sasso26

Äldre 7 Feb 10:46

13 svar

BUP

Jag har en 14 årig dotter som jag har stora problem med. Hon är arg ofta, sköter inte skolan, otrevlig mot lärarna och har börjat skolka. Jag har kontakt med lärare och rektor så vi ska ha möte angående detta. Jag har frågat om hon inte mår bra men det säger hon att hon gör. Jag vet inte hur jag ska bemöta henne, ska jag ha hårda regler? ska jag låta henne vara och låta hennes tonårshormoner ha sin gång? Jag tjatar om läxorna men jag känner att jag kan ju inte tvinga någon som inte vill plugga. Ibland är hon underbart go tjej men ofta så är hon sur och svarar otrevligt. När ska man kontakta barnpsyk eller annan proffisionell hjälp. Hur skiljer man på vanliga tonårsproblem och problem som man behöver hjälp med? Jag har tid idag för att prata med skolkuratorn ang hur jag ska bemöta problemen, det var jag som kontaktade kuratorn för jag är alltid så ledsen för att vi har det så här. Hon är ju ändå min underbara älskade dotter trots att det känns som om hon hatar mig och resten av familjen. SNälla ni jag behöver all hjälp jag kan få.

glitterkorn

Äldre 7 Feb 10:50

#1

sasso26 skrev 2008-02-07 10:46:29 följande:

Jag har en 14 årig dotter som jag har stora problem med. Hon är arg ofta, sköter inte skolan, otrevlig mot lärarna och har börjat skolka. Jag har kontakt med lärare och rektor så vi ska ha möte angående detta. Jag har frågat om hon inte mår bra men det säger hon att hon gör. Jag vet inte hur jag ska bemöta henne, ska jag ha hårda regler? ska jag låta henne vara och låta hennes tonårshormoner ha sin gång? Jag tjatar om läxorna men jag känner att jag kan ju inte tvinga någon som inte vill plugga. Ibland är hon underbart go tjej men ofta så är hon sur och svarar otrevligt. När ska man kontakta barnpsyk eller annan proffisionell hjälp. Hur skiljer man på vanliga tonårsproblem och problem som man behöver hjälp med? Jag har tid idag för att prata med skolkuratorn ang hur jag ska bemöta problemen, det var jag som kontaktade kuratorn för jag är alltid så ledsen för att vi har det så här. Hon är ju ändå min underbara älskade dotter trots att det känns som om hon hatar mig och resten av familjen. SNälla ni jag behöver all hjälp jag kan få.

när jag gick i högstadiet så fick jag ha praktik 1-4 dagar i veckan det hjälpte mig massor då jag alltid varit mer praktiskt lagd , jag fick bärre själv förtroende och blev gladare lixom

frikadellen78

Äldre 7 Feb 10:50

#2

Att börja med ett samtal med skolkuratorn låter som en bra ide. Hon/han kommer kunna hjälpa dig vidare till evetuella fler kontaktet med BUP eller socialförvaltningen. Jag jobbar på soc och vi är inte så hemska som alla säger! Vi finns till för att hjälpa barn och deras familjer.

glitterkorn

Äldre 7 Feb 10:57

#3

frikadellen78 skrev 2008-02-07 10:50:46 följande:

Att börja med ett samtal med skolkuratorn låter som en bra ide. Hon/han kommer kunna hjälpa dig vidare till evetuella fler kontaktet med BUP eller socialförvaltningen. Jag jobbar på soc och vi är inte så hemska som alla säger! Vi finns till för att hjälpa barn och deras familjer.

beror nog på vilket soc kontor man pratar om. Fast varför ska hon kontakta soc ? En placering eller dylikt är väl ingen lösning !! Då blir det värre .. Särskilt om hon inte själv vill , men visst en kontaktperson o ta en fika med i bland ex. kan ju va en bra grej

sasso26

Äldre 7 Feb 10:59

#5

Hejsan Frikadellen 78 ! det känns som ett stort nederlag och ett misslyckande för mig som förälder att vända mig till en kurator. Men jag gör det för min dotters skull. Vet inte vad jag har gjort för fel! jag har 3 barn och det är bara hon som gör så här. Om det är så att hon mår dåligt så hjälper jag henne gärna men hon säger att hon mår bra , men varför är hon så arg? Gråter varje dag över detta, vill bara att min älskade dotter ska vara som vanligt igen! har en kurator tystnadsplikt? jag vill inte att min dotter ska veta att jag pratat med honom.

glitterkorn

Äldre 7 Feb 10:59

#5

sasso26 skrev 2008-02-07 10:46:29 följande:

Jag har en 14 årig dotter som jag har stora problem med. Hon är arg ofta, sköter inte skolan, otrevlig mot lärarna och har börjat skolka. Jag har kontakt med lärare och rektor så vi ska ha möte angående detta. Jag har frågat om hon inte mår bra men det säger hon att hon gör. Jag vet inte hur jag ska bemöta henne, ska jag ha hårda regler? ska jag låta henne vara och låta hennes tonårshormoner ha sin gång? Jag tjatar om läxorna men jag känner att jag kan ju inte tvinga någon som inte vill plugga. Ibland är hon underbart go tjej men ofta så är hon sur och svarar otrevligt. När ska man kontakta barnpsyk eller annan proffisionell hjälp. Hur skiljer man på vanliga tonårsproblem och problem som man behöver hjälp med? Jag har tid idag för att prata med skolkuratorn ang hur jag ska bemöta problemen, det var jag som kontaktade kuratorn för jag är alltid så ledsen för att vi har det så här. Hon är ju ändå min underbara älskade dotter trots att det känns som om hon hatar mig och resten av familjen. SNälla ni jag behöver all hjälp jag kan få.

