det som ibland.
Det väcker så mycket känslor när helgen gått och allt tid har sprungit iväg, så mycket oro det väcker att få ett bonusbarn. Som kvinna tar man ju också lätt på sig rollen att fixa och trixa och det skapar ju också en oro, sska man klara det?! Kommer förhållandet att hålla och hur ska vi ha råd, få plats osv. Detta liv, en enda stor stig kantad av bekymmer...
Men som jag brukar tänka..det löser sig! Och det gör det ju oftast tillslut.