Det är så individuellt hur man känner inför vaginal förlossning kontra snitt. Jag är katastrofsnittad en gång (inga komplikationer, snabb återhämtning) och har fött vaginalt en gång efter det (sugklocka, sax, 13 stygn, inre och yttre bristningar, sonen satt först fast med huvudet och fastnade sedan med axeln, lustgas som enda smärtlindring).
Jag är sjukhusrädd, nålrädd, operationsrädd, så jag går gladeligen igenom en likadan vaginal förlossning som förra gången - UTAN lustgasen - om någon bara kunde lova mig att jag garanterat slipper bli snittad. Tyvärr går det ju inte att garantera vaginal förlossning
Fördelarna med vaginal förlossning är ju att "det är vi skapta för" - men ibland funkar det ju inte ändå. Läktiden är - generellt - kortare än för snittade. Tex så kan/får man bära barnet direkt. Efter ett snitt är det jobbigt att vända sig, sätta sig, resa sig, skratta etc - hur länge är individuellt. Jag hade asont i ca en vecka och rejält ont en vecka till. Tredje veckan kunde jag skratta utan att ögonen tårades av smärta.
Fördelarna med kejsarsnitt är att man får ett fast datum, och läkare finns på plats direkt.
Mitt råd: Be BM om hjälp - prata med någon om dina tankar och rädslor! Det hjälper mycket bara att få klä tankar och känslor i ord!