jag har även erfarenheter av bup och jag tyckte dom jag hade kontakt med var otroligt bra , men det är väl som med allt annat gäller och träffa någon vettig som man får förtroende för

Kalle Karls mamma

Äldre 7 Feb 11:03

#6

sasso26 skrev 2008-02-07 10:59:26 följande:

Hejsan Frikadellen 78 ! det känns som ett stort nederlag och ett misslyckande för mig som förälder att vända mig till en kurator. Men jag gör det för min dotters skull. Vet inte vad jag har gjort för fel! jag har 3 barn och det är bara hon som gör så här. Om det är så att hon mår dåligt så hjälper jag henne gärna men hon säger att hon mår bra , men varför är hon så arg? Gråter varje dag över detta, vill bara att min älskade dotter ska vara som vanligt igen! har en kurator tystnadsplikt? jag vill inte att min dotter ska veta att jag pratat med honom.

hej
Jaghar en son som är precis som din dotter han går och pratar med en kurator och vi har även varit på bup där sa dom att han va en helt vanlig arg tonåring det går upp och ner ena dagen är han en go älskvärd liten kille som kramas med mamma nästa dag är han arg sur och ett monster på två ben.
Jag tror på fasta regler normala sovtider och mycket kärlek

frikadellen78

Äldre 7 Feb 11:04

#7

glitterkorn skrev 2008-02-07 10:57:49 följande:

beror nog på vilket soc kontor man pratar om. Fast varför ska hon kontakta soc ? En placering eller dylikt är väl ingen lösning !! Då blir det värre .. Särskilt om hon inte själv vill , men visst en kontaktperson o ta en fika med i bland ex. kan ju va en bra grej

Soc gör mer än placerar barn! Som du själv säger så är kontaktperson en insats som vi kan erbjuda. Det kan också vara så att man behöver ha någon och prata med helt enkelt och som "vanlig" kommuninvånare kanske man inte känner till alla resurser som faktiskt finns inom kommunen. Fältsekreterare, familjebehandlare, gruppverksamheter osv.

frikadellen78

Äldre 7 Feb 11:24

#8

sasso26 skrev 2008-02-07 10:59:26 följande:

Hejsan Frikadellen 78 ! det känns som ett stort nederlag och ett misslyckande för mig som förälder att vända mig till en kurator. Men jag gör det för min dotters skull. Vet inte vad jag har gjort för fel! jag har 3 barn och det är bara hon som gör så här. Om det är så att hon mår dåligt så hjälper jag henne gärna men hon säger att hon mår bra , men varför är hon så arg? Gråter varje dag över detta, vill bara att min älskade dotter ska vara som vanligt igen! har en kurator tystnadsplikt? jag vill inte att min dotter ska veta att jag pratat med honom.

Jag pratade just med en skolkurato för att kolla och hon har flera föräldrar som ringer och rådfrågar henne kring sina barn utan att hon informerar barnen om det. Däremot erbjuder hon alltid föräldrarna att hon kan ha samtal med deras barn om de vil. På samma sätt har hon en del tonårogar som pratar med henne, som inte vill att föräldrarna ska få veta det och då ligger hon lågt där, men uppmanar barnen att själva berätta hemma att det går till henne.
Vill du så kan du inboxa mig om det är nåt mer du funderar kring så kanske jag kan hjälpa till!

Post partum

Äldre 7 Feb 20:47

#9

Förslag på sådant som du kan tänka på/testa om du inte redan gjort det:

-Fokusera på det som är positivt!

-Försök hitta på något trevligt tillsammans, tex gå på macken och hyr en film, poppa lite popcorn, baka, osv. med jämna mellanrum. Så slipper ni fastna i att det jämt är tjat och bråk, det blir trevliga stunder också.

-Stötta och hjälp henne med läxorna så gott det går- sätt dig med henne när hon gör matten tex. Är man omotiverad kan det hjälpa bara att ha någon som sitter där med en.

-Jämför henne ALDRIG med syskonen som "inte är som henne"- det kan vara förödande för hennes självkänsla att höra att hon "inte är lika "lätt" som syskonen"- det kan lätt tolkas som att man inte är lika älskad & accepterad av en osäker tonåring.

-Försök att testa att se mellan fingrarna när hon är sur. Det kan vara hormoner som gör att hon är taggig. Bli inte sur tillbaka, det ger absolut ingenting men tar en massa energi. Försök istället resonera med henne vid ett annat (icke-upprört) tillfälle om det handlar om något viktigt.

Dito

Äldre 7 Feb 20:52

#10

Emma Tvärtemots tips tror jag på. Jag vet ett flertal familjer i liknande situation som din där de tipsen fungerat bra. Håll ut, håll i och håll om. Lycka till!!

acer

Äldre 7 Feb 21:30

#11

Jag tycker absolut inte att du ska känna det som ett misslyckande att be om hjälp. Det kan vara otroligt svårt att hantera detta som förälder. Att erkänna sin osäkerhet är inte svaghet utan ödmjukhet.

Post partum

Äldre 8 Feb 07:23

#12

Bra sagt acer!

Bevabus

Äldre 8 Feb 16:58

#13

Jag är 17 år och går hos BUP och snackar. Att kontakta kuratorn var en bra idé. Som någon där innan sa så kommer kuratorn mycket troligt att hjälpa er kontakta BUP. Det hät är ett typiskt "fall" för dom.

BUP

INNEHÅLL