Vad är viktigt att tänka på om man vill ha familj i ung ålder?

Jag tycker att det är jätteviktigt att relationen mellan dig och den blivande pappan är bra.
Allt för ofta så spricker förhållandet.

Är det någon du vill spendera ditt liv med?
Om ni skulle glida ifrån varandra, kan ni komma överrens om barnet?
Vad har ni för åsikter om uppfostran odyl?
Kan ni uppfostra ett barn tillsammans?
Är ju mer än kärlek som spelar in i ett förhållande.

Jag tycker att man alltid, ung som gammal, ska fundera över hur det skulle bli om förhållandet tog slut.
Att man kan komma överrens, och göra det bra för barnet... Även fast man kanske är ovänner.

Sedan så spelar ju er boendeform in, och er ekonomi.
Jag själv ska har barn i början av april, och jag har inte gått ut gymnasiet. För övrigt är barnet "delvis" planerat.
Personligen så tycker jag det är bäst om man går färdigt skolan innan man väljer att skaffa barn.
Såg att ni hinner ta studenten, och det är ju jättebra.
Att ni extrajobbar är kanon!

Verkar ju som om ni har bättre förutsättningar nu från början än många av de unga föräldrarna här på familjeliv, och för dem har det ju gått jättebra.

Tycker att du har jäkligt bra förutsättningar för att skaffa barn.
Kan inte komma på något negativt med att ni vill bli föräldrar.
Lycka till!

Jag är en ung (oplanerad) mamma. Är nu snart 34 men fick min son när jag var 18½ år och mitt tips till er är att ha ett fast jobb, spara undan lite pengar. Res iväg med din älskling på en långsemester till nått ställe ni alltid velat åka till.

Efter ni fått barn så är ni aldrig ensamma, så passa på att njuta. Har man allt det så fixar sig det mesta. Lycka till hur du än väljer att göra.

Jag flytta till min man i hans 1½ med min dotter när hon var 1½ min son bodde hos sin far. Vi bodde så i många år och det gick jättebra, vi hade min son varannan helg oxå så då var vi 2 vuxna och 2 barn. Funka kanon.

Jag var ju inte purung när jag fick mina planerade barn, jag var 19 och 21 (min partner var då 24 och 26), men det som var viktigt för mig då och nu var och är:

*Fast partner och ett stabilt förhållande.
*Körkort och bil, båda två.
*Bra ordnad ekomoni, gärna någon buffert.
*Lägenhet, vi hade en tvåa på 60 kvm och vi tyckte den var i minsta laget, men det funkade ju absolut.
*Fast arbete och en bra föräldrapenning.
*Kärlek, förståelse och ömhet såklart.

Detta var och är viktigt för oss, för att kunna ge våra barn och vår familj en bra start i livet.
Kriterierna kan se olika ut för olika personer och jag betackar mig för påhopp!

att båda ska ha körkort och bil är ju väldigt beroende på vart man bor och vart man jobbar. Om jag och min partner skulle ha det så skulle det vara v'ldigt onödigt med tanke på att vi kommer bo 500 meter från spårvagnsholplatsen där det går en vagn var 10onde minut och våra arbeten ligger väldigt nära varandra.

Glömde, och så tycker jag ju att det är så mycket bekvämare när man har barn. Åka och storhandla eller åka till Ikea, eller åka till badhuset och hem igen... Och så gillar jag inte att stå å frysa vid en hållplats... ;)

Annica B skrev 2008-02-19 16:00:18 följande:

Annica B skrev 2008-02-19 16:07:36 följande:

