En liten fundering.
Tänk er en 23-årig kille utan barn som träffar en 2-barns mamma som absolut inte vill ha fler barn.
Även om han säger att egna barn inte är viktigt och kan tänka sig ett liv utan egna barn, behandlar bonusbarnen som sina egna.
Har ni erfarenheter av detta? Tror ni att det kan funka hela livet och att killen kommer att vara lycklig?
Han är för ung för att kunna ta det beslutet tycker jag, troligen vill han ha egna barn när han är mogen för det och hans bekanta börjar skaffa barn.
Det beror på, tror jag. Många vill ha en familj, men den väljer man att skapa allt eftersom i livet - en familj kan bestå av en tjej, en kille och en hund, en familj kan bestå av två tjejer och dennas barn från ett annat förhållande (hur skaffar man nya EGNA barn i ett homoförhållande? Eller är alla de männen / kvinnnorna olyckliga? Hur skaffar man egna barn om man är ofertil?) en familj kan bestå av en man och kvinna samt 3-4 adopterade barn från Afrika/Asien. Vem har sagt att man måste ha biologiska barn om man strävar efter att en gång ha en familj?
Däremot - om barnen är vuxna och kvinnan för gammal för att skaffa nya, eller som tråden påvisar - att hon helt enkelt inte VILL ha flera, så finns det inget som säger att han kommer vara olycklig bara för att hans spermier inte kan befrukta hennes ägg?? Vem har sagt att lycka ligger i genetik? Lycka hittar man i vardagen, i andras barn, i barn som tillkommer, i vänner, i morföräldrar. Alla räknar som familj och det är DET många slutligen vill ha. Jag tror att det är lika stor chans att han blir lycklig med denna kvinna som han skulle bli med en kvinna som är 25 och vill ha 10 barn. Vem sa att just det unga, barnaönskande paret FÅR bilogiska barn?
Har ingen erfarenhet av det, men tror absolut en del är mogna att ta det beslutet då och en del är det inte trots att de säger det. Det visar sig ju med tiden.
Men om allt i övrigt känns okej så är det kanske dumt att avstå om ifall hans nuvarade okejande kanske inte stämmer? För det kan ju likväl stämma.
Jag håller med tea1982! Har själv en dotter med en annan men min nya behandlar min dotter som sin egen. Pappan tar inget ansvar om dottern alls. Så det har blivit naturligt för oss som ny familj att min nya är pappa. Men självklart vill både jag och han ha mer barn, gemensamt också! Men om din kille säger att han inte behöver ha egna barn så duger det säkert fint med sina bonusbarn!
Min sambo är 29 och jag vet inte om han kommer ändra sig eller inte, men nu tycker han helt enkelt att han har två barn och det räcker.
(Barnen har alltså en annan biologisk pappa)