Vad gör ni i denna situation med en trotsig treåring?

Lyfter in barnet. Här hemma kan jag tackochlov låta sonen drälla omkring på loftgången (en granne och stängd dörr mot trapphuset) om han inte vill komma in, men jag skulle inte låta honom springa runt i trapphuset. Han kan trilla.

Jag hade antagligen höjt rösten EN gång först och sedan lugnt och sansat burit in honom och sedan i lugn och ro ägnat mig åt bebisen och SEDAN åt det arga barnet (som faktiskt kan klä av sig själv).

En skriktävling förlorar jag, skrämma vill jag inte göra och inte heller daska (det är inte lagligt!).

Säger åt barnet att om det inte kommer så stänger du dörren, och stänger också när barnet inte kommer. (kikar sen genom titthålet och öppnar direkt sen när barnet vill in).  När de är 3 år fixar de oftast trpper bra. jag har kört sten hårt på min minsta dotter att om hon inte kommer så går jag. Jag har sparat många bråk genom den taktiken, hon kommer alltid med när jag säger även från lekparken m.m de andra har jag jagat runt i massor ingen tjänar på det  jag hoppas det kommer funka på lill grabben med.

Jag lämnar dörren öppen och tar hand om lillen. Så gör jag redan ibland när de två "stora" får för sig att trapphuset är en lekstuga. De tröttnar snabbt och kommer in.

Bär in ungen!

Jag tar 3 åringen över axeln och bär in i lgh.  Händer ofta ofta här, så då tar jag bara dottern på 3 år och bär in henne..inte elakt utan mjukt.

Är inte konstigare än så tycker jag...

Här är det ju inget att snacka om... Naturligtvis jagar jag ikapp barnet och tar med det in!!
Det där med att man ska prata pedagogiskt med barnen, visst det kanske funkar ibland, men....

haha sånt här händer oss nästan jämt, har en bebis på 2 månader och en på 2½ år och oftast så bär jag in stora pojken, stänger och låser dörren (annars springer han bara ut igen) men ibland (om han sitter å tjurar bara) händer det att jag läåmnar dörren öppen så får han komma in när han är "klar"

linnea72: hahahaha ja det händer väl här oxå en vacker dag!!

vår snart tre-åring brukar leka själv i trapphuset tills hon känner att det är dags att gå in, på så sätt får vi av oss kläderna och packar in maten och hon kommer in när hon känner sig redo för det (ibland genast och ibland efter fem minuter). fast vi lämnar såklart dörren öppen.

Tack för era svar!

Efter att jag försökt berätta för barnet att han/hon måste komma in pga av lillen vill ha mat o.s.v, så hade jag lyft in barnet. Jag hade sedan tagit hand om den bebisen gett han/hon mat o.s.v. Sen vid ett lungt tillfälle hade jag satt mig ner med treåringen och pratat igenom situationen, och berättat att han/hon gör mig ledsen när han/hon håller på så där o att bebisen vill ha mat o.s.v.

Tydlig gräns - hämtar barnet - lyfter in det i lägenheten och stänger dörren. SEN sätter jag mig ner och stirrar den bestämt i ögonen samt håller fast barnet så det är på samma nivå och säger bestämt att NU får det vara nog! Kanske säger nåt som "kom till mig när du lugnat ner dig så (åsså hittar man på nån aktivitet eller nåt)".

sen är det ju lättare sagt än gjort.

Alternativ två. Är inte läge att dividera när man är stressad med annat.

Roligt att läsa mitt eget inlägg nu när jag har en snart treåring här som redan är inne i treårstrotsen. hahaha

Men...det är så jag gör med honom också. Vi låser dock skjuttillhållar-låset som är långt upp om vi verkligen vill ha honom kvar.

Det är ofta man får lyfta med honom under armen skrikandes nu för tiden.

Fragglan: Ha det lugnat sig då? Hur gick det? Tips?

´Nu är ju onröstningen klar men jag hade tagit ungen under armen och gått in...

Det beror ju lite på vilken period barnet är i. Går det att be snällt så gör jag det, kanske berättar om något roligt vi ska göra sedan, eller någon god mat vi ska laga.

Är det en besvärlig period och jag vet att det kommer bli bråk i trapphuset, så försöker jag prata bort honom redan innan vi kommer till trapphuset, så han inte hinner börja bråka där. Kanske pratar om något vi såg på vägen eller något vi gjort någon gång. Kanske pratar om vad han gjort på dagis. Har han lekt häst så kanske jag börjar fråga om han vet vad hästar har som fötter, hovar, och kanske berättar lite om hur det fungerar och att man måste sk verka hovarna, för att de växer precis som våra naglar, så pekar jag på hans naglar.... då får han endel att tänka på så brukar de gå lätt att ta sig in med allt i lägenheten.

Ett annat sätt att prata bort honom på när bråket redan är igång, är att angående något helt annat ge honom två val. Kan vara t.ex. "Efter maten, skulle du vilja bygga puzzel då? Eller vill du hellre leka med lego? Vi kanske skulle kunna bygga ett garage med legot, vill du de?" Så medans du pratar och han funderar så kan det ibland fungera att lite diskret leda (putta på lite med handen på ryggen)  i rätt riktning så går han in själv.

I olika perioder fungerar olika saker. Jag gör det som fungerar, vilket inte alls är samma varje gång. Vissa perioder fungerar verkligen ingenting spelar ingen roll hur mycket jag än lirkar... Då kan jag inte göra annat än att helt enkelt bära in han och låta han grina och skrika ur sig illskan, när värsta illskan är borta så man kan närma sig utan att bli slagen och sparkad, då tar jag upp honom och tröstar honom... Så brukar det vara bra sedan. I vissa perioder är det som ingen idé att lägga så mycket tid på att lirka, jag bara drar ut på det då, när inget ändå fungerar. Frustrationen växer, tiden går, storebror har roligt, lillebror blir ledsen och jag blir trött och arg. Men att kort bara bära in honom när han visar vägran, kan ibland känna att illskan vid det tillfället inte alls är lika stor som illskan efter att jag har lirkat med honom ett tag. Visst är det tungt att hålla på och bära och lyfta han när han blive så stor, men så är det vissa perioder.