Det är ju så att ett barn är lycklig sålänge föräldrarna är lyckliga,resten är mindre viktigt. Ok den ska få ha någonstans at bo få mat i magen osv. Det ofta unga föräldrar inte har är mkt pengar eftersom alla inte hinner skaffa sig karriär o skit men jag kan säga att hellre ska lyckan finnas än pengarna,ofta har man stöd från nånstans iaf.
Vi bodde i en etta när ajg fick reda på att jag var gravid. Med en hund oxo.
Där ville jag inte bo så vi fixade en trea och hade dubbel hyra dubbel el o skit från den andra hyrevärden och F*n alal problem man kan hitta. MEN vi var lyckliga , vi levde jättefattigt fick räkna i affären om matpengarna skulle räcka osv hade bara ca 3000 te ma :/ Men vi sog ut eftersom vi ville ge ett bra hem till våran knodd och vi har klarat det nu Så det jag vill komma fram till är att hitta någon som du vet du vill och kan leva med i alla strider och hinder somk kommer i vägen , sen ordnar sig resten ;) Sorry att det blev en halv bok jag skrev

Lina Nk skrev 2008-03-01 21:40:37 följande:

Mitt bästa tips vare sig man är ung eller inte är att bo tillsammans minst i ett år innan man skaffar barn. Min åsikt är att man inte riktigt kan känna sin partner på djupet förrän man har bott ihop i alla fall ett år så att man har fått se hur man har hanterat vuxenlivet med jobb,räkningar och ansvar för hemmet.

Ni verkar ha tänkt till mycket och planerat (vilket är jättebra) men det är inte förrän ni har upplevt det ni håller på och planerar som ni vet om det har gått bra eller inte.

Ni vet ju inte hur det är att planera sin ekonomi från det man får lönen tills alla räkningarna är betalda och sen se till att man klarar sig tills nästa lön kommer.

Sen är det bra att ha jobbat ihop till en bra föräldrarpenning innan man blir gravid för att sen när du väl blir gravid vet ju du inte hur du mår du kan vara en av oss som blir riktigt dåliga i början med kraftigt illamående så att man inte klarar av att jobba. Sen finns ju de med svår foglossning och andra gravid besvär som gör att de inte heller kan arbeta. Nu ska man ju inte utgå från att man kommer att råka ut för allt detta men det bästa är att vara förberedd.

Sen tycker jag att någon här hade ett jättebra tips även om det inte är nödvändigt men gör en långresa någonstans för att efter barnet har kommit är ni aldrig ensamma mer. Även om ni har nära och kära som ni litar på och kan lämna barnet hos är oron över barnet när man inte har det hos sig så stor att man inte kan njuta av en resa på samma sätt som man skulle ha gjort innan man fick barn.

Lycka till!

Vi ska flytta nu 16/6 till en etta på 26 kvadrat. Igentkligen är det litet för två personer men någon stanns får man ju börja. Hyran ligger på 2100 i månaden villket inte är svårt att få en del pengar över att spara till framtida behov. Då ser vi ju också mer konkret om det finns rum i ekonomin för ens törra lägenhet och en bäbis. Men vi två ovh barn och katt i den lila lägenheten skulle vara ladeles för litet. Men om det skulle bi en olycka att jag blev garavid igen, eller ja inte planerat så hade ju inte abort vart ett vidare alternativ trotts den lilla boytan.

Jag har i alla fall tängt mig att vi ska bo där i ett år innan vi flyttar till större eftersom min kille ska ta ett fjärde år.

Så om ett år blir det antagligen mer seriös planering för ett barn. Eftersom jag värkligen vill ha barn nu och vara en ung mamma. Inte för att barn är gulliga och mysiga men för att jag helt änkelt ser väldigt mycket fram emot att ha en egen familj att ta hand om.

Så, nu under detta året som kommer i ettan kommer vi ha tid att resa och ha lite hemma frster osv. Men ändå inte långt från eget marn. Får låna hanns lillebror på tre år i bland så länge, eller så får vi nöjja oss med våran lilla katt bäbis.

Men bar nu hade varigt helt underbart, men dock i större lägenhet.

Föräldrapenning har jag inte arbetat upp någon ännu då jag går som imm vikarie, men det kommer snart det med.

Längtar så mycket!